Det finns ett flertal problematiska sidor hos konfessionella friskolor. Det finns vittnesmål om att många frivilliga konfessionella inslag i utbildningen i praktiken inte är frivilliga alls. Likaså finns vittnesmål om andra praktiker som inte hör hemma i svenskt skolväsende, såsom att odemokratiska värderingar florerar, och att konfessionella inslag blandas in i undervisningen. Elevers rätt till frihet från religion måste värnas lika mycket som elevers frihet till att utöva sin tro.
Dessa problem måste hanteras, och därför är det välkommet att en utredning nu läggs fram som ger flera konstruktiva förslag för hur elevernas rättigheter kan stärkas. En tydligare uppdelning mellan undervisning och utbildning ska göras, liksom tydligare definitioner av vad konfession är. Därtill är det glädjande att utredningen föreslår nya demokrativillkor vid ägar- och ledningsprövning av nya skolor. Dessa krav kunde även med fördel ställas på samtliga enskilda aktörer i friskolesverige.
En knäckfråga är tilläggsdirektivet om att utreda ett generellt förbud mot nyetablering av just konfessionella friskolor. Utredningen gör uppenbart att det finns omfattande folkrättsliga problem med detta.
Inskränkningar mot människors friheter måste göras enligt en princip om proportionalitet. Det betyder att man måste kunna motivera inskränkningen med exempelvis att skydda någons andra rättigheter från att inskränkas, eller att skydda hälsa och ordning i samhället. Därtill måste omfattningen av inskränkningen stå i proportionerlig relation till det som man vill uppnå. Andra, mindre omfattande sätt att nå samma resultat måste också prövas först.
Utredningen är tydlig med att ett etableringsstopp för friskolor därmed kommer att stå och falla med vilka skäl som anförs till denna inskränkning i religionsfriheten. I fallet med konfessionella friskolor är det svårt att se att ett generellt etableringsförbud skulle vara proportionerligt till det som regeringen hittills säger sig vilja uppnå med ett sådant, nämligen undervisning fri från konfessionella inslag samt att motverka segregation i svensk skola.
För detta torde exempelvis tydliga demokratikriterier för skolornas huvudmän samt utökade resurser till skolinspektionen vara en mer framkomlig väg. Därtill skulle begränsningar i vinstuttaget i friskolor överlag sannolikt ha en avkylande effekt på oseriösa aktörers nyetablering och på sikt bidra till att motverka segregationen i skolsystemet.
Debatten tappar generellt sikte på att de allra flesta konfessionella friskolorna fungerar bra, och utifrån ett barnperspektiv måste ett förbud därför också vägas mot hur det skulle drabba de tusentals elever som har nytta av att gå i en konfessionell friskola. Utredningen beskriver att barnen i de konfessionella friskolorna känner sig mer accepterade, trygga och fria att utöva sin tro. Även barn som inte är troende får mer förståelse för troende.
Barn som utredningen varit i kontakt med beskriver även att de utsatts för kränkande behandling och diskriminering i icke-konfessionella skolor. Detta är i sig ett misslyckande från icke-konfessionella skolors sida, som inte belyses tillräckligt i frågan om de konfessionella skolornas vara eller icke-vara.
Socialdemokrater för tro och solidaritet menar att friskolesystemet i dess nuvarande form bidrar till segregation och sämre möjligheter för alla att på ett likvärdigt sätt ta till sig en fullgod utbildning. Det behöver reformeras. Vinstjakten måste bort, och det är olyckligt att den nuvarande S-MP-regeringen är bakbunden av Januariavtalet i denna viktiga fråga.
Att vända sig specifikt mot konfessionella friskolor för att motverka segregation ger därtill intrycket att segregation bara skulle löpa längs kulturella barriärer. Det är inte en traditionell socialdemokratisk syn på vad segregation är. I praktiken möts elever från hem med mycket olika bakgrunder, inkomstklasser och utbildningsnivåer i de konfessionella friskolorna, som därigenom tjänar till att bryta upp många typer av segregation i samhället.
I dagsläget är det därmed svårt att se hur ett förbud mot nyetablering skulle vara förenligt med ett barnperspektiv samt med flera internationella fördrag såsom Europakonventionen och den i svensk lag nyligen införlivade Barnkonventionen.
Utredningen ger sammanfattningsvis en bild på frågan om konfessionella friskolor som betydligt mer komplex än vad som ofta framgår av debatten. Det är välkommet att såväl positiva som negativa sidor lyfts och de förslag och betänkligheter som redovisas ger en utmärkt grund för att arbeta vidare med att stärka elevers rättigheter i svenska skolor.
Det är värt att påpeka att diskussionen om tro i Sverige följer återkommande mönster av misstänkliggöranden mot troende. Även i debatten om och den mediala bevakningen av konfessionella friskolor har denna tendens gjort sig gällande. Detta riskerar bara att spä på misstänksamhet och främlingskap, vilket bara bidrar till precis den segregation som vi säger oss vilja motverka. Förenklade och fördomsfulla bilder av ”den andre” är inget som man är vaccinerad mot som icke-troende.