När jag skriver detta är det natt och jag är nyss hemkommen med taxi från socialdemokraternas valvaka. När natten och staden passerar förbi genom bilrutan kan jag inte hitta någon bättre beskrivning just nu än grumlade känslor. Mycket grumlade känslor. Äntligen blir det ett maktskifte och flera av ”våra” kandidater kommer nu att kunna förändra samhället till det bättre. Till mer jämlikhet. Underbart. För sedan tidigare (tänk 90-tal, Bildt o Ny demokrati tex) vet vi att högerpolitik ger splittrade samhällen, vilket ger syndabockstänkande, vilket ju är vad SD står för. Allt kan skyllas på muslimer, homosexuella, feminister, ”mångkulturalister” och alla födda med svart hår. Men det finns såklart inga syndabockar. Det finns politik. Det är politik som formar det samhälle vi lever i.
Häromdagen fick jag av en vän den kanske finaste komplimang jag någonsin fått: ”Jag tycker om dig för att du är så mycket människa.” Ja, vi är människor, du och jag. Och nu måste vi vara MER människor. Människor som håller samman.
Att slita oss isär är såklart ingen väg framåt, för någon. Inte ens för de där 13 procenten. När klyftorna ökar – mellan land och stad, mellan innerstad och förort, mellan könen, mellan nord och syd, mellan folk och folk och mellan den med makt och pengar och den utan – då ökar misstron. Då ökar egoismen. Då ökar Sverigedemokraterna.
”Nu är det dags för solidaritet”, lovade Löfven i sitt tal ikväll. Vid Gud, jag hoppas att det är vad vi får!
Nu måste vi ”avgrumla” den här dagen, motbevisa de 13 procenten – att inte ens de är syndabockar i våra ögon. För vi bryr oss om dom också. För vi är så mycket människor. Större människor. Nu ändrar vi helt enkelt politik. Nu gör vi ett större samhälle. Ett solidariskt. Det finns helt enkelt inget bättre motgift.
Monica Fundin Pourshahidi
politisk sekreterare/pressekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet