Close

Archive for category: Tro&Politik

by

Arms Trade Treaty ska ge Sverige bättre lagstiftning

Jag hade idag glädjen att vara med när Sveriges FN ambassadör Mårten Grundtiz överlämnade det svenska ratifikationsinstrumentet för att tillträda Arms Trade Treaty. Riksdagen fattade sitt beslut i tisdags och regeringen har varit snabb efter det. Sverige blev därmed den 41 nationen som tillträtt ATT sedan möjligheten öppnades för ett år sedan.

Sveriges tillträde till ATT är viktigt av flera skäl. Först för att det krävs sammanlagt 50 nationer för att det internationella avtalet som ska reglera vapenhandeln i världen kan träde i kraft. Ytterligare några länder är på gång och vi kan räkna med att den kritiska massan kommer att nås lagom till FN:s generalförsamling öppnar i september.

Det är viktigt att Sverige är med från början. De tidiga länderna har störst möjligheter att påverka utformningen när arbetet går igång, och detta är nu säkrat.

Men det är också viktigt för att få en mer restriktiv vapenexportpolitik i Sverige. Regeringens hållning, som riksdagen anslöt sig till, har varit att det inte krävs någon lagändring i Sverige för att uppfylla ATT.

Detta kan man dock ha olika uppfattningar om, vilket bl a Röda Korset lyft fram i sitt remissvar till förslaget om svensk ratificering. Den svenska lagstiftningen står stark på flera av de kriterier som finns i ATT där staterna åtar sig att vara restriktiva med licenser. Det s k konfliktkriteriet, som ska förhindra export till stater som är i krig och riskerar att hamna i krig, har stor överensstämmelse med ATTs skrivningar om att export inte får underminera fred och säkerhet.

Kriteriet om att inte tillåta export till stater som begår grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter har liknande skrivningar i ATT, men ATT tar också upp motsvarande vad gäller internationell humanitär rätt.

Dessutom rymmer ATT kriterier relaterade till terrorism, organiserad brottslighet, risker i relation till förtroendeskapande åtgärder samt våld mot kvinnor och barn. Detta finns inte med i den svenska lagstiftningen.

Nu är den svenska vapenexportpolitiken under utredning och den rapporten är tänkt att komma på andra sidan valet. Hade riksdagen inväntat den, innan beslut om ratificering, hade vi missat möjligheten att vara bland de 50 första.

Jag tycker det finns ett stort värde att vi valde en snabb ratificering. Men det är viktigt att använda ATT på ett seriöst sätt i arbetet med att se över den svenska vapenexportlagstiftningen. ATTs kriterier bör föras in.

Till det kommer de frågor som den socialdemokratiska partikongressen i april i fjol beslutade om – ett demokratikriterium och en förstärkt parlamentarisk översyn. Det är frågor som inte ATT lyckades rymma.

På bilden syns (fr v):

Peter Weiderud, Teresa Dybeck, Parlamentarikerforum för lätta vapen-frågor, Christer Winbäck, Riksdagen (Fp), Paul Beijer, svensk chefsförhandlare för ATT, Mårten Grunditz, Sveriges FN-ambassadör, Roy Isbister, Control Arms, FN.s ansvarige för ratificeringar av ATT

Weiderud mfl ATT NYC, foto t blogg

by

Att göra bocken till trädgårdsmästare

I slutet av september i fjol bröts lugnet av ett par smällar, följt av skottlossning. Det var den första bombattacken på sju år in Erbil och den riktades mot säkerhetstyrkornas högkvarter några kvarter från mitt kontor.

Först smällde man av en bilbomb. Strax därpå kom en ambulans, som folkmassorna släppte igenom för att bistå de skadade. Då small också den. Ambulansen var en maskerad bomb.

Därefter rusade beväpnade män in på säkerhetstjänstens högkvarter. De stoppades av säkerhetsvakterna. Flera av dem fick sätta livet till.

Ansvariga för attacken var ISIS, den Al Qaida närstående milisgruppen som spritt terror i Syrien. Den officiella kurdiska förklaringen var att några terrorister lyckats ta sig över gränsen från Syrien till den kurdiska provinsen tillsammans med flyktingströmmarna.

Idag har ISIS kontroll över stora delar av nordvästra Irak. De har tagit Mosul – en stad större än Stockholm – och Saddam Husseins födelsestad Tikrit, samt avancerar mot Baghdad. Samtidigt har de kurdiska trupperna – Peshmega – som varit posterade norr om Kirkuk, nu intagit den oljerika staden, vars tillhörighet varit föremål för dispyter mellan centralregeringen och den kurdiska provinsregeringen.

Iraks President Jalal Talabani – själv kurd – drabbades av stroke vid Lucia-tid 2012, och har sedan dess behandlats på sjukhus i Berlin. Iraks parlament klarade inte av att samlas i går, för att nå ett samlat agerande – kurder, sunni och kristna deltog inte i mötet. Det saknas grundförtroende för den shiadominerande premiärministern Maliki. Maliki har samtidigt vänt sig till USA med begäran om militär hjälp.

Irak befinner sig i akut sönderfall. Premiärminister Maliki har bäddat för detta genom att under en längre tid hävdat den egna gruppens intressen på bekostnad av andra och sammanhållningen av landet.

