Ulf Carmesund är internationell sekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Han har många gånger besökt och även levt i Palestina. Just nu är Ulf för förbundets räkning i Gaza, där vi har kontinuerliga samarbeten. Här är några betraktelser av Ulf Carmesund om den ohållbara situationen i Gaza:
Bästa sättet att göra sig av med fienden är inte att spärra in, föra krig eller förinta. Bästa sättet att göra sig av med fienden är att bli vänner. Låt oss därför stödja försoningen!
Bästa sättet att göra sig av med fienden.
Gränsen mellan Gaza och Egypten verkar vara stängd ett par dagar. Så jag blir kvar här lika länge. Ingen vet riktigt. Medan jag väntar träffar jag intellektuella inom Fatah, Hamas och i civila samhället – och jag funderar över hur världen ter sig sedd från Gaza.
För det första är jag ovan vid att vara instängd. I mitt rättsmedvetande förknippar jag begränsad rörelsefrihet med straff. Men frågan är vad jag och alla andra 1,8 miljoner människor i Gaza är skyldiga till?
Försoningen mellan Fatah och Hamas påverkar Gaza, men även oss i väst. Som västerlänning har jag inte undgått att påverkas av det sk ”Kriget mot terrorismen”. Världen har fått en industri av säkerhetsbolag. Flygplatser och demokratiska institutioner har måst köpa nya dörrar och utrustning för miljardbelopp. Det hot som ”Kriget mot terrorismen” målar upp antas i huvudsak komma från muslimer och islamister.
Fatah har i 20 år fört fredssamtal med Israel som stöttats av USA. Fatah har varit ”på västerlandets sida”. Men samtalet med Israel har inte förbättrat livet i Palestina. Så nu har Fatah, tvärt emot USA och Israels krav, valt att försonas med Hamas, med islamister. Detta innebär att Fatah väljer Hamas och enhet i Palestina före USA.
Försoningen ifrågasätter själva logiken i det sk ”Kriget mot terrorismen” som ju säger oss att islamister som Hamas är hotet och att USA garanterar säkerhet. Men Fatah väljer istället att försonas med Hamas. Jag tror att de gör rätt. För, det ligger en djupare sanning i försoningen än i det sk ”Kriget mot terrorismen”.
Bästa sättet att göra sig av med fienden är inte att spärra in, föra krig eller förinta. Bästa sättet att göra sig av med fienden är att bli vänner. Låt oss därför stödja försoningen!
Politiker från Europa bör snarast stödja försoningen. Kom hit och säg det till både Israel och USA och till Fatah och Hamas! Men vi som tror på försoning måste vara beredda på bakslag. Alla de palestinier, västerlänningar – och andra – som ännu är fast i det sk ”Kriget mot terrorismen” kan ha vara svårt att få vänner.
* * * * * * * * * * * * *
En lampa i ett mörkt rum
Försoningen mellan Fatah och Hamas tänder en lampa i ett mörkt rum. I ljuset avslöjas en sjaskig myt som Sverige, EU, Ryssland, FN och USA odlat sedan 11 september 2001 och sedan valen i Palestina 2006. Det är myten om hotet från islam och islamisterna.
Fatah har fram till nyligen samarbetat med USA, Israel och även med (S) i Sverige. Under dessa år har USA, Israel och även Sverige benhårt kritiserat terroristorganisationen Hamas och bannlyst alla kontakter och allt samarbete. SIDA har skrivit att denna policy hindrar bistånd till Gaza. För ett par år sedan konstaterade Socialdemokraternas partistyrelse att det ledde fel att inte samarbeta med den regering som valdes i 2006. I synnerhet med den samlingsregering som sedan formades.
Forskare eller någon av världens (få?) grävande journalister får försöka beskriva hur kritiken av Hamas skapades. Vem har makt att indoktrinera hela den fria världen? Eller har den fria världen använt sin frihet till att indoktrinera sig själv?
Fatah kan nu tänka sig att lämna stugvärmen i väst och istället inleda ett samarbete med Hamas. Perspektivet från Gaza säger oss att människor i samma land kan ha olika ideologi och ha olika tro, men för att hålla samman sitt land och för att värna människors väl kan de ändå välja att samarbeta. I Europa och även i Sverige tycks däremot kritiken mot islam och islamister fortfarande växa. Kriget mot terrorism kvarstår. För det västland som ännu lever i den rädsla som Kriget mot terrorismen skapat är Försoningen mellan Fatah och Hamas en lampa för trygghet och upplysning i rädslans mörker.
Ett stöd till Försoningen är ett stöd till upplysning i vår tid. Försoningen skapar även nya möjligheter för en rättvis fred mellan Israel och Palestina och den utmanar alla länder i väst att börja behandla judar och muslimer som fullvärdiga medborgare. Oberoende av tro, tradition och bakgrund kan vi skapa oss en gemensam framtid.
Bara vi tänder lampan.
* * * * * * * * * * * * *
Fångvaktarens betraktelse.
Igår var en dag fylld av möten med vänner och politiska kontakter. Det första ägde rum på Marna House kl 9.30. Dagen avslutades med en sen arbetsmiddag vid havet och jag var hemma på hotellet först kl 01. Jag träffar personer både från Fatah och från Hamas, civila samhället liksom journalister som tolkar det som sker. I går träffade jag även en trevlig norrman som är här för att skriva. Alla talar givetvis om Försoningen. En del är cyniska olyckskorpar och andra är hoppfulla humanister.
Mitt förslag är att svenska aktörer i alla politiska partier och i alla organisationer ger Försoningen sitt stöd.
Blockaden påverkar livets alla delar för dem som bor här. Och först när jag kommit hit inser jag att blockaden påverkar även alla dem som inte besöker Gaza men ibland hör eller ser ordet nämnas i nyhetsflödet. Många i Sverige verkar tänka att Gaza är en farlig plats. Men, i Gaza ser sanningen annorlunda ut. Det är omgivningen som är farlig för Gaza. När jag besöker en restaurang eller promenerar längs havet möter jag människor som behandlar mig som en människa.
Det slår mig en gång i timmen: Varför i himmelens namn är alla Gaza-bor inspärrade? Och, det spelar ingen roll om de är helgon eller kriminella, advokater eller murare, om de är gamla eller unga, förälskade eller förtvivlade.
Sedan hösten 2007 har knappt 2 miljoner människor spärrats in på denna lilla yta. Att omvärlden tillåter att detta fortgår innebär att omvärlden är förändrad.
Omvärlden är inte längre fria människor men fångvaktare.