Close

Author Archive for: trosolidaritet

by

Frågan om konfessionella friskolor måste få vara komplex

Det finns ett flertal problematiska sidor hos konfessionella friskolor. Det finns vittnesmål om att många frivilliga konfessionella inslag i utbildningen i praktiken inte är frivilliga alls. Likaså finns vittnesmål om andra praktiker som inte hör hemma i svenskt skolväsende, såsom att odemokratiska värderingar florerar, och att konfessionella inslag blandas in i undervisningen. Elevers rätt till frihet från religion måste värnas lika mycket som elevers frihet till att utöva sin tro.

Dessa problem måste hanteras, och därför är det välkommet att en utredning nu läggs fram som ger flera konstruktiva förslag för hur elevernas rättigheter kan stärkas. En tydligare uppdelning mellan undervisning och utbildning ska göras, liksom tydligare definitioner av vad konfession är. Därtill är det glädjande att utredningen föreslår nya demokrativillkor vid ägar- och ledningsprövning av nya skolor. Dessa krav kunde även med fördel ställas på samtliga enskilda aktörer i friskolesverige.

En knäckfråga är tilläggsdirektivet om att utreda ett generellt förbud mot nyetablering av just konfessionella friskolor. Utredningen gör uppenbart att det finns omfattande folkrättsliga problem med detta.

Inskränkningar mot människors friheter måste göras enligt en princip om proportionalitet. Det betyder att man måste kunna motivera inskränkningen med exempelvis att skydda någons andra rättigheter från att inskränkas, eller att skydda hälsa och ordning i samhället. Därtill måste omfattningen av inskränkningen stå i proportionerlig relation till det som man vill uppnå. Andra, mindre omfattande sätt att nå samma resultat måste också prövas först.

Utredningen är tydlig med att ett etableringsstopp för friskolor därmed kommer att stå och falla med vilka skäl som anförs till denna inskränkning i religionsfriheten. I fallet med konfessionella friskolor är det svårt att se att ett generellt etableringsförbud skulle vara proportionerligt till det som regeringen hittills säger sig vilja uppnå med ett sådant, nämligen undervisning fri från konfessionella inslag samt att motverka segregation i svensk skola.

För detta torde exempelvis tydliga demokratikriterier för skolornas huvudmän samt utökade resurser till skolinspektionen vara en mer framkomlig väg. Därtill skulle begränsningar i vinstuttaget i friskolor överlag sannolikt ha en avkylande effekt på oseriösa aktörers nyetablering och på sikt bidra till att motverka segregationen i skolsystemet.

Debatten tappar generellt sikte på att de allra flesta konfessionella friskolorna fungerar bra, och utifrån ett barnperspektiv måste ett förbud därför också vägas mot hur det skulle drabba de tusentals elever som har nytta av att gå i en konfessionell friskola. Utredningen beskriver att barnen i de konfessionella friskolorna känner sig mer accepterade, trygga och fria att utöva sin tro. Även barn som inte är troende får mer förståelse för troende.

Barn som utredningen varit i kontakt med beskriver även att de utsatts för kränkande behandling och diskriminering i icke-konfessionella skolor. Detta är i sig ett misslyckande från icke-konfessionella skolors sida, som inte belyses tillräckligt i frågan om de konfessionella skolornas vara eller icke-vara.

Socialdemokrater för tro och solidaritet menar att friskolesystemet i dess nuvarande form bidrar till segregation och sämre möjligheter för alla att på ett likvärdigt sätt ta till sig en fullgod utbildning. Det behöver reformeras. Vinstjakten måste bort, och det är olyckligt att den nuvarande S-MP-regeringen är bakbunden av Januariavtalet i denna viktiga fråga.

Att vända sig specifikt mot konfessionella friskolor för att motverka segregation ger därtill intrycket att segregation bara skulle löpa längs kulturella barriärer. Det är inte en traditionell socialdemokratisk syn på vad segregation är. I praktiken möts elever från hem med mycket olika bakgrunder, inkomstklasser och utbildningsnivåer i de konfessionella friskolorna, som därigenom tjänar till att bryta upp många typer av segregation i samhället.

I dagsläget är det därmed svårt att se hur ett förbud mot nyetablering skulle vara förenligt med ett barnperspektiv samt med flera internationella fördrag såsom Europakonventionen och den i svensk lag nyligen införlivade Barnkonventionen.