Bland kurderna finns en stark folklig drivkraft till självständighet, men kurdiska politiker har fram till denna kris visat en pragmatisk hållning och tagit ansvar för att arbeta inom den federation som skapades efter den USA-ledda invasionen och Saddam Husseins fall.

Det finns nu en risk för att Irak spricker upp i tre delar. En Shiadel i söder. En kurdisk i nordöst. Och en sunni i nordväst. Starka krafter verkar för detta, men riskerna är stora att det blir början till ytterligare konflikter och fortsatt instabilitet. I synnerhet med ISIS som aktör i nordväst.

Malikis vädjan till USA om militär hjälp och Obamas försiktiga intresse av att hjälpa till med drönare adderar till ironin. USA:s invasion 2003 – under förre presidenten George W Bush – gjordes med hänvisning till att Irak hade massförstörelsevapen och samarbetade med Al Qaida. Båda påståendena var felaktiga.

Det fanns inga massförstörelsevapen. Däremot lyckades det sekteristiska våld, som blev resultatet efter att man slagit sönder Iraks infrastruktur, skapa en grund för dagens situation, för ISIS framgångar och därmed en närvaro av Al Qaida i Irak.

ISIS måste stoppas. Men det skulle ske effektivare genom att samla nationen, än genom att bjuda in USA att lösa det militära problemet. Det senare är igen att göra bocken till trädgårdsmästare. Om Iraks arme och det kurdiska Peshmega samarbetar är det svårt att se att det saknas militär kapacitet för att hantera ISIS.

Problemet är, som så ofta, främst politiskt och inte militärt.

by

Vänstervinden är här – dags att hissa seglen

Det svenska resultatet i EU-valet bars av en starkare vänstervind än vad vi sett på länge. Vi höll ställningarna jämfört med för fem år sedan. Vänsterpartiet gick framåt. Miljöpartiet, med en självidentifikation av väljarna som i huvudsak vänster gick ordentligt framåt och tog ett ytterligare mandat. Och Feministiskt initiativ, med en motsvarande kraftig självidentifikation till vänster, lyckades få in den förste romske representanten i Europaparlamentet.

Att vi, trots en så tydlig vind, inte lyckades lyfta oss från det blygsamma resultatet för fem år sedan (det finns dessutom en liten risk att vi i sluträkningen – där utlandsrösterna också ingår – tappar ytterligare någon tiondel och att vårt sjätte mandat då hotas) kan beskrivas som att vi missade hissa seglen. Vi behöver ta lärdom av detta både inför nästa EU-val, och inför riksdagsvalet om drygt tre månader.

Det tycks vara i huvudsak två frågor – och ett perspektiv – som starkt engagerade väljarna i EU-valet. Den ena frågan handlar om jämställdhet, mänskliga rättigheter och människovärdet. Samtidigt som extremhögern gått starkare än vad vi sett sedan 1930-talet, och med samma agenda som då att skapa politiska syndabockar, har väljarnas motstånd varit massivt. Det, och de etablerade partiernas ljumhet i jämställdheten har fått många yngre – främst kvinnor – att belöna Fi. Miljöpartiet och Vänsterpartiet belönades också av väljarna i denna fråga, för att de orkat vara tydligare än oss.

Den andra frågan handlar om miljö- och klimat. Det är huvudförklaringen till Miljöpartiets starka frammarsch, men också till att många moderata väljare gått till centern. Det innebär inte att frågan saknar höger-vänster dimension, snarare att det finns en entydig trend åt vänster i hela det politiska fältet. Klimatfrågan var en tydlig del av vår EU-valplattform, vilket är en delförklaring till att vi höll ställningarna, men Miljöpartiet har här en hög trovärdighet.

Det perspektiv som väljarna belönade handlar om en politik för Europa. I valanalysen efter valet 2009, konstaterade vi att vi misslyckats för att vi inte haft en tydlig politik för vad vi vill göra med Europa. Vi lät då valet handla om det vi själva såg som svenska frågor – jobben – och var alltjämt blockerade av ett kvardröjande EU-motstånd i partiorganisationen.

I år var det bättre. Men fortfarande besväras vi som parti av splittringen mellan ja eller nej till EU. Vår viktigaste valfråga om rättvisa villkor är en mycket viktig fråga, men handlar inte om vad vi vill göra med Europa utan om vad vi inte vill att Europa ska göra med oss. Den är defensiv och upplevs inte som visionär och framåtblickande av väljarna.

Avgörande för att få förtroende för detta perspektiv hos väljarna är att våra företrädare signaler att de tror på EU och vill använda den politiska plattformen. När vår toppkandidat meddelade att hon skulle idag röstat nej till svenskt medlemskap, togs det emot väl i de delar av partiet som tycker så. För väljarna, som mentalt hunnit längre in i det svenska EU-medlemskapet, blev signalen en annan.

Den viktigaste lärdomen inför nästa EU-val är densamma som vi gjorde i valanalysen för fem år sedan, men nu inte orkade fullfölja. EU-valet handlar för väljarna inte om Sverige utan om vad vi vill göra med Europa. Vi behöver gå till val på en tydlig, framåtblickande och visionär vänsterpolitik för Europa. I år, om vi ska lyssna till väljarna, skulle den burits av klimatfrågan, människovärdesfrågor, integrationsfrågor, rättighetsfrågor och tydliga idéer hur vi vill få igång de europeiska ekonomierna. Självklart underbyggda av vår höga trovärdighet i de traditionella trygghetsfrågorna, oavsett om arenan för dessa är europeisk eller svensk.

