Close

Tag Archive for: Rafael Waters

by

Hur Vattenfall borde agera

Ulf Bjereld och Rafael Waters uttalade sig härom veckan om Vattenfall och deras beslut att sälja brunkolsverksamheten i Tyskland. Här utvecklar Rafael Waters resonemangen och tydliggör problematiken. Rafael Waters är docent i teknisk fysik (Associate professor in engineering science) och universitetslektor i förnybar energi på Uppsala universitet, samt ledamot av vår förbundsstyrelse.

Uppsala VattenI grund och botten är nog de flesta överens om att det är bäst om jordens kolresurser stannar kvar i marken. Om vi anser att koldioxidhalten i atmosfären är för hög, och om vi är seriösa med 2-gradersmålet, då står världen inför en stor utmaning och vi behöver globalt röra oss snabbare framåt än vad som sker nu.

När det sen handlar om Vattenfall och kolet finns det många sidor på myntet. Å ena sidan tycker jag man ska se Vattenfalls ägande och drivande av kolkraftverk just ur ett globalt perspektiv, och inte som en angelägenhet för ett enskilt bolag. Klimatet bryr sig som bekant inte om vem som släpper ut koldioxiden. Det är viktigt att Svenska Vattenfall bedriver en ”föredömlig verksamhet” som regering och riksdag beslutat, och alltså inte bara agerar som vilket privat bolag som helst med aktieägare och vinstkrav.

Ett problem med Vattenfalls nuvarande agerande är detta aktiebolagstänkande och oroväckande sätt som de formulerat sig kring försäljningen. ”… en del av Vattenfalls strategi för att ställa om sin energiportfölj”. Formuleringen, i kombination med Vattenfalls historia av ansvarslösa beslut, lämnar stort utrymme för oro. Med tanke på att kolverksamheten med största sannolikhet dessutom kommer att reas ut och sockras med vattenkraftverk, är Vattenfalls agerande bara ännu mer svårförsvarat. Att sälja med huvudanledningen att bli av med kolet i sin portfölj är ansvarslöst och ovärdigt svenska Vattenfall. Det hjälper inte Europa att nå utsläppsmålen, det hjälper inte världen att nå 2-gradersmålet.

I slutändan kokar i nuläget ned till två ansvarsfulla alternativ för Vattenfall och kolet:
1. Behåll verksamheten, lös CCS-utmaningen och hjälp en värld som till 30% är beroende av kol och mer än 80% beroende av fossil energi, och avveckla kolverksamheten i samtal med Tysklands regering.
2. Sälj verksamheten och vik pengarna för omställning av det svenska energisystemet med målet att bli först i världen med ett 100% hållbart energisystem.

Alternativ 2 är attraktivt men ter sig idag som önsketänkande bland annat eftersom Vattenfall enligt Riksrevisionen saknar en tydlig målbild för att bli ett konkurrenskraftigt och ledande bolag i energiomställningen. Med detta i åtanke, tillsammans med hur de formulerar sig kring försäljningen och med Vattenfalls historia av felsteg – är det rimligt att ägarna, svenska folket, borde ha förtroende för att Vattenfall är rätt ute den här gången?

Jag litar inte på det.
Rafael Waters

by

Vattenfalls beslut ger sur eftersmak

Vattenfall aviserar idag att de säljer brunkolsverksamheterna i Tyskland. Det är ett i raden av beslut som lämnar en sur eftersmak. Vattenfall fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig. Brunkolet borde få stanna i marken.

Inom bostadspolitiken brukar man lite raljant tala om NIMBYS. Förkortningen står för ”not in my backyard”. Det vill säga de som säger visst, bygg gärna fler hus – bara inte just där jag bor. När nu Vattenfall aviserar att de ämnar sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland är det som om Sverige blivit en NIMBY. Vi vill inte ha den enormt miljöförstörande, växthusgasgenerande brunkolsbrytningen hos oss. Vi vill inte heller längre ha den under vårt ansvar. Att däremot sälja den – så att någon annan kan fortsätta bryta brunkol och släppa ut mer koldioxid än vad hela Sverige gör på 24 år – det går bra.

Vattenfall, som ägs av staten, säger i dag om försäljningen av brunkolsbrytningen i Tyskland: ”Det är ett viktigt steg i Vattenfalls strategi att ställa om energiportföljen”. I Vattenfalls värld är det alltså endast deras egen ”portfölj” som ska ställas om – inte Europas, inte världens. Bygg, förlåt, bryt där borta! – inte på min bakgård, är budskapet och beslutet.

Vattenfall fortsätter därmed att överraska med beslut som lämnar en sur eftersmak, de fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig.

Med tidigare beslut tänker vi främst på köpet av kolverksamheterna i Europa från allra första början, köpet av Nuon, tillsättandet av Nuons VD som VD för Vattenfall och nedläggningen av CCS-verksamheten, med dess teknik som mycket väl kan behövas i den globala energiomställningen.

Till detta ska alltså nu läggas ytterligare ett tveksamt beslut.

Kolet står fortfarande för över hälften av världens energianvändning – att fasa ut den är en enorm utmaning. Men att som Vattenfall vilja låta någon annan ta hand om smutsen, nej, det känns inte riktigt rent.

Vattenfall menar att de renodlar och satsar på det förnybara. Det målet vore intressant att skärskåda genom att få se i siffror hur stor andelen förnybart har varit respektive kommer att bli.

Regeringen har stolt deklamerat att man vill ta täten och bli världens första fossilfria välfärdssamhälle. Statliga Vattenfalls beslut rimmar minst sagt illa med den ambitionen. En from förhoppning är att regeringen åtminstone kräver omfattande klimatkompensering av Vattenfall. Att marknadsvillkor får övertrumfa vår vetskap om vad som förstör planeten vi bor på, det är kortsiktigt och djupt beklagligt.

Brunkolet gör sig bäst när det stannar i marken.

Ulf Bjereld, förbundsordförande
Rafael Waters, styrelseledamot
Socialdemokrater för tro och solidaritet

//Inlägget publicerades som pressmeddelande den 22 september och på Supermiljöbloggen den 23 september 2015

Bli medlem - klicka här!