Utredningen ger sammanfattningsvis en bild på frågan om konfessionella friskolor som betydligt mer komplex än vad som ofta framgår av debatten. Det är välkommet att såväl positiva som negativa sidor lyfts och de förslag och betänkligheter som redovisas ger en utmärkt grund för att arbeta vidare med att stärka elevers rättigheter i svenska skolor.

Det är värt att påpeka att diskussionen om tro i Sverige följer återkommande mönster av misstänkliggöranden mot troende. Även i debatten om och den mediala bevakningen av konfessionella friskolor har denna tendens gjort sig gällande. Detta riskerar bara att spä på misstänksamhet och främlingskap, vilket bara bidrar till precis den segregation som vi säger oss vilja motverka. Förenklade och fördomsfulla bilder av ”den andre” är inget som man är vaccinerad mot som icke-troende.

by

Hållbar konsumtion ska inte vara en klassfråga

Närproducerat och vegetariskt är både nyttigare och bättre för planeten. Det borde återspeglas i priset, menar förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Vi har en vision om ett varmare samhälle och en svalare planet. Politiken måste akut ta sitt ansvar för att förmedla hopp och väcka engagemang i en samtid där många känner rädsla och olust inför klimatet. För att klara det behövs politik som gör det lätt att göra rätt: Produkter som är utsläppsintensiva bör bli dyrare, medan produkter som är skonsamma för miljön bör bli billigare.

Fram till den 13 december pågår den internationella klimatkonferensen i Madrid, i en tid då EU-parlamentet utlyst klimatnödläge och under en höst då miljontals människor världen över demonstrerat för en hållbar framtid. Frustrationen över den långsamma utvecklingen är stor och klimatet låg i topp när SOM-institutet senast undersökte vilka frågor svenska folket oroade sig mest för – ovanför terrorism, rasism och kriminalitet.

För att klara klimatutmaningen behövs en global grön nyindustrialisering. De länder som går före i att ställa om har inte bara moraliska utan även stora ekonomiska vinster att göra. Ju snabbare Sverige ställer om desto större blir alltså vårt försprång. Det är en smart framtidsinvestering.

Därför är det glädjande att den förnybara energin ökar med ett tempo som överträffar de flesta prognoser, och nu på allvar konkurrerar med de traditionella energikällorna. För tjugo år sedan påstods det att vindkraften aldrig skulle bli lönsam men idag är den ett av de absolut billigaste energislagen. Hållbara transporter växer snabbt och området präglas av tro på framtida alternativa lösningar, genom allt från eldrift till biobränsle från matrester och skogsråvara.

Men mycket arbete återstår för att göra konsumtionen av kläder, livsmedel och tekniska produkter hållbar. Maten står idag för en tredjedel av hushållens utsläpp av växthusgaser. Mat som produceras med mindre miljöbelastning, till exempel närproducerat, vegetariskt eller vilt, bör gynnas tydligare på bekostnad av sådant som produceras med metoder som vi vet är direkt farliga – särskilt kött från djur som har fötts upp med stora mängder antibiotika, eller har transporterats långt.

Många produkter är vare sig tillverkade för att hålla länge eller för att gå att plocka isär, reparera eller återvinna. Teknik som är lätt att demontera, reparera och återvinna måste gynnas på bekostnad av teknik vars material är så blandade eller otillgängliga att reparera att de efter sin tekniska livslängd bara kan läggas på deponi eller eldas upp. En norm för återvinning eller återbruk i flera led måste således på sikt göras till standard för en stor mängd varor i vårt ekonomiska system.

”Bonus-malus” betyder att produkter med låga utsläpp får skattelättnader och andra subventioner, vilket finansieras genom att göra produkter med höga utsläpp dyrare genom ytterligare avgifter. Genom det så kallade bonus malus-systemet kan vi gynna de varor som uppfyller normer om låga utsläpp, hög livslängd, återvinning och möjlighet att reparera. Det bor en pedagogisk styrka i enkelheten hos bonus-malus, och det blir lättare för konsumenter att hjälpa planeten utan att behöva betala mer. Hållbar konsumtion ska inte vara en klassfråga.

Därför vill förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet att bonus-malussystemet kraftigt expanderas. Kläder, mat och elektronik som säljs i Sverige ska prövas mot nationellt framtagna utsläppsnormer. Produkter som uppfyller eller överträffar normerna gynnas, medan produkter som inte når upp till kraven missgynnas.

by

23 förslag för en human asylpolitik

Manifestation för asylrätten på Europride 2018. En av många viktiga frågor de senaste åren har varit skyddet för hbtq-personer i behov av asyl. Foto: Simon Legner, CC BY-SA 4.0

Socialdemokrater för tro och solidaritet tar fram ett asylpolitiskt program för en rättssäker och human asylpolitik, som utgår från en syn på invandring och flyktingmottagning som en överlag positiv kraft i samhället.

