Close

Tag Archive for: vapenexport

by

Aurora 17 är en övning i misslyckande

Nu rustar världen igen, och alla talar om att stärka försvarsförmågan. Diskussionen präglas av en förnumstig och vettlös retorik, som går ut på att det är realistiskt att visa militära muskler mot Ryssland, men naivt att tro att det går att bygga fred via diplomati och demokratiska processer. Krigets fasor borde istället avskräcka och stämma till eftertanke. Varje krig är ett politiskt misslyckande.

Sverige är kluvet i frågor om krig och fred. Vi exporterar sedan decennier vapensystem till några av världens värsta diktaturer, samtidigt som fred och demokrati är tydliga mål för utrikespolitiken. Sverige värnar sin alliansfrihet, men landets militär övar med Nato. Den inhemska opinionen är djupt kluven i frågan om Natomedlemskap.

Tillsammans med cirka 40 andra svenska myndigheter och med flera andra länder genomför försvarsmakten i september övningen Aurora 17, som involverar samtliga stridskrafter i landet och är den största försvarsövningen i Sverige sedan 1993. Deltagande länder är utöver Sverige även USA, Finland, Frankrike, Litauen, Norge, Danmark och Estland.

Aurora 17 blir den första gången som USA deltar med marktrupp i en försvarsövning i Sverige. Svenskt samarbete med Nato riskerar därmed att normaliseras och Sverige blir oundvikligen deltagare i den militära upptrappningen mellan Nato och Ryssland. I enlighet med krigets inneboende logik börjar både Ryssland och Nato att rusta och träna för strid på svenskt territorium. Upprustningen rättfärdigar sig själv och konfliktdimensionen fördjupas av de starka ekonomiska intressen som riktar blickarna mot Arktis olja och mineraler. Sveriges inslagna linje i förhållande till Nato får inte utformas på ett sätt som spär på risken att svenskt territorium blir en konfliktzon för utländska intressen.

Men Nato hjälper Sverige endast i den utsträckning som Sverige håller med om militäralliansens verklighetsbeskrivning. Det framgår när Trumpadministrationens försvarsminister James Mattis villkorar Natos engagemang i Sverige, och kräver att den svenska regeringen avstår från att skriva under den 122 länder starka FN-konventionen för att förbjuda kärnvapen. Bland de som undertecknat märks flera av Sveriges goda vänner, såsom Österrike, Irland och Schweiz. Denna sorts påtryckningsförsök mot Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska linje är exempel på USA:s och även Natos arbetssätt, och tydliggör att dessa aktörer inte har just Sveriges bästa för ögonen.

I en tid när Ryssland bedriver en aggressiv och expansiv utrikespolitik bör Sverige inte medverka i en militär upptrappning, utan istället öka våra diplomatiska ansträngningar, öka det kulturella utbytet, öka handel samt öka stödet till journalister, rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i och runt Östersjön samt i Ryssland och i andra ickedemokratiska länder.

Sveriges alliansfrihet ger oss möjligheter att ta en aktiv roll för nedrustning i en tid av ökad militär polarisering. Antalet alliansfria aktörer minskar, och därmed blir vi färre som kan upprätta det förtroende som en medlande roll kräver före, under och efter väpnade konflikter.

Därför vill förbundsstyrelsen att:

– Samövningar med Nato inte får utformas på ett sätt som innebär att gränsen mellan medlemskap och ickemedlemskap i Nato suddas ut.

– Alliansfriheten måste stärkas. Den utgör en grundbult för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska handlingsfrihet och är därigenom ett viktigt redskap för vår säkerhet och fred.

– Diplomatiska och civila insatser måste uppvärderas och inkluderas i säkerhetspolitiken.

– Biståndet ökas till organisationer som arbetar för demokrati, transparens och nedrustning i vårt närområde.

