Close

Nyhetstexter

by

Så blev vapenexporten till diktaturer en fråga som inget parti kunde undvika

Svensk vapenexport till diktatorer som tvingats lämna makten. Svensk myndighet planerade bygga vapenfabrik i Saudiarabien. Försvarsministern avgår. Det har verkligen hänt mycket kring svensk vapenexport de senaste tre åren. Det visar också att det går att påverka genom att journalister grävt, politiskt engagerade debatterat, fredsrörelsen bidragit med kunskap och tillsammans med kyrkorna tryckt på. Vi har kommit en bit på väg med flera viktiga delsegrar, men vi är ännu inte i mål. Sommaren kan ändå vara ett bra tillfälle att se tillbaka på denna spännande period.

Obs: Denna sammanställning är bara ett litet urval och fokuserar på socialdemokratin i allmänhet och Socialdemokrater för Tro och Solidaritets arbete i synnerhet.

2010

Hösten: Vapenexporten är ännu ingen het fråga, men diskussionen pågår ändå på sina håll, inte minst inom kyrkorna där temat för Kyrkornas Globala Vecka är ”Skapelsefred byggs inte med vapen”. Jag ger några läs- och filmtips om svensk vapenexport. I december uppmärksammar jag att svenska vapen använts i Irak, både av USA och av motståndsgrupper i NT: ”Följ reglerna för vapenexport”.

2011

Januari: Nu förädiktatorer_svenska_vapenndras mycket när den arabiska våren hamnar i fokus. Det visar sig nämligen att Sverige under lång tid exporterat krigsmateriel till bland annat Egypten och Tunisien. Jag skriver på Newsmill ”Regeringens dubbelmoral förstör för tunisierna” den allra första artikeln om detta, vilket följs upp av bla Nyheterna24 och Expressen. Frågan lyfts även i en rad debattartiklar bland annat i SvD av mig, Elisabeth Lundgren, generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen samt Yasri Khan, ordförande Svenska Muslimer för fred och rättvisa. Jag skriver även i Arbetarbladet, Folkbladet och Sydsvenskan. (S) i utrikesutskottet reagerar och kräver efter detta en redovisning av svensk vapenexport till länderna i Nordafrika.

Februari: Jag talar på en manifestation i Norrköping mot diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern och lyfter där fram Sveriges vapenexport till dessa regimer. Anförandet publiceras i tidningen Tro & Politik. Ärkebiskopen reagerar också mot vapenexporten till diktaturer. ETC skriver att svenska vapen använts av amerikanska legosoldater i Irak.

Mars: Folkpartiledaren Jan Björklund går ut och kräver ett demokratikriterium vilket gör att det nu finns öppningar för en blocköverskridande lösning vilket jag skriver om i debattartikeln ”Ta vara på Björklunds invit om ny vapenexportlag” i NT och kommenterar i radion. ISP presenterar också statistiken för exporten av krigsmateriel 2010, som visar att exporten till diktaturer ökat och omfattar mer än 2 miljarder kronor.

April: Opinionsarbetet fortsätter på olika sätt, bla har Svenska Freds tagit initiativ till en namninsamling mot vapenexport till diktaturer som får in över 14 000 underskrifter.

Maj: Delseger! En blocköverskridande majoritet enas i riksdagen om ”att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till ny krigsmateriel-lagstiftning, i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot ickedemokratiska stater”. Detta uppmärksammar jag på Tro och Solidaritets blogg med inlägget ”En viktig delseger som visar att det går att påverka”. Det handlar dock inte om något stopp av exporten. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill därför gå länge. Jag håller också ett anförande om lätta vapen i Missionskyrkan i Linköping.

Juli: Socialdemokrater för Tro och Solidaritet följer upp vårens händelser genom ett seminarium i Almedalen med titeln ”Vapenexporten och min tro – ett samtal i ljuset av vad som hänt i Nordafrika och Mellanöstern” där Peter Weiderud, Thomas Strand, riksdagsledamot, S, Caroline Szyber, riksdagsledamot, KD, Yasri Khan, ordförande Svenska Muslimer för fred och rättvisa samt Jon Bergeå, Kristna Fredsrörelsen, medverkade.

Hösten: Särskilt mycket händer inte, mer än att regeringen dröjer med besked efter riksdagens beslut i maj och vapenexporten till diktaturer fortsätter.  I oktober bjuder Försvarsexportmyndigheten in en delegation från Saudiarabien.

2012

Januari: Nu har mer än sju månader gått sedan riksdagens beslut om demokratikriterium utan att regeringen återkommit. Detta uppmärksammar jag i debattartikeln ”Stoppa vapenexporten till diktaturer” i NT.

Februari: ISP presenterar statistiken för exporten av krigsmateriel 2011 som visar att Sverige exporterar mest av alla räknat per capita, i absoluta tal ligger vi på sjunde plats. Vapenexporten till diktaturer slår nytt rekord. Detta kommenteras bland annat i Tro & Politik.

Mars: Reportrar på Ekot avslöjar Saudiskandalen, att myndigheten FOI bildat ett bulvanföretag för att planera bygget en avancerad vapenfabrik i Saudiarabien. Peter Weiderud kommenterar liksom Ulf Bjereld och Jytte Guteland. Enligt SIFO stödjer två (2) procent av S-väljarna vapenexport till diktaturer. Jag kommenterar opinionsläget. På Sergels torg arrangerar en lång rad organisationer manifestationen #StoppaSaudivapen. Jag håller tal för Tro och Solidaritet medan Mattias Kristansson, representerar SSU och Lena Sommestad S-kvinnor.  Försvarsminister Sten Tolgfors avgår. Officiellt av familjeskäl, men sannolikt har pressen kring Saudiskandalen och turerna kring myndigheten FOI:s agerande påverkat.

gabrielurbanApril: S utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin är med i Ekots lördagsintervju och kan inte lova att en S-regering kommer avstå att förnya avtalet med Saudiarabien när det kommer upp för översyn 2015. Många reagerar på detta, bland annat Peter Weiderud, Gabriel Wikström, Lena Sommestad , och jag. SSU, S-studenter, S-kvinnor och S för Tro och Solidaritet kräver gemensamt på DN Debatt att S gör om och gör rätt när det gäller vapenexport till diktaturer.

Juni: Delseger! Mer än ett år efter riksdagens beslut presenteras direktiven till den parlamentariska kommitté som ska utreda hur exportkontrollen kan skärpas när det gäller icke-demokratiska stater. Direktiven kommenteras av bla Ewa Björling, Anna Ek, Urban Ahlin och Bodil Ceballos. (S) är kritiska till att utredningen ska hålla på till efter valet 2014. Socialdemokrater för Tro och Solidaritets förbundsårsmöte antar uttalandet ”Stopp för vapenexport till icke-demokratier”.

Juli: STS följer upp Saudiskandalen och (S)idoorganisationernas debattartikel i DN med ett seminarium i Almedalen där undertecknarna tillika ordföranden för SSU, S-studenter, STS och S-kvinnor medverkar i seminariet ”Saudivapen: Utmaningar för en S-ledd regering 2014”.

Oktober: Ordföranden, Hans Wallmark (M), och ledamöterna i den parlamentariska kommittén om översyn av exportkontrollen av krigsmateriel presenteras. Från S deltar riksdagsledamöterna Urban Ahlin, Anna-Lena Sörensson samt Lars Johansson. I oktober var också sista dag att lämna in motioner till partikongressen vilket många gjorde, inte minst om den svenska vapenexporten.

November: Försvarsminister Karin Enströms vill i Ekots lördagsintervju inte kalla Saudiarabien för en diktatur. Jag tar upp detta i en debattartikel i NT med rubriken ”Tala klarspråk om diktaturer”. Dessutom arrangeras FDS Nordic som är den första vapenmässan i Sverige, vilket skapar debatt.

2013

Januari/februari: Opinionsbildningen inför S-kongressen går in i ett intensivt skede där många samtal förs, inte minst av (S)idoorganisationernas ordföranden som finns med i partiets Verkställande Utskott (VU). Det förs också en debatt i partiets tidning AiP. SSU:s ordförande skriver på Dagens Arena.Jens Orback skriver i NSD. Jag skriver på Newsmil ”S-kongressen behöver var tydlig om stopp för vapenexport till diktaturer”. S i Dalarna ordnar en konferens om vapenexporten där bla Lena Sommestad medverkar, vilket hon skriver om här.

Februari: ISP redovisar statistiken för exporten av krigsmateriel 2012 vilket visar att den minskat, men fortfarande är stor. Mer än en tredjedel av exporten gick till 20 länder som den amerikanska organisationen Freedom House klassade som icke-demokratier.