Över 70 miljoner människor i världen befinner sig på flykt. Samtidigt anstränger sig EU för att hålla flyktingarna borta och minska antalet människor som söker asyl i Europa. Även i Sverige har asylpolitiken utvecklats i restriktiv riktning. Röster hörs om att avskaffa den mänskliga rättigheten att söka asyl vid gränsen till ett annat land.

Men Socialdemokrater för tro och solidaritet vill att Sverige ska vara ett internationellt humanitärt föredöme när det gäller asyl- och flyktingpolitiken. Den nionde oktober gick vi därför ut och berättade om att vi vill formulera ett flyktingpolitiskt program som i större utsträckning riktar fokus mot migrationens möjligheter och på solidaritet med människor på flykt. Detta vill vi göra i samverkan med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse.

Nu skickar vi ut ett underlag med 23 förslag till olika organisationer i civilsamhället och arbetarrörelsen för att inhämta åsikter och kommentarer och fortsätta detta arbete.

Bland förslagen märks:

* Ett förnyat upprop för amnesti för ensamkommande flyktingar som behövt vänta orimligt länge på asylbesked. 

* Återinför permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för flyktingar som beviljas asyl i Sverige.

* Stoppa alla utvisningar till Afghanistan.

* Fördubbla mottagningen av antalet kvotflyktingar.

* Stärk rättssäkerheten i förvarsärenden.

* EU-subventioner till länder som solidariskt deltar i flyktingmottagandet.

Läs samtliga förslag plus en bakgrund till vårt arbete med det migrationspolitiska programmet här!

by

Turkiets aggression måste få politiska konsekvenser

Klas Corbelius, Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg uppmanar till snabba och tydliga reaktioner på Turkiets angrepp i norra Syrien.

De senaste dygnen har många oberoende medier samstämmigt vittnat om att den turkiska regimen har begått brutala och oprovocerade attacker mot de företrädesvis kurdiska områdena i norra Syrien. Dessa attacker måste fördömas i skarpa ordalag och leda till politiska konsekvenser.

Ett långvarigt och väldokumenterat turkiskt förtryck mot kurdiska minoriteter har därmed trappats upp till en ny nivå, och följderna för denna redan starkt utsatta folkgrupp i regionen är svåra att i dagsläget överblicka. Humanitära organisationer varnar dock redan för massakrer på civila. Därför måste världssamfundet agera snabbt och med stor tydlighet.

Enligt rapporter från Rojava Information Center slår turkiska flygattacker mot de vägar som används av civila på flykt. Rapporter från de gångna dygnen vittnar även om att sjukhus och bostäder har utsatts för bombanfall. Fastän enskilda vittnesmål är svåra att verifiera i krigssituationer, bidrar de till en sammantagen bild. När denna ställs bredvid Turkiets långa historia av hårdfört förtryck och president Erdogans alltmer auktoritära och militaristiska politik, blir det tydligt att vi måste ta utvecklingen på det största allvar.

Turkiet är Natos näst största medlemsland. Ändå angriper de nu samma område som fram till för några månader sedan beskrevs som viktiga allierade i den hårda striden mot Daesh/IS. Detta görs dessutom sida vid sida med jihadistgrupper från västra Syrien, vilket bland andra SR Ekot rapporterar om. Det är svårt att se hur regimens agerande kan uppfattas ligga i linje med de övriga Natoländernas intressen. Detta måste ses som ytterligare ett starkt skäl för Sverige att hålla oss långt ifrån ett framtida Natomedlemskap.

Sverige exporterade förra året krigsmateriel för ca 300 miljoner kronor till Turkiet. Denna export bidrar till att legitimera köparens beteende och rimmar illa med Sveriges ställningstagande för demokrati och frihet i världen. Det är välkommet att Sverige kommer att verka för ett europeiskt vapenembargo mot Turkiet, men även den svenska exporten av så kallad övrig krigsmateriel till Turkiet bör omedelbart avbrytas.