Kan vi då dra någon lärdom av EU-valet inför riksdagsvalet? En är självklart att väljarna är intelligenta. De förstår vilka frågor som är viktiga för deras framtid på Europanivå, respektive på lokal och nationell nivå. Vi behöver ha bra politik för rätt nivå.

Samtidigt bekräftar valresultatet de värderingsförskjutningar i det svenska samhället som vuxit under senare decennier. Från ett materiellt sätt att tänka till immateriellt. Från ett nationellt perspektiv till ett internationellt. Från ett kollektivt ansvarstagande till mer av individuellt. Från ett hierarkiskt till ett frihetligt. Från enhet till mångfald.

rosor valkampanj ep14

Dagens svensk är mer tolerant, mer miljömedveten, mer jämställd och mer ansvarskännande än tidigare generationer. Detta är för mig vänster. Huruvida det är socialdemokratiskt beror på hur vi svarar upp mot värderingsförskjutningarna är formulerar vår politik.

Dessa värderingsförskjutningar är tydligare i storstad än på landsbygd. Tydligare bland yngre än äldre. Tydligare hos kvinnor än hos män. Och tydligare hos välutbildade än hos lågutbildade. Här ligger också en viktig del av förklaringen till att röstbilden är så olika.

 

 

I Arboga, där jag kommer ifrån och har min arbetarkommuntillhörighet, nådde vi 36,59 procent. Men Sverigedemokraterna var näst största parti med 11,64, tätt följt av moderaterna och miljöpartiet. Övriga partier är marginella. I Stockholm, där jag i huvudsak bor och verkar idag, blev Miljöpartiet största parti (21,7), följt av moderaterna 16,2), oss (15,2), folkpartiet (12,4) och Fi (10,4).

Är Arboga eller Stockholm mest vänster. I slutändan ganska lika, mätt med utfallet för oss, vänsterpartiet, miljöpartiet och Fi tillsammans – 53 respektive 54 procent – ungefär som riket i stort. Men det konkreta utfallet är helt olika, beroende på hur partierna och deras agendor speglar de värderingar och viktiga frågor som människor bär på.

Om vi inte ändrar någonting i vårt nuvarande upplägg inför valet till riksdagen i september, kommer vi att göra ett utmärkt val till i Arboga. Tack vare samarbetet med miljöpartiet som fångar upp delar av det moderna vänsteragendan, och vår historiska relation till vänsterpartiet, kommer det att räcka till vårt viktigaste kortsiktiga mål – att byta regering. Att det målet är i sikte visar dagens väljarundersökning från SCB, som ger oss nästan lika stort stöd som hela Alliansen tillsammans.

Men förmår vi fånga upp erfarenheterna från EU-valet och förstärka vårt viktiga grundbudskap – jobb, skola, välfärd – med en kraftfullare politik för klimat, jämställdhet, mångfald och antrasism – frågor som fångar upp den moderna mer frihetligt orienterade vänsterväljaren – kan vi nå längre.

Då kan vi lägga grunden till att bli ett verkligt framtidsparti – ett parti som förstår den moderna människans frihetslängtan och kan formulera en trovärdig vision för ett jämlikt samhälle, inte bara i industrisamhällets folkhemsmiljö, utan också i ett modernt, globaliserat och av mångfald präglat kunskapssamhälle.

En viktig orsak till moderaternas framgång 2006 var att man, från ett högerperspektiv, noterade värdeförskjutningarna i väljarkåren och formulerade konceptet för de nya – mjukare – moderaterna. Deras resultat i EU-valet är ett kvitto på att väljarna nu genomskådat detta och inte längre tror på den postmoderna högervisionen när den prövats i realiteten.

Om deras svar, vilket är mycket troligt, blir mer traditionellt gammalmoderat kommer vår valrörelse att bli så mycket enklare.

Men vi behöver inte hoppas på det. Det bästa vi kan göra är att i trygghet och tillförsikt möta den moderna väljarens längtan efter ett mer jämlikt, mer tolerant, mer hållbart och mer tryggt samhälle. Det finns bara en hållbar väg i politiken. Det är framåt.

Peter Weiderud, förbundsordförande

by

Attentat i Belgien kastar mörk skugga över EU-valet

De fruktansvärda morden vid judiska museet i Bryssel kastar en allvarlig skugga över dagens val till Europaparlamentet, i Belgien men även i hela Europa.

Det finns visserligen ingen bekräftad motivbild, men platsen för morden och att två av de mördade var israeler gör att det finns risk för antisemitiska kopplingar.

Extremhöger – med dess antisemitiska, islamofobiska och andra rasistiska förtecken, har inte varit så stark, så välorganiserad och så våldsam i Europa sedan 1930-talet. Det finns risk också för en stor framgång för högerextremismen i dagens val.

Även i Sverige. Sverigedemokraterna ser ut att göra ett bättre val än för fem år sedan med just denna nationalistiska retorik. Både vår tidigare partiledare Mona Sahlin och vänsterpartiets Dror Feiler har fått hakkors ritade på sina dörrar, för sin öppna kritik mot rasismen.