– Regeringen måste göra en tydlig markering mot USA:s försvarsministers hotelser, med anledning av Sveriges intention att skriva under FN-konventionen för förbud av kärnvapen. Sverige gör sina säkerhets- och utrikespolitiska bedömningar som ett alliansfritt land med egna avvägningar och vägval.

by

Ris och ros till regeringens förslag om skärpt vapenexportkontroll

Skymmer det för svensk vapenexport till diktaturer? Den kommande lagrådsremissen skärper skrivningarna om mänskliga rättigheter, men förslaget sätter inte definitivt stopp för export till odemokratiska länder.

På torsdag överlämnar den rödgröna regeringen en remiss om skärpt vapenexportkontroll till Lagrådet. Enligt förslaget införs ett demokratikriterium, vilket försvårar vapenexport till diktaturer och som rimligen borde sätta stopp för svensk vapenexport till stater som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Vi gläds åt att demokratikriteriet omfattar all krigsmateriel, inte bara vapen för strid. Dessutom skärps skrivningarna om mänskliga rättigheter. Även transparensen i beslutsprocessen ökar och vad som räknas som följdleveranser begränsas.

 

Däremot blir det tyvärr inget definitivt förbud mot vapenexport till diktaturer. I remissen sägs det att om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status utgör det ”hinder” för beviljande av tillstånd. Den formuleringen öppnar på ett olyckligt sätt för att göra undantag från förbudet. Vi hade hellre sett att regeringen beskrivit grava brister i demokratisk status och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter som ett ”absolut hinder” för beviljande av tillstånd.

 

Nu är det viktigt att tillämpningen av det nya regelsystemet blir ytterst strikt, annars finns risken att ingenting egentligen förändras i praktiken. Socialdemokrater för tro och solidaritet har länge varit kritiska mot den svenska vapenexporten, då den motverkar kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi gläds åt att det nya förslaget innebär ett steg framåt, men hade önskat att regeringen vågat gå ännu längre.
 
Ulf Bjereld, förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Klas Corbelius, talesperson för vapenexportfrågor, Socialdemokrater för tro och solidaritet
 
by

Regeringens formulering om vapenexport bekymrar

Den nya formuleringen öppnar för fortsatt export till diktaturer. 

På tisdagsmorgonen berättade SR Ekot om nya formuleringar i regeringens preliminära lagrådsremiss om vapenexporten. I texten sägs att Sverige inte bör exportera vapen till icke-demokratier. Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, är kritisk mot denna nya formulering.

– Jag är bekymrad över de uppgifter som redovisas i Ekots inslag. De formuleringar som nu förs fram innebär en allvarlig försvagning i förhållande till de formuleringar som de politiska partierna tidigare enats om i KEX-utredningen. Att säga att Sverige inte ”bör” sälja vapen till diktaturer är mycket svagare än att som i tidigare formuleringar säga att det utgör ett faktiskt ”hinder” för export, om mottagarlandet är en diktatur. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer, säger Ulf Bjereld.

Små förändringar i formuleringarna kan ge dramatiska konsekvenser för exportens villkor. Ekot har tidigare (19/3) rapporterat om formuleringar i Socialdemokraternas kongressmaterial där man skiljde mellan krigsmateriel i stort och sådan materiel som är avsedd för strid. Då var Morgan Johansson snabbt ute och lät veta att formuleringen var felaktig och skulle skrivas om.

– Socialdemokraterna måste nu går från ord till handling när det gäller stopp för vapenexport till diktaturer. Det vore orätt att mixtra med formuleringarna på ett sätt som underlättar för Sverige att sälja vapen till icke-demokratier, säger Ulf Bjereld.

by

Försvaret ska bygga fred, inte exportera otrygghet

Konferensen Folk och försvar avslutas precis i Sälen. På borgerligt håll råder det kappbjudning om vem som vill höja försvarsanlagen mest. Liberalerna leder, med ett förslag på att skjuta till hela 28 miljarder. Men mer är inte alltid bättre. De senaste månaderna har visat att världens starkaste krigsmakt USA kan falla offer för angrepp utifrån, utan att militären lyft ett finger. Försvarsbegreppet måste breddas, för att inte bli en koloss på lerfötter.

Försvarets funktion som fredsbevarare får inte reduceras till att upprätthålla en vinglig militär terrorbalans. Erfarenheten säger att fred bygger på tillit och rättvisa, både mellan och inom länder. Det är därför hög tid att vi börjar tänka in hela samhället när vi diskuterar försvarsfrågor.

Stefan Löfven har nyligen presenterat en lista på hot mot den svenska säkerheten, och militära hot är numera bara en punkt av åtta på listan. Där finns även bland annat våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet, hälsohot, cyberattacker och hot mot infrastruktur och energiförsörjning.

Dessa frågor löser vi inte med vapenmakt, och definitivt inte genom att exportera vapen till diktaturer. Ett redan riskabelt och svåröverskådligt Natomedlemskap ter sig än mer farligt när det innebär att Sverige i praktiken sätter stora delar av sin säkerhetspolitik i knät på Donald Trump. Ett mindre fredligt och mer vanskligt sätt att skapa säkerhet är idag svårt att tänka sig.

En uppdaterad vision om ett rustat Sverige utgår från insikten att säkerhetshot idag oftast är asymmetriska, svårlokaliserade och oförutsägbara. Priset för att hålla fast vid en gammal modell för säkerhetspolitik blir kraftigt utbyggd övervakning av medborgarna, digra militära utgifter och i stora grupper en stadigt eroderande tillit till samhället. Denna modell skapar nya problem i takt med att den löser de gamla.

Vi tror att ett rustat Sverige inkluderar och bejakar minoriteter istället för att misstänkliggöra dem. Ett rustat Sverige har också en trygg och utbildad befolkning, som inte luras av propaganda och populism. Ett rustat Sverige bygger bort kriminalitet och parallellsamhällen genom att motverka segregationen och fördela resurser rättvist, så att alla kan få en god start i livet och delta i samhället på lika villkor.

Sverige blir tryggt när omvärlden är trygg. Vår vapenexport bidrar tvärtom till ökad otrygghet, och är därför kontraproduktiv för en uppdaterad svensk säkerhetspolitik.

Istället för vapen bör Sverige exportera fred. Ett nytt sätt att försvara Sverige på inkluderar att utbilda diplomater i hållbart samhällsbygge och hållbara internationella relationer, bedriva en aktiv och demokratiskt pådrivande biståndspolitik och att ständigt sträva efter att vara en respekterad röst för fred och mänskliga rättigheter i världen.

by

REMISSVAR: Tydligare krav på mänskliga rättigheter och demokrati vid vapenexport

Tro och Solidaritets REMISSVAR på Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (SOU 2015:72) lämnades till Utrikesdepartementet den 6 november 2015:

Socialdemokrater för tro och solidaritet bejakar att utredningen har sett till ökad transparens, skärpt parlamentarisk kontroll och tydliggjort att regeringen har det avgörande ansvaret samt att inga sysselsättnings-, regional- eller näringspolitiska skäl ska utgöra grund för svensk krigsmaterielexport. Nedan följer några punkter där vi velat se skärpningar.

1. Bra med demokratikriterium, men det ska vara ett absolut hinder
Vi är helt eniga med utredningen att utgångspunkten fortsatt ska vara ett förbud mot krigsmaterielexport. Detta generella förbud kan överträdas i undantagsfall och då ligger ansvaret hos regeringen. Utredningen föreslår dessutom ett demokratikriterium enligt följande: Gentemot icke-demokratiska stater som har grava brister i sin demokratiska status föreligger hinder mot export.

Då den politiska helhetsbedömningen där utrikespolitiska skäl ska vägas mot säkerhets- och försvarspolitiska blir kvar befarar vi ändå att nuvarande otydlighet kvarstår. Vi vill, i enlighet med beslut av Socialdemokraternas partikongress 2013, se att export av krigsmateriel till diktaturer inte försvåras utan hindras. Utredningens skrivning behöver därför göras tydligare. Det gäller också skrivningen kring mänskliga rättigheter.

Vår utgångspunkt är att mänskliga rättigheter är något vi genom internationella avtal förbundit oss att följa. Tyvärr har det hittills spelat en allt för undanskymd roll i såväl regelverk som tolkning och praxis. Det är ett viktigt steg framåt att kommittén föreslår begreppet ”allvarliga och omfattande” istället för nuvarande ”grova och omfattande”.

Vi anser dock att en formulering som sätter gränsen vid ”allvarliga och/eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter” skulle öka möjligheten att respekten för mänskliga rättigheter säkerställs.

Därför föreslår vi följande lydelse på det nya kriteriet: Ifall det i den aktuella staten förekommer allvarliga och/eller omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, eller grava brister i den demokratiska statusen, ska tillstånd för krigsmaterielexport inte beviljas.”

Detta ska gälla all krigsmateriel som omfattas av regelverket, såväl krigsmateriel för strid som övrig krigsmateriel.

Vi vill också understryka, i likhet med utredningen (SOU 2015:72, del 1, s. 395), att synsättet på mänskliga rättigheter inte enbart ska vara materielspecifikt utan gälla situationen i mottagarstaten i sin helhet.

2. Offentlighet som huvudregel i Exportkontrollrådet
Utredningen har sett över hur öppenheten och ansvarsutkrävandet i krigsmaterielexporten kan öka. Åtgärder föreslås som tar steg mot ökad transparens, bland annat i Exportkontrollrådet. Men rådets ledamöter ska enligt förslaget själva avgöra vilka av sina ställningstaganden som ska göras offentliga och inte.

Ett reellt ansvarsutkrävande liksom en konstruktiv debatt kräver större öppenhet. Ett nödvändigt steg är, som huvudregel, att de ställningstaganden ledamöterna i Exportkontrollrådet gör ska vara offentliga. Sekretess ska inte tillämpas slentrianmässigt utan bara när det finns synnerligen starka skäl.
3.  Politik för global utveckling (PGU) ska vara ett centralt och bindande villkor
Det är bra att kommittén föreslår att det i beslutsunderlag inför tillståndsprövning för export ska framgå ”vilka konsekvenser en krigsmaterielexport förväntas få för uppfyllandet av målen för PGU” (SOU 2015:72, del 1, s. 39). Kommittén föreslår att riktlinjerna kompletteras med följande:

”Vid tillståndsprövningen av en ansökan om utförsel av krigsmateriel, lämnande av tekniskt bistånd till någon i utlandet samt annan utlandssamverkan avseende krigsmateriel ska särskilt beaktas samstämmigheten med politik för global utveckling (PGU). I tillämpliga ärenden ska en analys göras av vilken framgår huruvida den tänkta krigsmaterielexporten kan komma att motverka arbetet för att nå uppsatta mål inom PGU.”

Att PGU ”ska beaktas” i tillämpliga ärenden” utgör emellertid ett alltför vagt och icke-bindande förslag. Den tilltänkta mottagarstatens förmåga och vilja till att prioritera fattigdomsbekämpning ska inte enbart analyseras, utan i regelverk och praxis utgöra ett avgörande villkor. Stora krigsmaterielaffärer kan ge omfattande negativa konsekvenser för till exempel rätten till hälsa i form av minskade resurser till mödrahälsovård eller möjligheter för flickor att få undervisning. I det fall beslutsunderlag och analys visar att den aktuella krigsmaterielexporten inte skulle vara i linje med PGU, ska export inte beviljas.