Den 18 mars 2016 slöt EU en överenskommelse med Turkiet som i praktiken innebar att Turkiet gavs en roll som gränsvakt mot EU:s södra gräns. Under torsdagen har president Erdogan använt detta avtal som diplomatisk hävstång. Han har ”hotat” EU med en flyktingström på mellan tre och fyra miljoner flyende från Syrien om EU fördömer den turkiska aggressionen. Det är förkastligt att på detta sätt använda utsatta människoliv som valuta vid förhandlingsbordet, och nu är det av största vikt att EU:s medlemsländer markerar mot Erdogans utspel. Vi måste värna de människor som flyr undan krig och förföljelse, och samtidigt visa att EU inte viker ner sig för hotelser från auktoritära ledare.

De senaste dagarnas händelser måste också ses i ljuset av ett starkt auktoritärt, populistiskt och asylrättsfientligt tonläge i stora delar av världen. Turkiets offensiv är den direkta följden av att USA drar sig ur regionen och lämnar norra Syrien åt sitt öde. Hotelser om ”flyktingvågor” kan bara äga rum i en kontext där flera europeiska länders regeringar pressas av populistiska och främlingshatande partier. Därför blir det än viktigare att Turkiets agerande möts med ett förnyat försvar för demokrati och folkrätt.

Ulf Bjereld, förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Klas Corbelius, förbundsstyrelseledamot med ansvar för nedrustningsfrågor, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Thomas Hammarberg, förbundsstyrelseledamot med ansvar för internationella frågor, Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Värnad asylrätt bygger Sverige starkare

Båtflyktingar anländer Lesbos, av Ggia – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45246844

Socialdemokrater för tro och solidaritet formulerar ett migrationspolitiskt program utifrån en syn på invandring och flyktingmottagning som en överlag positiv kraft i samhället. Vi betonar även vikten av att värna asylrätten. Programarbetet kommer att ske i samverkan och dialog med civilsamhället och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse.

Asylrätten är under attack. Från allt fler håll framförs förslag om att asylrätten borde avvecklas. Förslag om att Sverige borde sätta ett tak för flyktingmottagningen stöds av argument som ställer grupper mot varandra och inger en falsk bild av att flyktingmottagande bör ställas mot välfärd.

Kraven framförs i en tid då Sverige genom den tillfälliga migrationspolitiska lagen redan skärpt villkoren för asyl och där antalet flyktingar som söker skydd i Sverige är lägre än på mycket länge. Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet som bör utvecklas och förstärkas, inte avvecklas.

Hela det svenska samhället utvecklas och blir rikare av lyckad integration. Därför ska villkoren för de människor som fått skydd i vårt land utformas på ett sätt som underlättar deras integration i det svenska samhället, inte på ett sätt som förstärker segregationen.

I augusti 2020 presenterar den parlamentariska kommittén sina förslag om den framtida svenska migrationspolitiken. I syfte att bidra till en konstruktiv debatt i samband med kommitténs verksamhet kommer Socialdemokrater för tro och solidaritet att formulera ett migrationspolitiskt program som uttrycker vår uppfattning om hur en svensk migrationspolitik bör utformas.

Programmet kommer att utgå från en syn på invandring och flyktingmottagning som ett grundläggande medmänskligt åtagande och en överlag positiv kraft i samhället.

Arbetet med att utforma ett sådant program vill vi göra i samverkan och dialog med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Socialdemokrater för tro och solidaritet kommer under den närmaste tiden att påbörja arbetet med en sådan samverkan och dialog. Den färdiga programtexten kommer att presenteras våren 2020.


För mer information,

Ulf Bjereld,
förbundsordförande
070-230 46 03

Mattias Irving,
politisk sekreterare
070-246 55 59
mattias@trosolidaritet.se 

by

Tillfällig asyllag riskerar bli permanent

Många flyktingar i världen nekas fortfarande andrum

Dagens riksdagsbeslut för att förlänga den tillfälliga lagen om asyl i Sverige riskerar leda till att ett tillfälligt andrum görs permanent.

– När regeringen en gång sa att Sverige behövde ett ”andrum” var det i ett läge där Sverige under ett enda år tog emot närmare 160 000 asylsökande. Det var en fantastisk prestation, och Sverige klarade det. Systemet har inte kollapsat, säger Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Antalet asylsökande har rasat under de påföljande åren, inte minst till följd av ett förändrat säkerhetsläge i omvärlden. Förra året kom endast 21 502 asylsökande till Sverige, det lägsta antalet sedan 2005. Hittills i år har knappt niotusen asylsökande sökt sig hit.

– Man kunde tycka att Sverige nu har fått tillräckligt med ”andrum” och det finns ständigt en risk att lagar som börjar med att vara ”tillfälliga” så småningom blir permanenta, säger Ulf Bjereld.