Mars: Kursen Fredsambassadörer arrangeras gemensamt av de fyra (S)idoorganisationerna med 20-talet deltagare. Medverkar gör bla Pierre Schori, fd FN-ambassadör (S), Linda Åkerström, Svenska Freds och Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktkunskap. Flera kursdeltagare deltar i debatten fram till kongressen för att få till ett stopp av vapenexporten till diktaturer, bla Hanna Lindquist, Marcus Nilsson och jag. Andra som skriver om vapenexporten och kongressen är Ulf Bjereld, ombuden Johan Büser/Mohamed Hama Ali  och Expressen där jag är med och kommenterar.  Efter att ha legat lågt känner partiledningen av vartåt det lutar och Stefan Löfven säger till Expressen: ”Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart betraktas som diktaturer.”

April: Delseger! Partikongressen fattar, efter mycket omfattande påverkansarbete och diskussion i temagruppen, beslut inte om att minska eller begränsa, utan att stoppa vapenexporten till diktaturer. Peter Weiderud kommenterar beslutet i Ekot och Sydsvenskan konstaterar att det nu finns en majoritet i riksdagen för ett stopp av vapenexporten till diktaturer.

Juli: Uppföljande seminarium i Almedalen med titeln ”Efter Bildt – ny (S)äkerhetspolitik för 2010-talet” där Peter Weiderud, Talla Alkurdi, ordförande S-studenter, Carina Ohlsson, vice ordförande S-kvinnor, Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet och Milosz Kusz, Kristna Fredsrörelsen, medverkade.  Här var glädjen stor över kongressbeslutet liksom insikten att arbetet behöver fortsätta inte minst för att påverka utredningen om skärpt exportkontroll.

Klas Corbelius

by

Försvarsdebatten behöver förnyas rejält

Efter att ha varit på ett dussin seminarier i Visby om försvars- och säkerhetspolitik slår det mig, kalla kriget är slut sedan länge, men inte kalla krigets tänkande.

Efter Överbefälhavarens utspel i vintras om att militären bara kan försvara Sverige i en vecka, om anfallet kommer i bara en riktning har debatten rasat. Och det är i huvudsak tre åsikter som dominerar.

DSCN28541) Militären behöver mer pengar

Partierna tävlar om vem som vill höja anslagen mest och under Almedalsveckan gav sig även Vänsterpartiet in i budgivningen. Frågan är dock, om 42 miljarder ger en militär som kan försvara Sverige i en vecka, vad får vi då för ytterligare 21 miljarder, en och en halv vecka? Även om anslaget minskat som andel av BNP får militären fortfarande mer pengar än såväl rättsväsendet som det internationella biståndet.

Försvarsberedningen pekar ut en rad hot som ekonomisk kris, politisk och religiös extremism, pandemier, cyberhot och klimatförändringarna, men ser inga militära hot inom överskådlig tid. Militärens 42 miljarder kan också jämföras med budgeten på 1 miljard för MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vars uppgift är att förbereda Sverige för andra kriser än just militära.

2) Värnplikten bör återinföras

Hur 2010-tal är det att tvinga unga män och kvinnor att delta i något som kan innebära att behöva döda en medmänniska? En yrkesarmé är inte bra, men vi kan inte gå tillbaka till en reform med rötter från tidigt 1800-tal (beväring). Modern krigföring handlar inte längre om massarméer utan snarare om högteknologiska vapen kompletterat med snabba och avancerade insatser som kräver omfattande utbildning och erfarenhet. Vi har också blivit allt mer medvetna om svårigheterna med att lösa konflikter militärt, läs Irak och Afghanistan där överlägsna styrkor har svårt att bidra till fred. Vi behöver tänka nytt och annorlunda.

3) Vi behöver gå med i NATO

Frågan är dock varför. Försvarsberedningen ser inget militärt hot i närtid. Förvisso rustar Ryssland upp, men det är från en låg nivå och det är svårt att se varför de skulle vilja anfalla Sverige. Till skillnad från Georgien finns här inga olösta tvister om gränser eller resurser.

Det är snarare så att vi genom ett medlemskap i Rysslands gamla fiende NATO skulle öka risken att dras med i en eventuell konflikt. Ett medlemskap är heller inte gratis, dels blir det en medlemsavgift, men framför allt en förväntan att ha en stark militär som kan ta ett ansvar för säkerheten kring Östersjön.

