Close

Tag Archive for: ulf carmesund

by

Fler dagsrapporter från Gaza: Att lära av Gaza – mångfald det normala

Ulf Carmesund är internationell sekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Han har många gånger besökt och även levt i Palestina. Just nu är Ulf för förbundets räkning i Gaza, där vi har kontinuerliga samarbeten. Ulf blev kvar längre än beräknat pga stängda gränser. Här är några betraktelser av Ulf Carmesund om den ohållbara situationen i Gaza:

Ulf Carmesund

”Israels och Egyptens politik runt Gaza är närmast ogenomtränglig för logik. Läget för Gaza kan nog bäst liknas vid stämningen i Franz Kafkas Processen. Knappt 2 miljoner individer styrs med dekret som verkar utfärdas efter en hemlig logik och alla beslut fattas utan insyn för den berörde.

Ett par dagar på kafé vid Rafah Crossing stämmer till eftertanke. Nu sitter jag på hotellet i Kairo. Efter ett par samtal i Kairo reser jag hemåt. Gaza är fortfarande under blockad.”

Rafah Crossing 
I går, måndag den 19 maj, fick jag möjlighet att lämna Gaza via Rafah Crossing. Gränsen var öppen för pilgrimer söndag, måndag och kanske i dag tisdag. Jag är ingen pilgrim men efter en och en halv dags väntan släpptes jag igenom. Medan jag väntade satt jag hela söndagen och halva måndagen på kaféet vid Rafah Crossing. MR-advokaten Raji Sourani vid Palestine Centre for Human Rights (PCHR) hade bjudit mig till Gaza och han hjälpte mig även att resa ut. PCHR i Gaza arbetar för allas rätt till värdighet. Sourani har fått flera internationella utmärkelser för sitt arbete och i december 2013 mottog han Right Livelihood Award i Stockholm i Riksdagens andrakammarsal.

De lastbilar jag såg passera kaféet vid Rafah Crossing med grönsaker, diesel, bensin, cement, etc kom från Israel och kanske från Egypten. Svårt att veta. Att Gaza ”får” varor kan verka humant. Men leveranserna är inga gåvor. Gaza måste betala. Dessutom kan Gaza inte välja vem de ska köpa från. Och vad värre är: Gaza får inte exportera sina egna produkter. Leveranserna till Gaza är därför ett slags tvångsköp.

Israels och Egyptens politik runt Gaza är närmast ogenomtränglig för logik. Läget för Gaza kan nog bäst liknas vid stämningen i Franz Kafkas Processen. Knappt 2 miljoner individer styrs med dekret som verkar utfärdas efter en hemlig logik och alla beslut fattas utan insyn för den berörde. Den egyptiske författaren Sonallah Ibrahim har i boken Kommittén beskrivit en liknande stämning från Nassers Egypten under 1960-70-tal. I boken forslas huvudpersonen runt i Kairo. Sonallah Ibrahim var själv fängslad i fem år under Nassers regim. Regeringen kunde stänga in honom, men kunde inte stänga in hans skärpa och humor. Boken är fruktansvärt rolig.

Ett par dagar på kafé vid Rafah Crossing stämmer till eftertanke. Nu sitter jag på hotellet i Kairo. Efter ett par samtal i Kairo reser jag hemåt. Gaza är fortfarande under blockad.

Ulf Carmesund, Kairo, 2014-05-20

************************************************************************************************************

Det är helt normalt att resa till och från Gaza

”Att stänga in alla människor i Gaza är en kollektiv bestraffning och ett brott mot folkrätten. Men det avbryter också en mångtusenårig praxis av rörlighet mellan Afrika, Asien och Europa. Denna rörlighet är lika självklar som att människan har två ben samt att häst och kamel har fyra ben – att gå med.”

Man ska aldrig skylla på media, men för européer är Gazaremsan nog mest en hemvist för islamister som skjuter raketer mot Israel. Under en extra vecka av möten, diskussioner, besök på kaféer och restauranger, fritid att strosa runt – märker jag istället att mångfald är det normala i Gaza.

Här finns konstnärer och klassisk gitarr – som jag hörde på Europadagen i onsdags. Här finns dyra fiskrestauranger som serverar friterad kalamari, räkor i tomatsås och vitlök, samt otaliga fiskrätter men även hål i väggen där man köper falafel i bröd för ingenting. Här finns Hamas moralpoliser som tvingar sin patriarkala moral på Gazas invånare. Men i Gaza City är moralpoliserna genuint illa omtyckta. De flesta här tycker att det är mer än nog att tvingas vara instängda av blockaden och vill vara fria från moralpolisernas kontroller. Många upprepar det självklara, att islam är större än Hamas. Vänner som besöker moskén berättar om predikningar som inskärper sund moral: man ska inte ljuga. Hamas kontrollerar inte varje imam. I Gaza finns författare och intellektuella liksom deras publik. Och här finns även de som brygger sin egen whiskey och prövar sig fram mellan recept. Här finns de med svart hud vars förfäder nån gång invandrat från Afrika och här finns blonda med ljusa mustaschers vars förfäder nån gång sannolikt invandrat från Europa. Många har stannat eller blivit kvar här under årtusenden av resor. Här finns människan. Men människan är instängd.

Att stänga in alla människor i Gaza är en kollektiv bestraffning och ett brott mot folkrätten. Men det avbryter också en mångtusenårig praxis av rörlighet mellan Afrika, Asien och Europa. Denna rörlighet är lika självklar som att människan har två ben samt att häst och kamel har fyra ben – att gå med. Efter en extra vecka i Gaza City anar jag att fundamentalismen inte drivs av religion, men i sitt ursprung är ett missriktat försök till kraftsamling mot instängdhet.

Kanske kommer jag att kunna lämna Gaza i morgon. Vi får se. Det blir i så fall tillsammans med pilgrimer på väg till Mecka. De har kanske fått tillstånd att resa ut. Troende muslimers längtan att resa – med eller utan mig i sällskapet – bidrar till att ifrågasätta och bryta isoleringen av Gaza. Europa har nåt att lära: det är helt normalt att resa till och från Gaza!

Ulf Carmesund, Gaza City, 2014-05-17

Fotnot: Idag på eftermiddagen, måndag 19 maj, fick vi nyss besked om att Ulf har kunnat passera gränsen till Egypten och alltså kan ta sig hem nu.

***************************************************** ******************************************************

Nåt att lära från Gaza

”Intellektuella i Gaza vill veta hur vi tänker i Europa. Nyfikenhet är ett bra sätt att motverka fördomar. Tänk om samma nyfikenhet kunde finnas i Sverige gentemot utländska akademiker som flytt till vårt land. Varför inte bjuda in dem till samtal över synliga och osynliga gränser och att föreläsa? Det skulle skapa nya perspektiv i föreningar, kyrkor och i partier. Arbete mot rasism och stereotyper blir då en resa där vi lär oss av varandra. Jag tror vi har nåt att lära från Gaza.”

Igår förmiddag (15 maj 2014) föreläste jag för Council on International Relations i Gaza. Det är en liten organisation som samlar intellektuella för samtal om internationella frågor. Det var 16-18 personer på föreläsningen och merparten arbetar på något av universiteten i Gaza. Det övergripande tema de formulerat var möjligheterna för ökad kontakt och ökad dialog mellan Europa och Gaza. De vill veta hur vi tänker, och det återgav jag för dem. Som del av detta samtal ville de veta vilka stereotyper det finns i Europa och Sverige om muslimer och hur dessa kan bytas till förtroende och vänskap. Jag tyckte att det var ett klokt formulerat tema.

Jag berättade om forskningsresultat som tagits fram av professor Muhamad Fazlhashemi i Uppsala. Han kan visa att Europas stereotyper av muslimer på 2000-talet liknar de stereotyper Européer hade mot judar på 1930-talet. De är giriga och kommer till oss bara för att ta våra pengar eller att få bidrag. De försöker dessutom ta makten hos oss antingen genom att föda många barn eller genom att infiltrera våra organisationer och politiska partier. På 1930-talet trodde många i Europa att judar förberedde en världskonspiration.

Under debatten i Sverige det senaste året påstår vissa att muslimska brödraskapet försöker ta över makten i Socialdemokraterna. Inledningsvis gjorde jag en del politiska markeringar mot Hamas och nu vet de att vi inte håller med Hamas, men att vi respekterar dem för att de är valda av det palestinska folket. Man kan jämföra med vår hållning till George W Bush-regeringen i USA. De bröt mot folkrätten och gjorde fruktansvärda brott mot befolkningen i Irak. Men de var valda av USAs befolkning. Därför har Sverige kontakt med USA. Eftersom vi baserar vår politik på folkrätten kritiserar vi både Israel, Fatah och Hamas när de bryter mot denna. Vi kritiserar givetvis Hamas när de skjuta raketer från Gaza mot civilbefolkningen i Israel.

I Europa kommer fördomar mot muslimer och araber till uttryck på olika sätt. Jag återkom i min föreläsning till Europas försök att bearbeta Förintelsen av judar. Europa har varit förövare av ett fruktansvärt brott mot judar och kolonialismen. Judar är offer för Europas politik. Araber är också offer för Europas politik. Detta ger oss en komplicerad relation.

I Europa i vår tid finns fortfarande rasister. Nu är problemet stor arbetslöshet och en strukturell rasism som t.ex. innebär att bara Kjell och Kristina kallas på anställningsintervju, medan Khaled och Fariza kan vara lika meriterade eller mer, men alltför sällan får visa vad de kan. Detta bidrar till högre arbetslöshet bland invandrare som i sin tur ökar klyftor i samhället. Den nationella självbilden är en annan sida av vad som skapar distans, vilken i sin tur kan skapa stereotyper. När nationen Sverige betraktar sig som en grupp människor med samma språk, samma kultur och samma religion. Då passar judar och muslimer inte in.

Det blev ett mycket intressant samtal som drog långt över tiden. Det går inte att redovisa alla kommentarer. Men en sak slog mig: Det är roligt att träffa människor som är nyfikna på ens egen bakgrund. Intellektuella i Gaza vill veta hur vi tänker i Europa. Nyfikenhet är ett bra sätt att motverka fördomar. Tänk om samma nyfikenhet kunde finnas i Sverige gentemot utländska akademiker som flytt till vårt land. Varför inte bjuda in dem till samtal över synliga och osynliga gränser och att föreläsa? Det skulle skapa nya perspektiv i föreningar, kyrkor och i partier. Arbete mot rasism och stereotyper blir då en resa där vi lär oss av varandra. Jag tror vi har nåt att lära från Gaza.

Ulf Carmesund, Gaza City 2014-05-16

  freedom-for-all_129697157

***********************************************************************************************

Europadagen är ingen självklar högtid i Palestina.  

”…ett avgörande problem är att EU kräver att Palestina ska erkänna Israel innan landets gränser bestämts. Frågan är vilket Israel ska Palestina erkänna? Är det FN:s delningsplan från 1947, 1967 års gränser eller är det dagens gränser? Och varför måste inte Israel erkänna Palestina? I rättvisans namn måste EU ställa samma krav även på Israel. Orättvisa ger osäkerhet. Men fred och rättvisa förstärker varandra.”

I går firades Europadagen i Gaza på hotellet Al Mathaf. Jag kom lite sent för jag hade ett möte med en ledare inom Fatah och missade det tal som hölls av John Gatt-Rutter, EU:s representant i Jerusalem. När jag kom till hotellet, som är ett av Gazas lyxigaste, var det redan underhållning – musik och dans på scenen. I den stora lokalen stod 200-300 personer i kostym och dräkt i halvmåne och lyssnade till unga artister från Gaza som framförde sånger av Feyrus, klassisk gitarr och palestinska dans. Strax efteråt bjöds det på en fin lunchbuffé.

Eftersom jag missat talet sökte jag upp John Gatt-Rutter i minglet, presenterade mig och frågade vad han sagt. Jo, EU står helt bakom försoningsprocessen i Palestina, berättade John Gatt-Rutter.  Försoningen är enda vägen framåt, fortsatte han.  John Gatt-Rutter är en professionell och trevlig diplomat i oklanderlig kostym som talar ledigt om dessa frågor på elegant brittisk engelska. Men, sa han, i slutet av vårt samtal: enhetsregeringen mellan Fatah och Hamas måste förstås motsvara de villkor som EU ställer.

EU ställer samma krav på Palestinas regering nu som efter valet 2006. Den palestinska regeringen måste:

1)    Acceptera alla tidigare avtal dvs Oslo-processen

2)    Erkänna staten Israel

3)    Ta avstånd från våld

Vid en första anblick kan dessa villkor verka OK. Men ett avgörande problem är att EU kräver att Palestina ska erkänna Israel innan landets gränser bestämts. Frågan är vilket Israel ska Palestina erkänna? Är det FN:s delningsplan från 1947, 1967 års gränser eller är det dagens gränser? Vi menar att båda parter ska erkänna varandra vid 1967 års gränser vilket anges i FNs säkerhetsråds resolution 242. Och varför måste inte Israel erkänna Palestina? I rättvisans namn måste EU ställa samma krav även på Israel.

Orättvisa ger osäkerhet. Men fred och rättvisa förstärker varandra.

Ulf Carmesund, Gaza City 15 maj 2014

 

by

Tre dagsrapporter från Gaza: Försoning i ett stängt rum

Ulf Carmesund är internationell sekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Han har många gånger besökt och även levt i Palestina. Just nu är Ulf för förbundets räkning i Gaza, där vi har kontinuerliga samarbeten. Här är några betraktelser av Ulf Carmesund om den ohållbara situationen i Gaza:

Bästa sättet att göra sig av med fienden är inte att spärra in, föra krig eller förinta. Bästa sättet att göra sig av med fienden är att bli vänner. Låt oss därför stödja försoningen!

Bästa sättet att göra sig av med fienden.

Gränsen mellan Gaza och Egypten verkar vara stängd ett par dagar. Så jag blir kvar här lika länge. Ingen vet riktigt. Medan jag väntar träffar jag intellektuella inom Fatah, Hamas och i civila samhället – och jag funderar över hur världen ter sig sedd från Gaza.

För det första är jag ovan vid att vara instängd. I mitt rättsmedvetande förknippar jag begränsad rörelsefrihet med straff. Men frågan är vad jag och alla andra 1,8 miljoner människor i Gaza är skyldiga till?

Försoningen mellan Fatah och Hamas påverkar Gaza, men även oss i väst. Som västerlänning har jag inte undgått att påverkas av det sk ”Kriget mot terrorismen”. Världen har fått en industri av säkerhetsbolag. Flygplatser och demokratiska institutioner har måst köpa nya dörrar och utrustning för miljardbelopp. Det hot som ”Kriget mot terrorismen” målar upp antas i huvudsak komma från muslimer och islamister.

Fatah har i 20 år fört fredssamtal med Israel som stöttats av USA. Fatah har varit ”på västerlandets sida”. Men samtalet med Israel har inte förbättrat livet i Palestina. Så nu har Fatah, tvärt emot USA och Israels krav, valt att försonas med Hamas, med islamister. Detta innebär att Fatah väljer Hamas och enhet i Palestina före USA.

Försoningen ifrågasätter själva logiken i det sk ”Kriget mot terrorismen” som ju säger oss att islamister som Hamas är hotet och att USA garanterar säkerhet. Men Fatah väljer istället att försonas med Hamas. Jag tror att de gör rätt. För, det ligger en djupare sanning i försoningen än i det sk ”Kriget mot terrorismen”.

Bästa sättet att göra sig av med fienden är inte att spärra in, föra krig eller förinta. Bästa sättet att göra sig av med fienden är att bli vänner. Låt oss därför stödja försoningen!

Politiker från Europa bör snarast stödja försoningen. Kom hit och säg det till både Israel och USA och till Fatah och Hamas! Men vi som tror på försoning måste vara beredda på bakslag. Alla de palestinier, västerlänningar – och andra – som ännu är fast i det sk ”Kriget mot terrorismen” kan ha vara svårt att få vänner.

*     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *

En lampa i ett mörkt rum

Försoningen mellan Fatah och Hamas tänder en lampa i ett mörkt rum. I ljuset avslöjas en sjaskig myt som Sverige, EU, Ryssland, FN och USA odlat sedan 11 september 2001 och sedan valen i Palestina 2006. Det är myten om hotet från islam och islamisterna.

Fatah har fram till nyligen samarbetat med USA, Israel och även med (S) i Sverige. Under dessa år har USA, Israel och även Sverige benhårt kritiserat terroristorganisationen Hamas och bannlyst alla kontakter och allt samarbete. SIDA har skrivit att denna policy hindrar bistånd till Gaza. För ett par år sedan konstaterade Socialdemokraternas partistyrelse att det ledde fel att inte samarbeta med den regering som valdes i 2006. I synnerhet med den samlingsregering som sedan formades.

Forskare eller någon av världens (få?) grävande journalister får försöka beskriva hur kritiken av Hamas skapades. Vem har makt att indoktrinera hela den fria världen? Eller har den fria världen använt sin frihet till att indoktrinera sig själv?

Fatah kan nu tänka sig att lämna stugvärmen i väst och istället inleda ett samarbete med Hamas. Perspektivet från Gaza säger oss att människor i samma land kan ha olika ideologi och ha olika tro, men för att hålla samman sitt land och för att värna människors väl kan de ändå välja att samarbeta. I Europa och även i Sverige tycks däremot kritiken mot islam och islamister fortfarande växa. Kriget mot terrorism kvarstår. För det västland som ännu lever i den rädsla som Kriget mot terrorismen skapat är Försoningen mellan Fatah och Hamas en lampa för trygghet och upplysning i rädslans mörker.