Nyligen presenterade regeringen direktiven till den parlamentariska kommitté som ska utforma den framtida svenska migrationspolitiken, och det finns flera punkter som Socialdemokrater för tro och solidaritet välkomnar.

– Det finns en del i direktiven som är bra, säger Ulf Bjereld. Utgångspunkterna slår fast att den svenska migrationspolitiken ska vara ”human, rättssäker och effektiv” och att återinförande av permanenta uppehållstillstånd ska utredas, liksom underlättande av anhöriginvandring och införandet av en ny humanitär grund för uppehållstillstånd.

Samtidigt tar direktiven inte upp situationen för de många unga ensamkommande i Sverige. Dessa löper en överhängande risk att bli del av ett växande skuggsamhälle om samhället sviker dem.

– Den mest framkomliga vägen för denna grupp av ensamkommande unga hade varit en amnesti för dem som vistats i Sverige i mer än ett år. Det är mycket viktigt att civilsamhället och dess representanter fortsätter att mobilisera för att driva debatten i humanitär riktning, säger Ulf Bjereld.

by

Socialdemokratiska strategier mot hedersrelaterat förtryck

Alltför många i Sverige lever med sin frihet beskuren av patriarkala normer. STS presenterar ett arbetsdokument med förslag på socialdemokratiska lösningar.

En över tio år lång debatt om hedersrelaterat förtryck har trots ett stort och brett engagemang lett till få förbättringar för dem som är drabbade. Frågan är komplex och har blivit föremål för omfattande forskning, men denna har dessvärre givits alltför lite utrymme i debatten i stort.

Det vi vet är att ett mycket stort antal personer som lever i Sverige inte har frihet att själva välja partner, könsuttryck eller umgänge. Många känner sig inte bara ofria utan också hotade. Vissa svävar i verklig fara. Det är oacceptabelt att samhället fortsätter att svika dessa människor.

Socialdemokrater för tro och solidaritet är en rörelse för progressiva, troende socialdemokrater. Det ingår i vårt DNA att stå emot den sortens patriarkala värderingar som ligger till grund för hedersrelaterat förtryck. Men ett effektivt arbete mot hedersrelaterat förtryck kräver också en analys och en handlingsplan.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har tagit fram ett arbetsdokument som innehåller en början till en sådan handlingsplan. Det riktar sig främst till andra inom vårt eget sidoförbund som vill arbeta med dessa frågor och behöver ett material att utgå ifrån. Men det är också stadigt förankrat i en socialdemokratisk hållning till samhället och är öppet att använda för alla som delar vår ideologi.

Debatten om dessa frågor får inte präglas av ängslighet och passivitet. Därför sätter vi i detta arbetsdokument upp en rad olika förslag som pekar ut riktningen för en mer konkret socialdemokratisk politik som bekämpar hedersrelaterat förtryck på systemnivå.

Ladda ner och läs Socialdemokratiska strategier mot hedersrelaterat förtryck.

by

Uttalande: Svik inte de kristna värdena

Följande uttalande är även publicerat som debattinlägg i Kyrkans tidning.

Det går inte att värna ”kristna värden” och vara likgiltig inför människor i nöd, eller en skapelse som skälver i sina grundvalar. Länge var vi troende överens om detta över partigränserna även om vi hade olika idéer om vägen framåt. Men nu hotas decenniers samsyn av opportunistiska högerkrafter.

Det finns en välbelagd strategi av att tala i kodspråk hos den framväxande nationalistiska höger som länge velat göra kyrka och kristendom till symboler för deras egen version av Sverige. Deras version av ”kristna värden” fungerar istället som en markering för att utestänga personer som inte ingår i den traditionella kristna kultursfären.

Det finns även kristna debattörer som ser vinster med en beskrivning av ”kristna värden” som en fråga om att värna det egna och stå emot det främmande. Men det vore skadligt för svensk kristenhet i stort om en strävan efter kortsiktiga politiska landvinningar ledde till att begreppet ”kristna värden” vreds i en nationalistisk riktning, till följd av en tendentiös debatt.

Respekt för skapelsen, kärleken till nästan och omsorgen om dessa våra minsta är centrala beståndsdelar i alla de Abrahamitiska religionerna och kan inte beslagtas av någon. I decennier har kristna i Sverige, oavsett partifärg, utgjort en stark röst för internationell solidaritet, människovärde, folkrätt och fred.

Men den ordningen har brutits med den nya högernationalistiska vågen. Allt oftare ser vi nu ”kristna värden” användas som ett slagträ för att markera mot inte minst muslimer, men även i stigande grad mot judar. Även hbtq-personer drabbas av en dömande hållning hos många reaktionära troende. Det är en farlig utveckling som påminner om att inga ord är fredade från att fyllas med nytt innehåll.