Det finns dock de som tänker annorlunda. Ett antal organisationer från det civila samhället, bland annat Diakonia, Greenpeace, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Freds har gjort en skuggberedning till Försvarsberedningen. Flera av dessa organisationer är också med i nätverket Fredsagenda 2014 som tagit fram skriften ”Fred, säkerhet, försvar” som ger mycket kunskap historiskt om svenskt försvar, men också om alternativa sätt att hantera konflikter.

Båda dessa är obligatorisk sommarläsning för oss som tycker att debatten om fred och säkerhet behöver förnyas rejält. Det är dags att lämna det kalla krigets tänkande med hotbilder om att ”ryssen kommer” och att svaret är en bataljon på Gotland.

 Klas Corbelius

by

Almedalen 2013

Förbundet är traditionsenligt på plats under Almedalsveckan. Vi genomförde 2013 fyra seminarier.

Program

Torsdag den 4 juli

kl 16.00 Vem kan representera socialdemokraterna?

Medverkande:

Cecilia Dalman Eek, riksdagsledamot (S) och vice ordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Lars-Olof Pettersson, ordförande för Småföretagarnas s-förening

Maryam Osman Sherify, fd ledamot av partistyrelsen (S)

Daniel Johansson, vice ordförande, S-studenter

Moderator: Peter Weiderud, förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Se hela seminariet här! 

 

Fredag den 5 juli

kl 17.00 Efter Bildt – En ny (S)äkerhetspolitik

Efter Bildt – ny (S)äkerhetspolitik för 2010-talet

Medverkande:

Peter Weiderud, Ordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Talla Akkurdi, Ordförande, S-studenter

Carina Ohlsson, vice ordförande, S-kvinnor

Alexander Gabelic, FN-förbundet

Milosz Kusz, Kristna Fredsrörelsen

Moderator: Klas Corbelius, Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Se hela seminariet här!

 

kl 20.00 Har politiken givit upp om alkoholpolitiken?

Medverkande:

Anna Carlstedt, Ordförande IOGT-NTO

Peter Weiderud, Ordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Medarrangör: IOGT-NTO

 

Lördag den 6 juli

kl 11.00 Den arabiska våren kräver ny svensk politik

Medverkande:

Ulf Bjereld, internationellt ansvarig,Socialdemokrater för tro och solidaritet, professor i Statskunskap

Kenneth G Forslund, biståndspolitisk talesperson (S)

Ellinor Eriksson, förbundssekreterare, SSU

Moderator: Ulf Carmesund, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Se hela seminariet här!

 

Alla seminarier och arrangemang äger rum i Vårdklockans kyrka (fd Metodistkyrkan), Adelsgatan 43

 

by

Samhälle, religion och rasism

”Samhälle, religion och rasism” är ett folkbildningsprojekt som bottnar i arbetarrörelsens grundläggande värderingar och vill skapa en öppnare, rakare och mindre fördomsfull dialog i ett Sverige i förändring.

Det syftar till att fördjupa arbetarrörelsens förståelse för frågor kring samhälle, religion och rasism, och göra medlemmar och företrädare mer rustade att föra diskussioner kring dessa frågeställningar som bottnar i tanken om alla människors lika värde.

Basen i projektet är ett antal filmade kunskapsföreläsningar, som tillgängliggörs genom en hemsida där projektet beskrivs i sin helhet tillsammans med pedagogiska anvisningar hur man kan använda sig av föreläsningarna i samtal kring samhälle, religion och rasism. Sidan innehåller filmerna med diskussionsfrågor, litteraturlista samt länkar till artiklar, bloggar med mera med åsikter som vi inte nödvändigtvis delar, men som vi diskuterar. Där finns även tips på föreläsare att bjuda in för att diskutera dessa frågeställningar.

Man kan ta del av detta folkbildningsprojekt i tre olika former:

  • Small: En person tittar på en föreläsning på nätet.
  • Medium: En grupp tittar på en föreläsning och diskuterar den tillsammans.
  • Large: En grupp tittar på en eller flera föreläsningar tillsammans och fortsätter fördjupa sig i frågorna med hjälp av den föreslagna litteraturlistan.

 

Läs mer på www.abf.se/trosolidaritet

Först ut var Mohammed Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala Universitet som vars föreläsning om Islamofobi och antisemitism visar på strukturella likheter mellan antisemitismen på 1900-talets början och islamofobi i vår tid. Se föreläsningen här: (http://www.abfplay.se/Video/Player/1884/)

by

Sörj inte, organisera!