4. Frågor som kvarstår att utreda
a) Tillsätt en utredning som gör en liknande översyn av hur import av krigsmateriel från icke-demokratier och länder som allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter kan hindras

Det är lika viktigt att reglera importen av krigsmateriel så att Sverige inte där legitimerar och stödjer diktaturer och länder som allvarligt bryter mot mänskliga rättigheter.

b) Tillsätt en utredning om hur en omställning av svensk krigsmaterielindustri kan ske på ett ordnat sätt

Föreslagna skärpningar av regelverket innebär sannolikt tuffare villkor för krigsmaterielindustrin i Sverige. Det behöver därför finnas en beredskap för att industrin ska kunna stå på andra ben. Redan idag har en del militär produktion ställts om till fredsteknik. Det finns därför starka skäl att göra en uppföljning av utredningen ”Med sikte på nedrustning – omställning från militär till civil produktion i Sverige” (SOU 1984:62, 1985:43).

by

Krigsmaterialutredningen nådde inte hela vägen fram

ulf ylva klas foto ETC

Idag lämnade den parlamentariska kommittén för översyn av kontrollen av krigsmaterielexport (KEX) sitt betänkande. Utredningen redovisar flera bra förslag, men helheten är tyvärr ändå otillräcklig. Sverige kommer fortfarande att kunna sälja vapen till länder med grava demokratiska brister och som begår övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

Det är viktigt att komma ihåg varför utredningen tillsattes. När diktaturerna i Tunisien och Egypten föll blev det tydligt att Sverige stått på fel sida. Sedan 1980 hade vi sålt krigsmateriel till Tunisien och bara under 2000-talet har Sverige exporterat till varannan diktatur i Nordafrika och Mellanöstern. En stark opinion krävde förändring och dåvarande regeringen kände sig tvungen att agera.

 

Socialdemokrater för tro och solidaritet och S-studenter har länge varit motståndare till en expansiv vapenexport och förespråkat stopp för försäljning av krigsmateriel till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Vi har velat se ett tydligt demokratikriterium för att förhindra vapenexport till diktaturer.

Utredningen skriver i Dagens Industri: ”Respekt för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status utgör centrala villkor vid tillståndsprövningen”, liksom att tillstånd inte ska ges om det förekommer omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.

Det är mycket bra. Men, och här kommer ett stort men – i nästa andetag är alla ledamöter utom en överens om att ”den politiska helhetsbedömningen blir kvar där utrikespolitiska skäl ska vägas mot säkerhets- och försvarspolitiska skäl. Det föreslagna demokratikriteriet kommer att utgöra ett hinder för att exportera till stater som inte lever upp till detta.” Det blir alltså inget absolut krav. Vi förväntar oss förstås att ”hinder” ändå betyder att diktaturer och auktoritära stater inte kan köpa svenskt krigsmateriel.

Socialdemokraterna har kongressbeslut om att export av vapen och krigsmaterial undantagslöst skall förhindras till diktaturer, stater som kränker mänskliga rättigheter och krigförande länder. Utredningens förslag landar inte i absoluta krav. Vi ser det som nödvändigt att avtal även ska kunna omförhandlas eller brytas om omständigheterna förändras i ett land. Liksom att följdleveranser omfattas av samma hårda krav som vid nya affärer. Inte heller här kan vi se att utredningen når ända fram.

Det är positivt att utredningen har sett till ökad transparens, skärpt parlamentarisk kontroll och att regeringen ges det avgörande ansvaret samt att inga sysselsättnings- eller näringslivsskäl ska kunna utgöra grund för svensk vapenexport. Att endast säkerhetspolitiska skäl kan utgöra grund för tillståndsprövning är också en väldigt bra markering.

Förväntningarna på KEX-utredningen har varit skyhöga, inte minst sedan vinterns och vårens diskussioner om vapensamarbete med Saudiarabien. Att kompromisser varit givna är fullt förståeligt.

Men vi ser en risk att utredningen landar i tandlöshet, där de istället borde satt ett tydligt avtryck.

Regeringen ges med dessa förslag full frihet att låta säkerhets- och försvarspolitiska skäl möjliggöra vilka undantag som helst. Det kan få till följd att ingenting förändras i praktiken.