Det politiska våldet har ökat markant. I den statistik som Brottsförebyggande rådet och Säpo sammanställt för åren 1999-2009 kan man notera en markant ökning, både av våldet från högerextrema och vänsterextrema.

Det är visserligen en markant skillnad mellan de båda gruppernas beteenden. Samtliga 14 mord som finns registrerade har begåtts av högerextrema. Detsamma gäller hets mot folkgrupp. Här är statistiken 411 för de högerextrema och ingen för vänsterextrema. Men misshandel, skadegörelse våldsamt upplopp och en rad andra brott finns registrerade både på höger och vänsterextrema.

Den alltmer extrema högerextremismen är ett direkt hot mot vår demokrati. Dess polerade form – Sverigedemokraterna – använder demokratin för att nå sina syften, men respekterar demokratin lika lite som de högerextrema gjorde på 1930-talet. Man vägrar acceptera det grundläggande demokratiska fundamentet om alla människors lika värde och hanterar mänskliga rättigheter selektivt. Den är också, som statistiken visar, livshotande för de grupper man inte gillar, och för dem som tydligt vänder sig mot deras metoder.

Men även det vänsterextrema våldet undergräver vår demokrati. Politiskt våld är alltid fel och det vänsterextrema bidrar till är att sänka trösklarna för användningen av politiskt våld.

När jag skriver detta är det några timmar kvar på en av de viktigaste dagarna för den europeiska demokratin på mycket länge. Har du inte röstat ännu, så finns det tid. De högerextrema är i år massivt mobiliserade och varje utebliven röst är en halv röst på dessa.

by

Kryssningsmissiler provocerar till anfall

Ukrainakrisen har gjort att försvarspolitiken blivit en het fråga i valrörelsen. I den historiska rysskräckens inte hela klara vatten söker partierna trumfa över varandra med nya miljoner.

Detta trots att det inte finns någon som helst koppling mellan Krim-krisen och ett eventuellt framtida hot mot Sverige. Svenska försvaret har en uppgift att, inom ramen för vår säkerhetspolitik, värna vår territoriella integritet. Hur detta bäst ska lösas, bör hanteras och vad det får kosta, ska i lugn oro analyseras av en bred försvarsberedning utifrån det som uppgiften kan rymma.  Försvarspolitiken har inte hanterats väl de senaste åren och det behövs förändringar, men det ska vara rationella snarare än emotionella bedömningar som ligger till grund för inriktningen.

Nu är det kanske inte hela världen om en valrörelse tvingar oss att slänga ut några hundra miljoner extra på försvaret. Valgodis kostar, alldeles oavsett vilket politikområde vi talar om. Onödigt, förvisso – det finns andra och viktigare behov -, men inte värre att vi kan räta upp situationen längre fram.

Då är försvarsministerns utspel i förra veckan om att bestycka JAS med kryssningsmissiler som har en räckvidd på 1000 km betydligt allvarligare. Det handlar nämligen om att vilja ge en kvalitativt ny inriktning på vårt försvar.

En viktig del av Sveriges militära alliansfrihet – från det den formulerades för 200 år sedan – har varit att vårt försvar byggs för att försvara vårt land om det blir angripet. Sverige är berett att göra motstånd – vi säljer oss mycket dyrt – men det får inte råda någon misstanke om att vi för egen del, eller tillsammans med någon annan, börjar ett krig.

Därför har vi alltid medvetet valt försvarssystem som kommunicerar detta. Som är icke-provokativa, eller inte kan misstänkas användas för anfall. Våra flygplan – även Gripen – har t ex medvetet en kortare räckvidd än andra plan.

För drygt 50 år sedan fanns planer på en annan inriktning, genom att utveckla en svensk atombomb, vilken som bekant ej är ”foer hjemmebrug” som Johan Galtung så sammanfattande utryckt det. Planerna ledde då till en massiv folklig kritik – initierad inte minst från Broderskapsrörelsen och Socialdemokratiska kvinnoförbundet  – och ledde fram till en politisk konsensus att kärnvapen gör oss mindre, inte mer, säkra.

På samma sätt är det dessvärre med Karin Enströms militära dröm om kryssningsmissiler som kan slå ut ryska flygbaser. Jag kan själv inte bedöma hur starkt dessa står sig i relation till den tänkta ryska fienden. Förmodligen har de ganska begränsad avskräckning. Då stannar förslaget vid dålig – för att inte säga farlig – symbolpolitik. Vi retar upp en tänkt fiende, utan att ha täckning för hotet.

Eller så kan det bli substans i försvarsministerns idé. Då är den definitivt farlig. Då är det nämligen den ryska militärens skyldighet att skapa ett militärt motmedel. Då har vi lockat fram det ryska hot som inte fanns och Sverige har blivit medansvarigt för upprustning och ökat osäkerhet i vårt närområde.

De kryssningsmissiler försvarsministern fallit för, och beslutat servera som valgodis i en tid av säkerhetspolitisk oro, har haft sina förespråkare från den svenska militärindustrin ett tag. De avfärdades tidigare – på säkerhetspolitisk grund – av utrikesminister Carl Bildt, just med argumentet att svenskt försvar är till för försvar och inget annat.

Om kryssningsmissilerna är dålig försvarspolitik är de förödande ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Därför har jag goda förhoppningar att de inte når så mycket längre än till en förvarspolitisk diskussion i ett uppskruvat säkerhetspolitiskt läge.