I veckan lämnade Jan Pronk det holländska socialdemokratiska partiet som han tidigare var vice partiledare och innehaft flera ministerposter för. Han gjorde det i protest mot partiets utveckling i allt mer främlingsfientlig riktning och för dess svek i biståndsfrågan.

Jan Pronk är djupt respekterad som professor, politiker och diplomat. Han har ett aktivt förflutet också i Kyrkornas världsråd och holländska ekumeniska organ. Han var ledamot av Kommissionen Our Global Neighbourhood, som Ingvar Carlsson ledde. Han var FN:s generalsekreterares sändebud till Sudan. 

Han är kort sagt en stor internationell auktoritet i frågor om miljö, utveckling och flyktingar. Det är en betydande prestigeförlust för det socialdemokratiska partiet i Holland.

Det är två saker han framför allt lyfter upp på sin blogg. Det ena var beslutet att gå under 0,7 procent, FN-normen, för utvecklingsbistånd. Nederländerna har tillsammans med Sverige, Norge och Danmark varit i topp och sedan mer än 30 år legat över FN-normen. Detta är skamligt och inte bara dålig politik, argumenterar Pronk på sin blogg. Det är att förneka en grundläggande princip.

Den andra förändring som fått honom att ta det drastiska steget är kriminalisering av papperslösa. Han kallar det ett förnekande av en grundläggande princip av social demokrati. Pronk betonar att han alltjämt kommer att kalla sig socialdemokrat. Det är partiet han lämnar, inte de idéer han brunnit för sedan han gick med i partiet 1965.

2012-12-16 13.16.41Det holländska politiska klimatet har varit tuffare än det svenska. Högerpopulismen har ätit sig in i de etablerade partierna i mycket större utsträckning, och socialdemokratin har, enligt Pronks analys, inte klarat av att leva upp till sina grundläggande ideal. Vi har sett en liknande utveckling i Danmark och Pronk menar sig se liknande tendenser bland flera europiska socialdemokratiska partier, t ex brittiska labour.

Skulle något liknande kunna inträffa också hos oss i det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet?

Jag tror inte det. Samtidigt ska vi minnas den konservativa 1700-talsfilosofen Edmund Burke reflektion ”Att det enda som behövs för att ondskan ska triumfera är de goda människors tystnad”.

Vårt partis svårigheter att hantera Omar Mustafa och ställningstagandet att be honom lämna partistyrelsen har släppt loss krafter och värderingar som jag själv inte trodde fanns i partiet. Det har plötsligt blivit legitimt att slå mot muslimer. Samma dag som Pronk meddelade sin avgång så beskyller en socialdemokrat det muslimska studieförbundet Ibn Rushd för att vara extremt islamistiskt och Sverige Unga Muslimer för att stödja antisemitism. Även Förorternas  riksdag och Fredsagenterna avfärdas på liknande sätt. I samtliga fall utan källangivelser.

Jag känner dessa organisationer. Jag kan inte lova att det inte skulle kunna finnas en eller annan förvirrad individ i dessa, precis som i alla folkrörelser, inklusive mitt eget parti. Men jag vet att den stora majoriteten av människor i dessa organisationer är hängivna demokrater som jobbar hårt för ge också svenska muslimer hopp om delaktighet och ansvarstagande i det svenska samhället. De är, kort sagt, oerhört viktiga för fortsatt utveckling av social demokrati. Dessutom är många av dem medlemmar i Tro och Solidaritet.

Det finns självklart en risk för att Omar Mustafa-historien kan bli inledningen på svensk socialdemokratis resa i dansk eller holländsk riktning. Vårt parti är självklart inte befriat från vare sig gruppegoism, populism eller kortsiktig röstmaximeringsiver.

Men detta förutsätter att vi som nu har ansvar låter detta ske och passera. Här vilar ett enormt ansvar på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Vi måste låta våra positiva erfarenheter av integration och samarbete smitta av sig på partiet i stort och på alla nivåer.

Muslimer är inte farliga och inte mer extrema än kristna eller ateister. Det nya mångkulturella samhället är en fantastisk rikedom, men det förutsätter att vi behandlar alla med respekt och låter mänskliga rättigheter vara allomfattande och inte selektiva.

Vi ska också påminna våra partivänner om att anpassning till främlingsfientliga eller islamofobiska tankar och värderingar inneburit att de socialdemokratiska partier som trätt in på den vägen i nästa fas tappat avsevärt väljarstöd. Genom att man svikit sina egna grundläggande principer, har man självklart inte vunnit respekt hos de väljare som söker efter framtidsideal.