Vi kan inte gå med på att låta ”kristna värden” bli så diffusa att det blir omöjligt att stå upp för dem, eller kritisera när de tas i bruk inom ramen för en hållning som framstår som kärlekslös eller begränsande. I varje tid måste kristna därför återaktualisera frågan om vad det innebär att leva ett liv i efterföljelse. I vår tid finns inga frågor som är viktigare än att hålla liv i planeten och att värna människovärdet.

Vi står inför beslut som ingen generation före oss har behövt möta: Vi måste konfronteras med vår planets begränsningar och tygla en kraftfull ekonomisk drift att expandera i blindo. Naturen är inte byggd för att anpassa sig efter mänskliga gränser, och effekterna av klimatförändringarna skonar inga nationella territorier.

Därför är detta inte en tid för att dra gränser medelst slagord om ”vi” och ”dom”. Dessa är tider för att hämta trygghet och gemenskap i våra olika traditioner, sträcka ut en hand över gränserna och söka samarbeten som ger våra barn en framtid.

Förbundsstyrelsen i Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Okunskap om religion göder hatbrotten

Kampen mot hatbrotten är också en kamp mot okunskap och fördomar om religion, säger Socialdemokrater för tro och solidaritets förbundsstyrelse i ett uttalande.

De religiösa minoriteterna har blivit extremhögerns främsta måltavlor. Det hänger samman med att den generella förståelsen är låg i Sverige för tro och trons uttryck. En grundlagsstadgad religionsfrihet riskerar att hotas när människor reduceras till sin tro, och tron själv reduceras till förenklade satser eller repressiva regeluppsättningar.

Men trenden är stark i hela Europa. I Tyskland steg antalet brott med antisemitiska förtecken med tio procent förra året. I England var samma siffra 16 procent. I Frankrike ökade de antisemitiska incidenterna med 74 procent under 2018, allt enligt Expo.

När extremhögern har släppts in i värmen riskerar islamofobi och antisemitism att normaliseras i snabb takt. Nu väcks oron för att allt fler som inte annars hyser politiskt extrema åsikter har börjat anamma denna hatretorik: Från normaliseringen av de radikala till radikaliseringen av de normala.

Genom sin tro upplever miljontals svenskar en större meningsfullhet i livet, och mätningar visar att de känner större lycka i livet och högre tillit till samhället. Många som är aktiva i församlingar engagerar sig också i social verksamhet och är med sitt engagemang en oumbärlig tillgång i sina lokala miljöer. Men troende minoriteter har samtidigt begränsade resurser att synas i offentligheten och freda sig från de allt mer hatiska stämningar som piskas upp i debatten.

Det är välkommet att regeringen tar frågan om antisemitism på allvar, exempelvis genom den kommande internationella konferensen 2020. Men utvecklingen visar att betydligt mer behöver göras för att freda dem som drabbas av antisemitismen.

När det kommer till gruppen muslimer i Sverige är utsattheten för hatbrott fortsatt tilltagande. I CEMFOR:s (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism) senaste rapport om muslimers utsatthet i Sverige konstateras att 45 procent av muslimska församlingslokaler utsatts för någon form av fysiskt angrepp under 2017, och att hela 90 procent av undersökningens deltagare uppfattade att det finns en hotbild mot muslimer i Sverige.

Kampen mot hatet är också en kamp mot fördomar och okunskap om islam. Socialdemokrater för tro och solidaritet står i en progressiv tradition och ser tron som en befriande och brobyggande kraft. Samtidigt finns det i alla religioner grupper som istället propagerar för att bygga murar mot andra troende, och som står för hbtq-fientlighet och patriarkala maktstrukturer. Men denna problematik är inte exklusiv för trossamfunden, eftersom trossamfunden på intet vis är isolerade från sin samtid. Murbyggande, sexism och hbtq-hat finns i hela samhället och måste bekämpas i alla sammanhang.

En sådan angelägen kamp får inte låna sig till en svartvit retorik som spär på de snabbt stegrande hatbrotten. Rädsla ersätter öppenhet, och när grupper blir främlingar för varandra så gynnas de krafter som vill slita isär samhället.

Därför vill förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska göra en rapportserie som årligen redogör för hatbrottens utveckling och bakgrund samt formulerar förslag för hur samhället kan motverka dem. Rapporterna ska utgöra underlag för en offensiv S-politisk strategi för att mota det hat som extremhögern använder som politisk hävstång.

Förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Med hatet som identitet

”Hatet är bensinen i SD:s motor”, skriver Mattias Irving

SD är inte ett parti som kan motas genom att visa på företrädarnas dåliga beteende. De måste bemötas ideologiskt och deras hatiska berättelse om samhället måste motbevisas, skriver Mattias Irving.

Det sägs att Sverigedemokraterna är ett parti som är immunt mot skandaler. Deras företrädare kan uppträda nästan hur som helst och säga nästan vad som helst utan att det nämnvärt påverkar deras väljarsympatier. Är det ett tecken på att 15-20 procent av svenskarna är övertygade rasister, eller har slutat bry sig om hur de personer som de har valt till sina företrädare agerar?

Det finns många undersökningar av SD-väljaren. Sammanfattningsvis visar de att de personer som dras till partiet har lägre känsla av tillit till samhället, uppvisar färre sociala beteenden, känner mer politikerförakt och i större utsträckning än genomsnittet hyser rasistiska uppfattningar.

De undersökningar vi gjorde under förvalsanalysen 2018 visade också att SD:s väljare identifierade sig mycket starkt med sitt parti. Även S har många väljare som röstar socialdemokratiskt för att det är en del av deras identitet. Men på bara några år har SD byggt upp en ännu starkare identitet hos sina väljare än vad S har gjort på decennier.

Det är en stark indikation på att något sker på en känslomässig och kanske också existentiell nivå hos många som röstar på SD. Det är en viktig insikt för att förklara varför partiet inte berörs så mycket av skandaler eller av plötsliga kovändningar i den förda politiken. Deras väljare röstar inte för att de vill ha en viss politik, utan för att de känner genuin tillhörighet till partiet. Och med tillhörighet kommer lojalitet.

Med hatet som identitet

Den radikala högern har förändrats mycket över tid, och man ska vara restriktiv med att dra historiska paralleller. Ändå är det ändå tydligt att SD:s väljare uppvisar beteenden som i jämförelse med andra partiers väljare ligger mycket närmare de många vanliga tyskar och italienare som aldrig var ideologiskt övertygade, men ändå sympatiserade med sin tids fascistiska rörelser. Sakfrågorna är inte särskilt viktiga. Gemenskap, identitet och den nationella reningen från inkräktare är överordnade.

I det avseendet är delar av den nya radikala högern som en skrattspegel av den våldsbejakande islamism som den har utsett till sin största fiende. Så resonerar i alla fall professorn i religionshistoria Mattias Gardell i boken Den ensamme terroristen?: Om lone wolves, näthat och brinnande flyktingförläggningar (2017). Båda grupperna odlar sina hjältesagor med omöjliga maskulinitetsideal och kvinnorepression, drömmar om nationell och kulturell renhet och revanschistiska idéer om att driva ut de imperialistiska inkräktarna genom att återupprätta den egna nationalistiska eller religiösa karaktären. Det kunde ha varit en ideologisk handbok för IS-krigare.

De moské- och HVB-hemsbrännare som Gardell berättar om i sin bok anser inte att de gör något brottsligt, fastän de begått politiskt motiverade våldsdåd som utsatt andra för livsfara och skapat stor otrygghet. De ser sig tvärtom som hjältar, försvarare av gamla värden och av hembygden, de som vågar göra vad andra bara pratar om. Deras dåd kanske inte backas upp officiellt, men det är inte svårt att hitta hundratals, ja tusentals kommentarer online från SD-sympatisörer som hyllar dessa attacker.

SD har åtminstone fläckvis lyckats skapa ett offentligt samtalsklimat där hat och ängslan råder. I partiets inofficiella propagandakanaler på nätet skriver anhängarna de mest hårresande hotelser och hatutbrott. Inte sällan är det officiella företrädare som påkoms ligga bakom de anonyma hotelserna mot meningsmotståndare, något som historikern Timothy Snyder har påtalat i sin bok Om tyranniet (2017), där han försöker dra lärdomar av historien för att utarbeta antifascistiska strategier för samtiden. Dessa krafter har historiskt verkat för att skapa ett klimat där det blir omöjligt för alla andra att bedriva sin politik. Hatet befäster de svartvita positionerna och bidrar till att befästa en social tillhörighet – och med tillhörighet kommer lojalitet. I det avseendet delar SD tydliga drag med de historiska förlagor som inspirerade partiets grundare.