Självklart hade vi föredragit ett absolut krav på att svenska vapen aldrig går dit mänskliga rättigheter kränks. Vi hade också velat se ett tydligare långsiktigt politiskt ansvarstagande för att minska den svenska överkapaciteten i försvarsindustrin. Att Sverige är tredje bäst i världen på att exportera vapen per capita är inte försvarbart. Överkapaciteten är en kvarleva från det kalla kriget. Det har varit slut i många år nu.

Vi hoppas att regeringskansliets hantering nu innebär chansen att skapa en vapenexportlagstiftning och en politik som bättre passar det samhälle och den värld vi lever i idag. En politik och lagstiftning som passar den feministiska utrikespolitik med betoning av mänskliga rättigheter och demokrati som vår regering står för.

Ulf Bjereld, förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet

Elin Ylvasdotter, förbundsordförande S-studenter

Klas Corbelius, talesperson för vapenexportfrågor, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Texten publicerades som debattartikel i Dagens ETC den 26 juni 2015.

by

Vapen ingen vara som andra

Idag skjuter 31 direktörer från höften på DN Debatt. Jag noterar följande:

1) De verkar inte se någon skillnad mellan möbler och vapen. Fråga de vars anhöriga dött av pansarvärnsroboten Bill. Att inte förlänga det militära samarbetsavtalet visar Saudiarabien vad vi tycker om läget i landet. Ekonomiskt skulle kostnaden vara liten. Däremot skulle Sveriges anseende kring mänskliga rättigheter stärkas betydligt.

2) Situationen i landet har knappast blivit bättre. Tvärtom. Amnesty varnar för att ny lagstiftning likställer oppositionens kritik mot regimen med terrorism. Redan nu är antalet avrättade på väg att bli fler än 2014. Regimen slår allt mer aggressivt ner på nätaktivister som uppmärksammar bristen på mänskliga rättigheter.

3) Ingen erkänd forskning visar att vapenexport främjar mänskliga rättigheter i icke-demokratier, inte heller förs det fram några konkreta exempel i debattartikeln.

4) En annan diktatur som Sverige inte exporterar krigsmateriel till är Kina. Ändå går annat handelsutbyte mellan våra länder på högvarv. Varför skulle det bli annorlunda här?

5) Enligt direktörernas logik kommer Tyskland som i januari avbröt sin vapenexport till Saudiarabien få stora återverkningar på sitt handelsutbyte med andra varor och andra länder. Ännu har vi inte sett något tecken på det, men kanske har direktörerna det.

6) Det finns också ekonomiska risker med att förlänga avtalet ytterligare fem år. Även om regimen i Saudiarabien verkar sitta säkert är regionen stadd i förändring. Nya demokratiska ledare kan hålla oss ansvariga för att vi beväpnat tyranner.

7) Slutligen, att leda ett stort företag är inte samma sak som att göra kloka politiska bedömningar. Ännu väntar vi på regeringens besked i frågan. Förhoppningsvis är deras resonemang i överensstämmelse med såväl forskning som partikongressens beslut om att förhindra vapenexport till icke-demokratier.

Klas Corbelius, ansvarig för vapenexportfrågor

by

Säg upp militäravtalet med Saudiarabien!

Sverige har ett avtal om militärt samarbete och handel med Saudiarabien. Den 15 maj i år löper det ut. Om vi inte aktivt säger upp det innan dess kommer det att förlängas på ytterligare fem år.

— Det finns inga alternativ, avtalet måste sägas upp. Det stämmer inte med svensk vapenlagstiftning och borde aldrig ha slutits. När vi nu har möjlighet, så bör vi göra om och göra rätt.