Eller för att uttrycka det med hjälp av T.S. Eliot: ”Den som ingår äktenskap med tidsandan, riskerar att bli änkling i nästa generation.”

Så låt oss inte slås ned av Pronks ställningstagande, utan se det som en uppmaning till att organisera oss bättre.

Peter Weiderud

by

Det brinner i soptunnan

På Västbanken och Gaza har många soptunnor brunnit och många stenar kastats. Palestinier har goda skäl att kasta sten mot Israels militär och bosättare som stjäl land och stänger in bakom murar. Efter en dryg veckas resa på Gaza har jag sedan ett par dagar åter börjat följa svenska nyheter. Sverige är en ort i världen, och även ungdomar i Husby har sina skäl att kasta stenar och tända eld på soptunnor.

Men alla i förorten kastar inte sten.
För en vecka sedan besökte vi jordbruk på Gazaremsan. Dr Ibrahim från Gazas (Hamas) jordbruksministerium, klädd i kostym och lackskor, berättade kunnigt om jordbruk på Gaza men också om hur gård efter gård bombats i spillror av Israel under de senaste krigen. Gårdarna har bombats och byggts upp flera gånger de senaste åren. De är inte i tipp topp skick, och Dr Ibrahim trippar fram mellan komockor för att inte solka sina skor.

Segregationen i Sverige är inte lika välutvecklad som den i Israel och Palestina. Men det finns gemensamma drag. En planerad eller oplanerad vana att inte dela med sig sätter soptunnor i brand.

Gaza strand. Foto: Jan Gillegård
Gaza strand. Foto: Jan Gillegård

När vi ställer kritiska frågor om bla moralpolisens framfart på Gaza svarar folk inom Hamas administration undvikande och låtsat ovetande. De känner vår kritik inför att män och kvinnor på stranden avkrävs vigselbevis för att få promenera tillsammans vid havet. Och, Hamas är nu inget liberalt mittenparti för medelklassen i ett land med kanske världens bästa välfärd och fred sedan 200 år. Hamas är en blandning av viljan att inte ge upp under Israels brutala politik och Israels avrättningar, och viljan att bygga sin egen politiska och mänskliga självkänsla på islams rika historia.

Tack vara Europas dubbelmoral och Israels attacker vill Hamas och många islamister för allt i världen inte vara lika västerlandet inklusive Israel.

Hamas representerar förstås inte alla muslimer, ens på Gaza. Men segregationens politiska logik fungerar åt båda håll.

Ulf Carmesund
Internationell sekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Ovana att se religionens roll i samhället

På Brännpunkt i Svenska dagbladet 24/4 ger sig Kjell Magnusson in i debatten omkring Socialdemokraternas ambivalenta hållning till Omar Mustafa. Han menar att Socialdemokraternas sätt att hantera Omar Mustafa visar ”bristfälliga kunskaper, inkompetens och opportunism.” Dessutom menar Magnusson att Socialdemokraternas hantering säger något om ”politikers oförmåga att tala klarspråk och ta ansvar”. Magnusson skriver: ”Framför allt illustreras på ett pinsamt sätt socialdemokratins och det svenska samhällets ambivalenta förhållande till muslimer.”

I delar av detta har Magnusson rätt. Det finns en ovana i Sverige och i socialdemokratin att se den roll religion har i det offentliga samhället. Religion är ingen privatsak. Religion är samtidigt inte heller ensam grund för värderingar eller kultur. Det är också andra sociala processer, till exempel franska revolutionen och fackföreningar, som bidragit till att utveckla svenska värderingar. Men religionerna är kollektiva strukturer och de påverkar samhället – frågan är hur socialdemokratin skall förhålla sig till religion. Vi måste ha bröd för att leva, men konst, kultur och religion för att livet skall vara värt att leva. Judendom, islam och kristendom ger djupare nivåer i livet, och inte minst för dem som nyss flyttat hit.

Magnusson anklagar också mig för att ”oreflekterat identifiera svensk kultur med universella värden utan att inse det fördomsfulla i en sådan hållning”, genom att citera min artikel i DN den 16 april där jag skrev:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA”I stället för att se styrkan i att ett muslimskt samfund i Sverige leds av en progressiv socialdemokrat – och därmed kan förändras i det som vi ser som rätt riktning – blockeras vi av att detta samfund inte hunnit lika långt som vi själva i sin politiska agenda eller realpolitiska mognad.”