Detta kan dock utveckla sig till en fråga som skiljer vänster från höger, eller mera exakt en skiljelinje mellan dem som motsätter sig ett svenskt medlemskap i NATO och dem som förordar detsamma. Om vi ger upp den försvarspolitiska grundbulten för den svenska alliansfriheten att vi aldrig kommer att första steget till att gå i krig och skaffar militära instrument som inbjuder en potentiell fiende att slå till först, för att inte hamna i ett sämre läge om vi skulle göra det, är poängen med att stå utanför en försvarsallians urholkad, vilket förmodligen på sikt får den svenska opinionen att ändra sig till förmån för svenskt medlemskap i NATO. Vi agerar ju så att säga redan med en militärallians logik.

Mot detta har Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna inga invändningar. Var Centern står vet vi inte riktigt heller i denna fråga. Men vi, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, tror alltjämt på svensk militär alliansfrihet. Det var militärallianser som blev omoderna vid kalla krigets slut. Inte frihet från desamma. Militär alliansfrihet innebär nämligen att vi placerar politiska och diplomatiska åtgärder i den första försvarslinjen och placerar de militära där de gör hemma – som den sista försvarslinjen.

Därför är det viktigt att försvarsministerns förslag om långdistansmissiler aldrig blir verklighet.

 

by

Vi har fått nog av nazism och rasism – granska vit makt-rörelsen som terrorister!

Socialdemokrater för tro och solidaritet ser med växande oro på att svenska högerextremister och nazister mobiliserar mer än de gjort sedan 1930-talet. Vi vill se ett sammanhållet och inkluderande samhälle där ingen särbehandlas på rasistisk grund . Att även svenska myndigheter bedömer människor olika skapar ytterligare grogrund för extremism . Nazism och rasism måste tas på allvar – grupper som Svenska motståndsrörelsen bör granskas som terrorister.

Svenska högerextremister och nazister mobiliserar idag mer än de gjort sedan 1930-talet. De provocerar genom att marschera på 1 maj, hissar naziflagg på kommunhus, vandaliserar gudstjänstlokaler och misshandlar folk på öppen gata, även till döds. Häromdagen blev SVT:s Uppdrag granskning en väckarklocka för många som inte redan sett hotet från nazistiska rörelser i Sverige idag. Svenska motståndsrörelsen bedriver vad som måste kallas en paramilitär kamp, hänvisar till Hitler och har som mål att avskaffa demokratin. De bekämpar ”rasblandning” och vill motverka judars, muslimers och HBT-personers inflytande i samhället. Ett flertal av de aktiva är dömda för våldsbrott, som misshandel, vapenbrott och mordförsök.

Svenska motståndsrörelsen som organisation uppfyller i princip alla kriterier i vår terrorlagstiftning, att: »1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, 2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller 3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.«

Trots detta är ingen av Svenska motståndsrörelsens medlemmar fällda för terrorbrott. Terrorlagstiftningen, som antogs efter katastrofen i World Trade Center, har istället enligt amerikansk förebild mest inriktat sig på att eftersöka islamistisk terror.

Flera fall har uppmärksammats då säkerhetsstyrkorna misstänkt och frihetsberövat helt oskyldiga personer med muslimsk tillhörighet. På samma grunder sker rasprofilering på svenska flygplatser, genom polisens REVA och på andra platser.

När 2013 slutade med en enorm uppslutning mot rasism, för ett sammanhållet samhälle, väcktes stort hopp bland många. Detta hopp raserades snart, när 2014 istället inleddes med en våg av nazistiska och rasistiska dåd och våldsamma angrepp över hela landet.

Bredast tänkbara majoritet av landets befolkning är starka motståndare till nazism och ultranationalistiskt våld. En stor majoritet är emot rasism i alla dess former. Manifestationerna landet runt mot våld och rasism fortsätter, tack och lov. Det är dags att visa alla dessa goda krafter att politiken kan göra skillnad. Det är dags att visa att vi kan göra upp med det fåtal som hotar vår säkerhet, vår sammanhållning och våra fri- och rättigheter.

Att blunda för Sverigedemokraternas fascistiska ursprung med hänvisning till deras plats i riksdagen är kontraproduktivt. Det är inte en slump att nu nerlagda högerextrema Nationaldemokraterna uppmanar sina följare att istället rösta på SD. Sverigedemokraterna är visserligen demokratiskt valda, men att använda demokratin för odemokratiska syften gör dem knappast till demokrater. De – liksom Svenskarnas parti, Svenska motståndsrörelsen m.fl. – gör skillnad på människor med grund i kön, sexuell läggning, religiös tillhörighet, ursprung och hudens pigmentering. Sverigedemokraternas position ger mod och kraft åt deras mer våldsamma politiska kusiner.

Nazistiska organisationer, liksom all rasism, måste tas på allvar.

Särbehandling på rasistiska grunder måste helt upphöra – inte minst från svenska myndigheters sida. Att bli misstänkliggjord eller angripen bara för att du är den du är kan självklart aldrig godtas. Att även svenska myndigheter bedömer människor olika skapar ytterligare grogrund för extremism.