Nyligen uppmärksammades världen över att den saudiska bloggaren Raif Badawi dömts till offentliga piskstraff för att ha hädat. Inte minst mot den bakgrunden har samarbetsavtalet med Saudiarabien med rätta kritiserats. Vi vet att kvinnor i Saudi lever under ett förtryck som nästan saknar motstycke. Och att trots en allmän välfärd som gäller alla saudiska medborgare saknar den nära 25-procentiga delen av befolkningen som är gästarbetare helt socialt skyddsnät och är en enormt utsatt grupp.

Det finns dessvärre många fler exempel på hur Saudiarabien kränker mänskliga rättigheter och på hur landet agerar som en mycket grym diktatur. Saudiarabien hämmar dessutom en demokratisk utveckling på den arabiska halvön genom att återkommande bistå sina grannländer militärt. Det skedde exempelvis 2011 när saudiska soldater bidrog till att kväsa demokratirörelsen i Bahrain.

Samtidigt som världen förfasar sig över IS horribla korsfästningar och vidriga avrättningar, utförs liknande avrättningar av staten Saudi – av den regim vi alltså samarbetar militärt med.

Det råder ingen som helst tvekan om att Saudiarabien är en av världens mest brutala diktaturer.

Vi socialdemokrater har tagit principiell ställning mot vapenhandel med diktaturer. Sverige har redan kraftiga restriktioner mot export av vapen till länder som är i konflikt, trots det har vapenexporten till Saudiarabien varit omfattande. Den socialdemokratiska partikongressen har fattat tydliga beslut om att Sverige inte ska bidra till att mänskliga rättigheter grovt kränks. Liksom om att det överhuvudtaget inte ska förekomma export av vapen till en diktatur.

Därmed borde frågan om det militära samarbetsavtalet vara ganska enkel: Det måste sägas upp. Militärt anknuten handel och samarbete med Saudiarabien, så som enligt det gällande avtalet sker, kan helt enkelt inte vara möjlig med en socialdemokratiskt ledd regering.

Det är med sorg vi konstaterar att det var vårt eget parti som inledde det militära samarbetet med Saudiarabien. Socialdemokrater för tro och solidaritet var den gången en av de organisationer som protesterade. Nu har en socialdemokratiskt ledd regering – med sin uttalade ambition att värna svensk och socialdemokratisk tradition att i världen stå upp för mänskliga rättigheter och att bedriva en feministisk utrikespolitik – möjlighet att göra avbön. Riv nu upp samma avtal!

Vi ställer oss positiva till andra former av samarbete och handel, sådana som kan bidra till demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Men vi är alltfler som inser det orimliga med det militära samarbetet och kräver att detta avtal bryts. Med den profil som svensk utrikespolitik har, är det nödvändigt att avbryta det militära samarbetet och ge fortsatt samarbete med Saudiarabien en ny inriktning.

För det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien har inget i en feministisk utrikespolitik att göra. Det har inget i en socialdemokratisk politik överhuvudtaget att göra.

Peter Weiderud, förbundsordförande

Klas Corbelius, ansvarig för vapenexportfrågor

Hör också Weiderud intervjuas i dagens Eko, 12 februari.

Sänt som pressmeddelande 12 februari.

by

Arms Trade Treaty ska ge Sverige bättre lagstiftning

Jag hade idag glädjen att vara med när Sveriges FN ambassadör Mårten Grundtiz överlämnade det svenska ratifikationsinstrumentet för att tillträda Arms Trade Treaty. Riksdagen fattade sitt beslut i tisdags och regeringen har varit snabb efter det. Sverige blev därmed den 41 nationen som tillträtt ATT sedan möjligheten öppnades för ett år sedan.

Sveriges tillträde till ATT är viktigt av flera skäl. Först för att det krävs sammanlagt 50 nationer för att det internationella avtalet som ska reglera vapenhandeln i världen kan träde i kraft. Ytterligare några länder är på gång och vi kan räkna med att den kritiska massan kommer att nås lagom till FN:s generalförsamling öppnar i september.

Det är viktigt att Sverige är med från början. De tidiga länderna har störst möjligheter att påverka utformningen när arbetet går igång, och detta är nu säkrat.