Jag utgår i mitt citat från det faktum att svenskar bär värderingar som jämfört med världen i övrigt är mer frihetliga, individuella och post-materialistiska. Det är Magnusson och inte jag som kallar dessa värderingar universella. Jag skulle snarare säga att dessa värderingar är resultat av en unikt framgångsrik svensk välfärdspolitik som gjort individen ekonomiskt oberoende av familjen. Dessa värderingar har arbetarrörelsen lagt grunden för. Och min utgångspunkt är att de värderingar man har i hög grad beror av livsbetingelser i det land där man vuxit upp.

Min poäng är alltså att den svenska välfärden gjort att svenskars värderingar är mer frihetliga än världen i övrigt. Därför har vi mer jämlikhet än många andra länder och att hbtq-rättigheter är mer respekterade. Detta är bra värderingar. Jag och många socialdemokrater, muslimer, judar som kristna, önskar att dessa värderingar kunde bli mer universella. Men till detta krävs mer socialdemokratisk politik i många fler länder.

Men huvudpoängen med mitt resonemang var att polemisera mot de socialdemokrater som hävdade att det var oförenligt att, likt Omar, vara ledande företrädare för ett muslimskt samfund, som också rymmer andra synsätt, och samtidigt sitta i vår partistyrelse. I vår rörelse har kristna, muslimer och judar lång erfarenhet att kunna vara kritiska företrädare i två olika sammanhang, som ofta är samstämmiga, men där ibland det ena sammanhanget kan vara mer progressivt än det andra i enskilda sakfrågor.

Och när det gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, som utgår från FN allmänna förklaring och ständigt kodifieras i lagstiftning och internationella konventioner, finns det ingen reell orsak att vara ängslig för att dessa frågor skulle föras annat än framåt i ett fungerande demokratiskt samtal. Det är i isolering som reaktionära synpunkter kan gro, oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Att Omar Mustafa tvingades lämna partistyrelsen var på kort sikt ett bakslag för detta integrerande förhållningssätt och kan medföra att en del muslimer vänder oss och svenskt politiskt engagemang ryggen.

På längre sikt är jag dock hoppfull. Svenska muslimer är välorganiserade och har ett grundförtroende både för socialdemokratin och för det svenska samhället. Och svensk socialdemokrati rymmer många visa ledare som förstår värdet av ett integrerande och reformistiskt förhållningssätt, som har lärt av det misstag dansk socialdemokrati tidigare gjorde i denna fråga och som kan bygga starka relationer i den politiska vardagen.

PETER WEIDERUD

ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Artikeln är ursprungligen publicerad på svd.se 

by

Olika bakgrund, gemensam framtid

De senaste dagarna har Omar Mustafa som nyvald ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse anklagats för att ha fällt antisemitiska uttalanden.

Jag känner Omar Mustafa sedan flera år och vet att han tar avstånd både från antisemitism, islamofobi och annan rasism. Jag vet också att han står upp för hbt-rättigheter och är pappaledig. Bland annat därför var jag helt trygg med att stödja hans kandidatur till partistyrelsen för Socialdemokraterna. Omars antirasism är nödvändig för hans kandidatur, men inte ett tillräckligt skäl för att sitta i partistyrelsen och leda socialdemokratin in i framtiden. Det avgörande är att Omar Mustafa kan utveckla idén om frihet, jämlikhet och solidaritet i Sverige i dag. Sverige är ett land för människor med olika religion, kulturell och etnisk bakgrund. Det är vi tillsammans som bygger Sverige.
multireligionSom kristen socialdemokrat vet jag att alla kristna inte delar socialdemokratins värderingar om mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati. Kristna i Europa har ett tungt arv av att ha legitimerat den antisemitism som kulminerade i Förintelsens fasor. Men tack vare ett omfattande arbete med att tolka Europas historia vet vi i dag mycket mer än för bara några decennier sedan, och värderingarna ändras. Vi vet att många kristna har stött rasism, våld mot kvinnor, liksom våld mot barn, mot svarta och mot judar. En del kristna som lever idag legitimerar denna historiska skuld med att dessa värderingar var del i den tidens eller den kontextens värderingar.