Vi vet att social oro och politiskt våld ökar där den ekonomiska ojämlikheten är stor. Med politik måste vi skapa ett sammanhållet och inkluderande samhälle, som motverkar klyftor och motsättningar av alla slag. Och om den terrorlagstiftning vi nu har ska få någon god verkan, så bör grupper och individer som Svenska motståndsrörelsen och liknande granskas som terrorister.

Socialdemokrater för tro och solidaritet vill se:

  • ett sammanhållet och inkluderande samhälle som motverkar klyftor av alla slag.
  • att särbehandling på rasistiska grunder omedelbart upphör, särskilt från svenska myndigheter och polis.
  • att nazistiska organisationer och all rasism tas på allvar. Grupper som Svenska motståndsrörelsen och liknande samt individer med samma mål och brottsbild bör granskas som terrorister.

 

Förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kista, 26 april 2014.

by

Egyptens dödsdomar trappar upp våldet

Idag dömdes 529 personer till döden i Egypten. De är dömda i en oerhört snabb process och i den största ”massdömningen” i Egyptens samtida historia. De 529 personerna är anhängare till den avsatta president Mursi. Brottet ska ha varit mordet på en polisman. Ytterligare domar väntas de närmsta dagarna. Domstolen i staden Minya ska ha förkunnat sin dom utan att de anklagade ens fått chans att lägga fram sitt försvar.

Alldeles oavsett vilken politiker de nu dömda stödjer, vilken politisk åskådning de har, alldeles oavsett vilket brott de än dömts för – och även alldeles oavsett om domen verkligen verkställs – är detta självklart inte bara anmärkningsvärt utan djupt beklagligt.  Det är ett rättsövergrepp som spär på motsättningarna och Egypten riskerar en ny våldsspiral. En upptrappning av våld och osäkerhet hos en redan ansatt befolkning.

Vi kan återigen se hur demokrati är något ytterligt skört – och hur svart och vitt aldrig är helt svart och vitt. Händelserna som efter den arabiska våren skett slag i slag i Egypten har kastat landet – och alla oss andra som emotsett en utveckling mot demokrati – mellan hopp och förtvivlan.

Denna massdom på lösa grunder bekräftar att Egypten ännu saknar ett av fundamenten till demokrati: ett fungerande rättssystem.

Inget brott förtjänar dödsstraff. Allra minst ”brottet” att vara politisk meningsmotståndare. Att dödsstraff i sig utdöms är i strid med mänskliga rättigheter och inte värdigt en demokrati, men Egypten är ju tyvärr inte ensamma om detta. Att döma flera hundra till döden på ett bräde sätter dock Egypten i en föga smickrande topposition över stater som simultant handlar i strid mot mänskliga rättigheter och underminerar sin redan svaga demokrati.

Konstitutionen kan aldrig användas som ett alibi för förtryck av oliktänkande. Det finns inga vinnare i en utveckling som luktar vedergällning. Det finns ingen quick fix för demokrati. Demokrati kännetecknas av viljan att kompromissa, att låta olika uppfattningar brytas mot varandra för att kunna nå en syntes.

Egypten måste nu åter göra sin hemläxa och bygga sin demokrati utifrån rättssäkerhet och respekt, dialog och försoning.

 

by

Hjälp inte högerextremer i kostym

Solen sken över stora delar av landet på Internationella kvinnodagen den 8 mars och vårkänslorna spirade. Men mörkret i form av politiskt våld av värsta sort kom ikapp, när feminister på natten attackerades i Malmö av nazister.

Samma vecka visade återigen Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna sitt rätta ansikte, genom att öppet söka samarbete med högerextrema krafter i Europa inför valet till Europaparlamentet (DI 10/3). Och i Ukraina har det nazi-anstrukna Svoboda tagit plats i interimsregeringen.

Högerextremister påstår ofta att de har gjort upp med sin historia av antisemitism, islamofobi, flyktingfientlighet, kvinnohat, homofobi och så vidare. Gång på gång bevisas motsatsen. Nazister har våld som metod för att sprida skräck och skada demokratin och det öppna samhället. Det är självfallet inte en slump att svenska nazister kommer just till Möllan den 8 mars, eller att de angriper en skola med judiska klasser i samma veva. De vill som på andra platser i Europa hota det öppna och demokratiska samhälle vi känner och vill ha. Det är inte förvånande, om än skrämmande, att nazisterna på Möllan visade sig att ha kopplingar till Svoboda i Ukraina.

Vi kan aldrig ta demokratin för given. De mörka fascistiska krafter som sprider sig över Europa och Sverige, försvinner tyvärr inte av sig självt.

Det behövs en mobilisering för att ge stöd för ett Europa för alla, ett Sverige för alla.

Vi kan inte tillåta att högerextremer och nazister går samman och sprider sitt hat och våld, någonstans. Självklart ska vi inte ha några nazister på våra gator! Det är grundläggande och borde inte behöva sägas. Vi vet hur nazisternas önskevärld ser ut. Europa har varit där och vi ska inte tillbaka.

Men mänskliga fri- och rättigheter – som att få tro och älska som du vill och uttrycka dig öppet – måste ständigt försvaras, aldrig glömmas. Det går inte att bagatellisera eller axelrycka bort nazistiska angrepp, hot och maktövertag – varken här eller i andra delar av Europa.

Vi ska heller inte hjälpa parlamentariskt valda högerextremer att dölja sitt förflutna och sitt nära släktskap med nazism och fascism, genom att normalisera språkbruk och politik som går i deras riktning.

För extremism och nazism hämtar all sin näring från vardagsrasism och slentrianmässigt kvinnohat och homofobi. De som slåss på gatan är kanske enklare att känna igen. Men de som bär kostym i politiska församlingar är ett långsiktigt större hot. Vi måste därför kämpa vidare för ett inkluderande samhälle på alla nivåer.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har med stöd i vår tro länge arbetat inkluderande för ett öppet och demokratiskt samhälle. Där du och jag har lika rätt att delta och ta plats i offentligheten. Och i politiken. Även om vi till exempel är troende muslimer, judar, eller tillhör en annan minoritet.

Det är det synligt avvikande från rasistens trånga norm som utgör hotet. Igår en jude, idag en muslim eller en homosexuell. Imorgon en jude igen. En hijab, en kippa eller ett helskägg som röjer religiös tillhörighet blir ofta ursäkt för diskriminering av alla de slag. Och för våld.

För att motverka vardagsrasism och bryta diskriminerande mönster tror vi på öppenhet, dialog och bred samverkan med alla delar av samhället. Vi har under vintern inlett ett arbete mot rasism i Malmö. S-politiker möter företrädare för religiösa delar av civilsamhället för att diskutera hur en konkret politik för mångfald bör se ut. Ambitionen är att fortsätta i andra delar av Skåne och i hela landet. Syftet är att Socialdemokraterna, Sveriges största parti, ska kunna ta ett större ansvar i kampen mot rasismen och för att minska antisemitism och islamofobi.

Det är nu tydligare än någonsin att alla vi som tror på ett samhälle grundat på mänskliga rättigheter och allas lika värde behöver driva den antirasistiska kampen tillsammans, på bred front.

Helgens manifestation i Malmö med över 10 000 deltagare gav hopp och en riktning framåt. Tillsammans kan vi försvara och leva i demokrati och mångfald.

Peter Weiderud
förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Lennart Hallengren
Malmö, ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet i Skåne

Adrian Kaba
Malmö, styrelseledamot för Socialdemokrater för tro och solidaritet i Skåne

by

Folkomröstning på Krim höjer insatserna

Över 96 procent med ett valdeltagande på 80 procent i folkomröstningen på Krim uppges ha röstat för en anslutning till Ryssland. Det är höga siffror, men de kan aldrig bli internationellt erkända.

Folkomröstning är normalt ett bra instrument för att ge underlag för en lösning av en konflikt om gränser eller tillhörighet. Men detta är en folkröstning som snarare kommer att bidra till att öka temperaturen än att ge en vägledning för framtiden.

Ska en folkomröstning fungera måste den planeras och genomföras med omsorg. Alla intressenter – i detta fall Ukrainas och Rysslands regeringar och alla berörda folkgrupper – måste ha möjlighet att säga sitt om hur frågorna ska formuleras, när och under vilka former den ska genomföras och hur resultatet ska kunna spelas in mot en politisk lösning.

Det är också nödvändigt att från början säkra ett internationellt erkännande genom observatörer och genom att säkra att det inte förekommer fusk, hot eller manipulationer av omröstningen.

Inget av dessa fundament var på plats i söndags. Omröstningen genomförs i all hast, i rysk militär närvaro, mot Ukrainas vilja i kritik av det internationella samfundet och där representanter för vissa folkgrupper uppmanat till bojkott av densamma. Det räcker för att den ska kunna avfärdas.

Krim har en komplicerat historia och rymmer flera olika folkgrupper. Plötsligt har den etniska tillhörigheten blivit explosiv. Huvudansvaret för detta har den ryska regeringen med sin militära intervention, sin rysknationalistiska retorik och den forcerade folkomröstningen.

Men Ukrainas regering och parlament är inte utan ansvar, och då talar jag inte bara om att släppa in ett parti med nazistiska rötter i en beslutsroll, men möjligen vilka konsekvenser det ledde till. Det var ett misstag att i övergångsregeringen inte söka bättre representation för de betydande ryska minoriteterna och som en tidig åtgärd söka begränsa det ryska språkets ställning, även om presidenten till slut vägrade skriva på lagen. Allt sedan Sovjetunionens upplösning har frågan om de ryska minoriteternas ställning utanför Ryssland i tidigare Sovjetrepubliker varit eldfängd.

Genom folkomröstningen har insatserna höjts i konflikten, men nödvändigheten att söka en politisk lösning består. EU:s agerande måste fokusera på att få till ett balanserat och fungerande politiskt och diplomatiskt samtal mellan Moskva och Kiev. Här behöver Kiev, som den svagare parten i konflikten, EU:s och omvärldens stöd. Men det får inte vara ensidigt på ett sätt att det inte öppnar för en dialog med Ryssland och en politisk lösning. En fortsatt upptrappning har bara förlorare.

Det är bra att EU och Sverige varit tydliga med att kritisera det ryska folkrättsbrottet att militärt gå in i Ukraina liksom en tydlig kritik av folkomröstningen. De begränsade sanktioner som EU beslutade om idag var oundvikliga givet vad som sagts tidigare.