Ett stöd till Försoningen är ett stöd till upplysning i vår tid. Försoningen skapar även nya möjligheter för en rättvis fred mellan Israel och Palestina och den utmanar alla länder i väst att börja behandla judar och muslimer som fullvärdiga medborgare.  Oberoende av tro, tradition och bakgrund kan vi skapa oss en gemensam framtid.

Bara vi tänder lampan.

*     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *     *

Fångvaktarens betraktelse.

Igår var en dag fylld av möten med vänner och politiska kontakter. Det första ägde rum på Marna House kl 9.30. Dagen avslutades med en sen arbetsmiddag vid havet och jag var hemma på hotellet först kl 01. Jag träffar personer både från Fatah och från Hamas, civila samhället liksom journalister som tolkar det som sker. I går träffade jag även en trevlig norrman som är här för att skriva. Alla talar givetvis om Försoningen. En del är cyniska olyckskorpar och andra är hoppfulla humanister.

Mitt förslag är att svenska aktörer i alla politiska partier och i alla organisationer ger Försoningen sitt stöd.

Blockaden påverkar livets alla delar för dem som bor här. Och först när jag kommit hit inser jag att blockaden påverkar även alla dem som inte besöker Gaza men ibland hör eller ser ordet nämnas i nyhetsflödet. Många i Sverige verkar tänka att Gaza är en farlig plats. Men, i Gaza ser sanningen annorlunda ut. Det är omgivningen som är farlig för Gaza. När jag besöker en restaurang eller promenerar längs havet möter jag människor som behandlar mig som en människa.

Det slår mig en gång i timmen: Varför i himmelens namn är alla Gaza-bor inspärrade? Och, det spelar ingen roll om de är helgon eller kriminella, advokater eller murare, om de är gamla eller unga, förälskade eller förtvivlade.

Sedan hösten 2007 har knappt 2 miljoner människor spärrats in på denna lilla yta. Att omvärlden tillåter att detta fortgår innebär att omvärlden är förändrad.

Omvärlden är inte längre fria människor men fångvaktare.

by

Frige alla fängslade politiska aktivister i Egypten!

Den 12 juli demonstrerade många i Kairo helt fredligt för att alla politiska aktivister skall släppas fria och demonstrationen riktades även mot de militära domstolarna. Mot denna demonstration ingrep militärpolisen och många demonstranter fängslades. Bland de fängslade fanns tre från ESDP – Egyptens socialdemokratiska parti, vårt systerparti. De tre fängslade från ESDP är: Islam Amin, ansvarig för ESDPs PR avdelning i östra Kairo, Karim El Kenany, ansvarig för ESDPs ungdomsgren i östra Kairo, samt Mohamed Masoud, en ungdomsledare i ESDP. ESDP ställde upp i parlamentsvalet 2011 och har 16 ledamöter i parlamentet. Det är oacceptabelt att militärpolisen fängslar fredliga demonstranter, både de från vårt systerparti och alla andra som fängslats.

Nyligen valdes Mohamed Mursi till Egyptens president. Ett av hans vallöften var att frige alla politiska aktivister. Demonstranterna krävde alltså endast att presidenten skulle uppfylla sina vallöften. Militärpolisens attack mot den fredliga demonstrationen 12 juli visar att President Mursi inte förmår leverera. Orsaken kan vara ointresse från hans sida, eller att SCAF (Supreme Council of Armed Forces) styr utan att President Mursi ges medbestämmande. Båda alternativen är mycket illavarslande.

Läget i Egypten är allvarligt. SCAF har sin makt via det omfattande stöd de ges från USA.

USA, EU och Sveriges regering bör med skärpa tala om för President Muhamed Mursi och för SCAF att det är oacceptabelt att en demokrati som Egypten fängslar fredliga demonstranter.

Om USA inte använder sitt betydande inflytande i Egypten mot SCAF och ser till att alla fängslade politiska aktivister i Egyptens friges betraktar vi USA som medskyldiga till de brott som SCAF begår. Då är USA en kraft som hindrar att demokrati sprids i arabvärlden.

Ett pressmeddelande från ESDP den 12 juli slutar:

”Long live the Revolution”, och det instämmer vi i.

Socialdemokrater för tro och solidaritet står vid de fängslade politiska aktivisternas sida.

Ulf Carmesund, internationell sekreterare i Socialdemokrater för tro och solidaritet

 

Bli medlem - klicka här!