Idag 2013 kräver vårt parti att våra vallistor skall ha varannan kvinna. Så var det inte på 1920-talet. Vårt parti är inte färdigt. Det bör fortfarande utvecklas, och det utvecklas av oss medlemmar. Länge deltog partiet i Socialistinternationalens möten samtidigt som diktatorer från Egypten eller Tunisien. Borde partiet ha vägrat? Borde Sverige ha vägrat sälja vapen till diktaturer som Saudiarabien? Själv har jag svarat nej på den första frågan och ja på den andra. Det är självklart att alla inte delar Sveriges värderingar, och det är lika självklart att Sverige inte kan ändra alla andras värderingar. Men det är också självklart att vi måste försöka. Omar Mustafa och jag delar denna ambition. Det är inte konstigt att man finns i sammanhang som inte delar ens värderingar. Det konstiga är om man inte kritiserar det som är fel.

Omar Mustafa och jag är troende individer som hör till världsreligioner med miljarder medlemmar. Det är självklart att alla dessa människor inte stödjer socialdemokratins värderingar, men för oss socialdemokrater är det självklart att all förändring sker med små steg som tas i rätt riktning.  Det är även självklart att vi skall finnas som salt i brödet och påverka där vi lever. Vi ska inte behöva ta avstånd från det ena för att få vara med i det andra. Som kristen socialdemokrat har jag vigt mitt liv att påverka både kyrkan och partiet i mer progressiv och framåtblickande riktning. Båda är i grunden konservativa rörelser i betydelsen att man är mer stolt över sin historia än nyfiken på framtiden.

Det finns många muslimer, kristna och judar som inte delar alla trosfränders värderingar men som ändå finns kvar i sina traditioner.  Framtiden för Sverige är att acceptera mångfalden, men att bygga ett samhälle som är så tryggt att vi törs tala om och förändra våra värderingar och att respektera allas rätt att leva här. Vi kan ha olika bakgrund, men vi vill bygga en gemensam framtid.

peter W maj 2010

 

 

Peter Weiderud
Ordförande, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

 

Lyssna också på Peter Weiderud i Studio Ett den 11 april

by

”Rasismen kan aldrig legitimeras”

Med anledning av Expos artikel 12-04-08 vill jag klargöra att jag inte på något sätt delar eller stödjer antisemitiska och rasistiska föreställningar eller hets mot en folkgrupp, vem som än bär på dessa åsikter. Som muslimer utsätts vi ofta för kollektiva bestraffningar, hets och konspirationsteorier och jag har därför full förståelse för hur den judiska gruppen upplever hatfyllda och demoniserande beskrivningar. Rasismen kan aldrig legitimeras, den måste mötas, motverkas och förebyggas. Detta har vi som politiska och religiösa ledare ett stort ansvar för.

Omar Mustafa small

Jag personligen kommer fortsätta mitt arbete mot rasism och orättvisor, oavsett vem det utförs emot och vem förövaren är. Det engagemanget har alltid varit min drivkraft och det kommer det fortsätta vara med mig in i den socialdemokratiska partistyrelsen.

 

Omar Mustafa

by

Ett viktigt steg mot internationell vapenkontroll

Trots misslyckandet på skärtorsdagen kan förhandlingarna i FN om ett internationellt avtal om vapenhandeln bli en framgång. En stor majoritet av världens länder – däribland även de permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd – har insett att en reglering är nödvändig, vilket kan bädda för att avtalet förs till FN:s generalförsamling och antas med en betryggande majoritet redan i nästa vecka.

Det var Syrien, Nordkorea och Iran som tillsammans blockerade konsensus. Tre länder som för närvarande befinner sig i internationell isolering och på olika sätt utmanar det internationella samfundet. Det vore orimligt om dessa tre fick sätta standarden och förhindra en nödvändig reglering som resten av världen insett är nödvändig.

Palestina och Israel 072Endast 50 av 200 länder har idag reglering av vapenhandeln. Sverige har på pappret en stark reglering, även om implementeringen, inte minst under de senaste tio åren, visat på allvarliga brister. Detta är en av de viktigaste frågorna att hantera på den socialdemokratiska partikongressen i nästa vecka.

Vill det sig riktigt väl kan den socialdemokratiska partikongressens hantering av det svenska ansvaret, sammanfalla med en framgång i det internationella ansvaret.

Jag hade möjlighet att följa ATT-förhandlingarna under de första dagarna och kunde konstatera att det fanns ett helt annat politiskt momentum, jämfört med de strandade förhandlingarna i juli förra året. Förhandlingarna har hanterats seriöst och inkluderande. Den investering som gjorts under de senaste två veckorna i politiskt medvetande skall därför inte underskattas.

Peter Weiderud

Bli medlem - klicka här!