Men nu behövs en politisk och diplomatisk offensiv för att söka lösningar snarare än upptrappning. Här kan Tyskland, med sina starka ekonomiska band till Ryssland, spela en nyckelroll. Men också Sverige och Finland, som nära grannar och militärt alliansfria har vi utvecklat speciella och förtroendefulla relationer. Här kan också ortodoxa medlemmar som Bulgarien, Rumänien, Grekland och Cypern givet sina kulturella och andra relationer ta ett ökat ansvar.

Maktspråk kan ha sin plats, men det är sällan genom detta som lösningar kommer. Konfliktlösning kräver uppriktig dialog, förtroendefullt samarbete och kreativ politik.

by

Antirasism på vår politiska dagordning

Antirasismen är en kamp som måste föras tillsammans på bred front. För att bemöta vardagsrasismen krävs att vi talar om både klass, etnicitet – och religion. För när rasisten talar om ”invandrare” är det ofta de synligt religiösa, de med hijab och helskägg, det syftas på. En ny kampanj kräver att antirasismen sätts på den politiska dagordningen: Vi tar bollen och arbetar aktivt för mångfald, allas lika värde och möjligheter.

En stor del av det civilsamhälle som dagligdags engagerar sig för mångfald, mot diskriminering och rasism, lanserar nu en kampanj för att sätta antirasism på den politiska dagordningen. De lyfte på svt:s debattsida häromdagen fram krav som de hoppas att allmänheten och politiker vill ställa sig bakom, inom ramen för ”Koalitionen för alla människors lika värde”.

Vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet ställer oss med självklarhet bakom kampanjens målsättningar och bekräftar att det finns politisk vilja att ta bollen, att arbeta aktivt och konkret mot rasism, för mångfald.

Rasism, diskriminering, främlingsfientlighet, islamofobi, antisemitism, stereotypa fördomar och ojämlikhet. Allt detta förekommer alltjämt i vårt land och drabbar en stor andel av dess invånare. Alltför ofta. Det vet vi. Vi har ett parti i riksdagen med minst sagt tvivelaktig ideologisk bakgrund och grumlig syn på människors lika värde. I många länder i Europa växer liknande och värre partier och icke demokratiska krafter får ökat inflytande.

Detta sammantaget har gjort att också antirasismen har blivit en fråga som tycks engagera alltfler.  Lite naivt trodde nog många av oss att det oerhörda stödet för antirasism och mångfald som kom till uttryck i Kärrtorp i slutet på förra året skulle göra 2014 till ett år då kärleken till vår nästa fick vinna över hatet. Men tyvärr kom de förhoppningarna snart på skam. Året inleddes med attacker på gudstjänstlokaler och fortsätter nu bl.a. med upprörda diskussioner om hur ett opartiskt stöd för människors lika värde ser ut.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har med stöd i vår tro och solidaritet länge arbetat för ett öppet och demokratiskt samhälle, präglat av allas lika rätt och värde. Ett samhälle där du och jag har lika rätt att delta och ta plats i offentligheten. Och i politiken. Även om du t.ex. är troende muslim, eller tillhör en annan minoritet.

För det är den religiösa ”araben” med slöja och helskägg som provocerar rasister mest, det är lätt att se. Den som bär yttre attribut – som en hijab eller en kippa – som röjer religiös tillhörighet blir ofta måltavla för diskriminering av alla de slag, och för våld.

Att tala om och arbeta för ett jämlikt samhälle innebär att vi självklart måste bemöta rasism. Att vilja ha ett samhälle där alla får plats och behövs, utan åtskillnader mellan människor, innebär att vi måste tala om över- och underordning – vare sig det handlar om klass, kön eller etnicitet. Eller religion. En aspekt som ofta glöms även inom antirasismen. Religionsfriheten är en viktig del av de mänskliga rättigheterna; friheten att öppet få visa och leva i sin tro är fundamental för ett demokratiskt samhälle. Ofta är det den religiösa som tydligast bryter normen i det sekulära Sverige.

Socialdemokrater för tro och solidaritet tar det inkluderande arbetssättet på allvar. Att ha politisk representativitet som överensstämmer med befolkningsstrukturen – att bereda plats för en mångfald erfarenheter, kompetenser, livsåskådningar och livsstilar – är en grundläggande demokratifråga. För att skapa ett rättvist och sammanhållet samhälle, så har majoritetssamhället ett ansvar gentemot sina minoritetsgrupper, vilka de än är, att dela makt och inflytande.

Att lyssna och samverka brett tror vi är ett effektivt sätt att upptäcka och motverka vardagsrasismen och att bryta diskriminerande mönster.

I en studiesatsning tillsammans med ABF undersöker vi nu särskilt antisemitism och islamofobi. Vi har inlett arbetet i Malmö, med att fråga judiska och muslimska organisationer vad de tycker att Socialdemokraterna kan och bör göra för att minska antisemitism och islamofobi. Ambitionen är att också fortsätta samma typ av diskussion för hela landet.

Socialdemokrater för tro och solidaritet tillhör det största partiet i landet, och vi vill ta ett större ansvar för kampen mot rasismen. Mycket arbete pågår och har länge pågått mot rasism och främlingsfientlighet. Vi samarbetar gärna med olika krafter för att se vilka politiska initiativ som bör och kan tas, av oss och av andra.

Det är tydligare än någonsin att alla vi som tror på ett samhälle grundat på mänskliga rättigheter och allas lika värde behöver driva den antirasistiska kampen tillsammans, på bred front.

 

 

 

 

 

Bli medlem - klicka här!