En höger i vänsterskrud

Sedan presidentvalet i USA 2016 har allt fler lutat åt att förklara den nya högerns framgångar som ett globaliseringsmotstånd, en reaktion på en upplevd förlust av lokalt självbestämmande. Ett folkligt motstånd mot överstatliga aktörer som föddes i den förra finanskrisens kölvatten kom att formuleras i olika sociala rörelser som ”99%”, men dessa lyfte aldrig.

”Vänstern bakades själv in i den ’korrupta elit’ som skulle bekämpas”

Istället smög sig andra ideologier in i motreaktionen. Kritiken mot bankerna förvandlades ofta till konspirationsteorier om ”judiska bankirer”. Kritik mot stagnerad välfärd och ekonomisk otrygghet på grund av ett internationellt, flytande kapital och ”effektiviseringar” som slog mot landsbygd och människor som stod långt från arbetsmarknaden, vändes i nationalistiska amsagor om att allt skulle bli bättre med nya tullar och färre utlänningar. Anständigt folk drog öronen åt sig, och med dem reducerades vänsterns svar på dessa frågor till ett mummel.

Den nya högerns framgångar kan vila på dess förmåga att lägga beslag på och förvanska de vänsterfrågor som vänstern själv misslyckades med att förvalta i finanskrisens fotspår. Till exempel Tea partyrörelsen var något så udda som en borgerlig massrörelse som använde sig av etablerade vänsterstrategier som folkliga möten och allsång för att föra fram sina frågor. En klassisk vänsterpopulistisk uppställning med ”hederligt folk” mot ”korrupt elit” gjordes till högerpopulisternas. Vänstern bakades själv in i den ”korrupta elit” som skulle bekämpas.

Exemplet är från USA, men lärdomarna är applicerbara på Sverige. De som röstar på SD i Sverige uppvisar stora likheter med dem som röstade på Donald Trump i USA: Till övervägande del infödda män på landsbygden, som känner sig svikna och utan inflytande över den egna situationen. När vänstern uppfattas ha allierat sig med kapitalet, avvecklat välfärden på landsbygden, öppnat landets gränser för inkräktare som drar ner lönerna och gör tillvaron osäker, öppnar sig ett stort vakuum för högerpopulisterna att exploatera.

När väl hotet är definierat – en korrupt, globalistisk elit ovanför, och en hotfull marginaliserad inkräktargrupp nedanför – är det lätt att samla de politiskt vilsna kring en ny, föreställd gemenskap under den tigande svenska flaggan, som fylls med nytt innehåll av SD:s retoriska fantasier om ett strålande och okomplicerat förflutet. Minnen från fornstora dar. Hat och rädsla mot gemenskapens fiender blir bensinen i SD:s motor.

Hur kan vi bryta SD:s grepp om dessa grupper?

LO och S har under det senaste året visat att man har uppdaterat sin analys av SD och deras väljare. Det märktes tydligt under valrörelsen, då parollen ”trygghet för vanligt folk” slog igenom. Inför EU-valet har man lånat in sin slogan från Brexit-rörelsen: ”Ta tillbaka kontrollen”. Det är anmärkningsvärt, och med all säkerhet ingen slump, lika lite som det är en slump att Jimmie Åkesson i flera års tid har försökt lägga beslag på vänsterordet ”folkhemmet”.

Ska vi lyckas bryta känslan av tillhörighet och lojalitet till SD så måste vi inte bara underkänna utan också motbevisa den berättelse som SD för fram, om en vänster som har ”svikit”, om inkräktare som hotar det bekanta och kära. Vänstern måste förnya och skärpa kampen mot just de aktörer som har urholkat välfärden, bromsat upp löneutvecklingen och gjort tillvaron otrygg. Folk måste få konkreta bevis på att vänsterpolitik fungerar och gör deras liv bättre.

Å den andra sidan måste vi bli bättre på att berätta om den sammanhållande och befriande ideologi som kan tävla med extremhögerns särskiljande och ofria världsbild. Vi måste berätta om det samhälle som växer med varje ny människa som känner att det är deras hem, och vill och vågar satsa på det, vilket ger en bättre framtid för alla.

Därför går vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet vidare med att utveckla idén om ”vårt växande hem” som blev vår slogan i valrörelsen. ”Vårt växande hem” sammanfattar vår ideologiska övertygelse om ett samhälle där alla behandlas rättvist och får utrymme att växa, men det speglar också vår längtan efter ett Sverige där alla känner att de hör hemma precis så som Gud har skapat dem.

Mattias Irving
Politisk sekreterare

Bli medlem - klicka här!