Idag dömdes 529 personer till döden i Egypten. De är dömda i en oerhört snabb process och i den största ”massdömningen” i Egyptens samtida historia. De 529 personerna är anhängare till den avsatta president Mursi. Brottet ska ha varit mordet på en polisman. Ytterligare domar väntas de närmsta dagarna. Domstolen i staden Minya ska ha förkunnat sin dom utan att de anklagade ens fått chans att lägga fram sitt försvar.
Alldeles oavsett vilken politiker de nu dömda stödjer, vilken politisk åskådning de har, alldeles oavsett vilket brott de än dömts för – och även alldeles oavsett om domen verkligen verkställs – är detta självklart inte bara anmärkningsvärt utan djupt beklagligt. Det är ett rättsövergrepp som spär på motsättningarna och Egypten riskerar en ny våldsspiral. En upptrappning av våld och osäkerhet hos en redan ansatt befolkning.
Vi kan återigen se hur demokrati är något ytterligt skört – och hur svart och vitt aldrig är helt svart och vitt. Händelserna som efter den arabiska våren skett slag i slag i Egypten har kastat landet – och alla oss andra som emotsett en utveckling mot demokrati – mellan hopp och förtvivlan.
Denna massdom på lösa grunder bekräftar att Egypten ännu saknar ett av fundamenten till demokrati: ett fungerande rättssystem.
Inget brott förtjänar dödsstraff. Allra minst ”brottet” att vara politisk meningsmotståndare. Att dödsstraff i sig utdöms är i strid med mänskliga rättigheter och inte värdigt en demokrati, men Egypten är ju tyvärr inte ensamma om detta. Att döma flera hundra till döden på ett bräde sätter dock Egypten i en föga smickrande topposition över stater som simultant handlar i strid mot mänskliga rättigheter och underminerar sin redan svaga demokrati.
Konstitutionen kan aldrig användas som ett alibi för förtryck av oliktänkande. Det finns inga vinnare i en utveckling som luktar vedergällning. Det finns ingen quick fix för demokrati. Demokrati kännetecknas av viljan att kompromissa, att låta olika uppfattningar brytas mot varandra för att kunna nå en syntes.
Egypten måste nu åter göra sin hemläxa och bygga sin demokrati utifrån rättssäkerhet och respekt, dialog och försoning.