Men det är också viktigt för att få en mer restriktiv vapenexportpolitik i Sverige. Regeringens hållning, som riksdagen anslöt sig till, har varit att det inte krävs någon lagändring i Sverige för att uppfylla ATT.

Detta kan man dock ha olika uppfattningar om, vilket bl a Röda Korset lyft fram i sitt remissvar till förslaget om svensk ratificering. Den svenska lagstiftningen står stark på flera av de kriterier som finns i ATT där staterna åtar sig att vara restriktiva med licenser. Det s k konfliktkriteriet, som ska förhindra export till stater som är i krig och riskerar att hamna i krig, har stor överensstämmelse med ATTs skrivningar om att export inte får underminera fred och säkerhet.

Kriteriet om att inte tillåta export till stater som begår grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter har liknande skrivningar i ATT, men ATT tar också upp motsvarande vad gäller internationell humanitär rätt.

Dessutom rymmer ATT kriterier relaterade till terrorism, organiserad brottslighet, risker i relation till förtroendeskapande åtgärder samt våld mot kvinnor och barn. Detta finns inte med i den svenska lagstiftningen.

Nu är den svenska vapenexportpolitiken under utredning och den rapporten är tänkt att komma på andra sidan valet. Hade riksdagen inväntat den, innan beslut om ratificering, hade vi missat möjligheten att vara bland de 50 första.

Jag tycker det finns ett stort värde att vi valde en snabb ratificering. Men det är viktigt att använda ATT på ett seriöst sätt i arbetet med att se över den svenska vapenexportlagstiftningen. ATTs kriterier bör föras in.

Till det kommer de frågor som den socialdemokratiska partikongressen i april i fjol beslutade om – ett demokratikriterium och en förstärkt parlamentarisk översyn. Det är frågor som inte ATT lyckades rymma.

På bilden syns (fr v):

Peter Weiderud, Teresa Dybeck, Parlamentarikerforum för lätta vapen-frågor, Christer Winbäck, Riksdagen (Fp), Paul Beijer, svensk chefsförhandlare för ATT, Mårten Grunditz, Sveriges FN-ambassadör, Roy Isbister, Control Arms, FN.s ansvarige för ratificeringar av ATT

Weiderud mfl ATT NYC, foto t blogg

by

Inte mer krigsmateriel till Egypten

Igår krävde jag att ISP som ansvarig myndighet snarast skulle redovisa och stoppa eventuellt pågående export av krigsmateriel till Egypten. Under 2012 exporterades krigsmateriel till Egypten för nio miljoner kronor. I mars 2013 beviljades tillstånd för export av pansarplåt. Militärens övergrepp är så allvarliga att fortsatt export av krigsmateriel vore orimlig.

egyptenIdag fick jag besked från Jan-Erik Lövgren, ställföreträdande Generaldirektör: ”ISP har fn inga förfrågningar om export till Egypten. Vi har heller inga tidigare beviljade tillstånd med pågående leveranser, dvs inga tillstånd finns att återkalla. ISP beviljade visserligen ett tillstånd i mars, men där har giltighetstiden utgått och inga produkter är levererade.”

Detta är bra och viktiga besked. Samtidigt finns det risk att det krigsmateriel, pansarplåt och ammunition, som exporterats de senaste åren används av militären mot den egna befolkningen. Det är också viktigt att exporten inte återupptas förrän tidigast när Egypten har en demokratiskt vald regering och en situation där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. På sikt vill dock Socialdemokrater för Tro och Solidaritet avskaffa den svenska vapenexporten i sin helhet.

Norge har redan stoppat sin vapenexport till Egypten. SSU och Vänsterpartiet säger nej till export, Aftonbladet skriver om det och TV4 kommer att göra ett inslag som sänds i Nyheterna kl 19 och kl 22.

Klas Corbelius

Bli medlem - klicka här!