Close

Tag Archive for: Peter Weiderud

by

Eid Mubarak

I år infaller Eid al-Adha – Offerdagen – 16 oktober.

Offerdagen infaller 40 dagar efter slutet på Ramadan – Eid al-Fitr – och markerar också slutet på Hajj, den årliga pilgrimsfärden till Mecca.

Att offra innebär att ge upp något av det snävt egna, för att nå något större både för sig själv och sin gemenskap.

Traditionen går tillbaka till Abraham, urfadern till alla de tre monoteistiska religionerna, som enligt legenden utmanades av Gud att offra sin son Ishmael, för att bekräfta sin kärlek till Gud.

Enligt muslimsk tradition ska det får som slaktas på offerdagen delas i tre delar. Den första tredjedelen ska ätas av familjen. Den andra tredjedelen ska ges till vänner. Och den sista tredjedelen ska ges till de fattiga.

Offerdagen rymmer ett starkt budskap och en radikal fördelningspolitisk etik. Offerdagens mekanism är viktig att minnas inte minst i relation till Europas oförmåga att hantera sin egen finanskris.

Jag vill önska alla Sveriges muslimer och muslimska organisationer all välgång på denna viktiga dag – Eid Mubarak.

by

Utsatta troende hjälps inte av förenklad världsuppfattning

Det är kriminella som ska lagföras, inte religioner, konstaterar Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Dagens nyheters ledarsida beskyller oss i synnerhet och vänstern i allmänhet för att förminska våldet mot kristna i Mellanöstern. Socialdemokrater för tro och solidaritet deltar i kväll i en manifestation i Stockholm för utsatta troende.

I kväll arrangerar Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet en manifestation i Stockholm för utsatta troende. Riksdagsledamot Jonas Gunnarsson kommer att tala för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Det är klokt av de kristna ekumeniska organen att tala om utsatta troende, även om det omedelbara skälet till manifestationen just nu är att uppmärksamma de kristnas situation i Pakistan och Mellanöstern.

Det har nyligen kommit flera rapporter som visar på de kristnas stora utsatthet i Egypten, Syrien, Irak och även på andra håll i världen. Det har också fått Dagens Nyheters ledarsida, som genom sin medarbetare Erik Helmerson har ett stort engagemang i frågan, att åter lyfta fram det fruktansvärda våld som drabbar och hotar den kristna närvaron där den funnits i två tusen år.

När Helmerson för två år sedan lyfte fram övergreppen som den muslimska majoriteten utfört mot den kristna minoriteten såg jag anledning att varna för att denna förenklade beskrivning spelar extremisterna i händerna. Våld måste fördömas på sina egna meriter och kriminella ställas till svars för att de är kriminella. Att koppla övergrepp som resultat av religionstillhörighet riskerar att späda på en oförsonlighetens spiral.

Därför noterar jag att Helmerson i söndagens ledare (13 oktober 2013) tydligt gör distinktionen mellan kriminella och muslimer när han på nytt tar upp frågan. Han är dock fortfarande störd av vår tidigare diskussion och beskyller nu mig och Socialdemokrater för tro och solidaritet för att inte tillräckligt tydligt ta ställning för offren och vänstern i allmänhet för att problematisera genom att blanda in historia och storpolitiska skeenden.

Under mina år som utrikespolitisk chef för Kyrkornas världsråd ägnade jag en mycket stor del av min energi till att bistå utsatta medlemskyrkor och dess medlemmar – i Palestina, Pakistan eller någon annan del av världen.

Jag lärde mig mycket genom att stå i nära dialog med ledare i dessa kyrkor. Först och främst vikten av att vara tydlig och precis i kritiken och basera den på principer i MR-konventioner om religionsfrihet och existerande lagrum. Det är kriminella som ska lagföras, inte religioner. Här noterar jag att DN:s ledarsida rört sig framåt.

För det andra att inte falla i den fälla Samuel Huntington kallat spänningar mellan civilisationer. De kristna i Mellanöstern lever och vill leva i Mellanöstern. Det finns fanatiker som vill betrakta dem som västerländska medlöpare, vilket ökar deras utsatthet.

Därför var förmodligen den största insats jag gjorde under mina år i Kyrkornas världsråd när jag fick samtliga 345 medlemskyrkor – även de i USA och Storbritannien – att entydigt ta avstånd från den folkrättsstridiga USA-ledda invasionen av Irak 2003. Det stoppade inte kriget, men det skickade signalen till regionen att detta inte var ett kristenhetens krig mot islam. Här hade jag gärna sett DN:s ledarsida på samma barrikad.

För det tredje vikten av att religiösa ledare – över religionsgränserna – talar med varandra och gemensamt agerar mot alla försöka att legitimera våld i Guds namn. När övergrepp sker – vare sig det är kristna som ger sig på en moské, muslimer eller hinduer som ger sig på en kyrka – i ett sammanhang där det finns ett inter-religiöst samarbete, finns redskapen att desarmera den kulturella bomben. Här har jag gott hopp att kunna bli överens med DN:s ledarsida om vi får samtala vidare.

För det fjärde vikten av att vi i västerlandet är konsekventa i vårt agerande vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Israels, USAs och senare EUs vägran att godkänna den valda Palestinska regeringen efter valet 2006, trots att valen betraktades som fria och rättvisa, skapade djup frustration i hela Mellanösternregionen och bidrog mer än något annat till radikalisering av Hamas. Här är det långt till samsyn med DN:s ledarsida.

För det femte är det viktigt att inte sätta religiösa etiketter på politiska problem. De palestinska kristna var vid staten Israels grundande 20 procent av den palestinska befolkningen. Idag är de nere i cirka två. De palestinska kristna är dock tydliga med att de är utsatta för att de är palestinier, och att det är Israels ockupation som är grundproblemet. Att de kristna minskat så kraftigt beror främst på att de genom bättre utbildning och internationella kontakter haft lättare att flytta. Det finns gott hopp att nå samsyn med DN:s ledarsida och andra i principfrågan, men inte lika enkelt i insikten om den arab-israeliska konfliktens betydelse i sammanhanget.

För det sjätte är det viktigt att Europa tillämpar det goda exemplets princip för den religionsfrihet och behandling av minoriteter vi vill se i Mellanöstern också i våra sammanhang. Muhammedkarikatyrer, förbud mot slöjor och minareter eller andra åtgärder som försvårar livet för religiösa minoriteter i Europa ger näring till intolerans i andra delar av världen.

Det är i dessa sammanhang som historiska erfarenheter av korståg och kolonialism och mer samtida insatser i ”kriget mot terrorism” alltjämt spelar in. Europeisk provinsialism eller arrogans tar sig idag betydligt mindre våldsamma uttryck än historiskt sett, men det bästa sättet att vaccinera mot dem är att stå stadigt på principer av folkrätt och mänskliga rättigheter. Här får jag också acceptera att det finns anledning att fortsätta dialogen med DN:s ledarsida.

Att vi behöver problematisera våldet mot kristna, för att nå de hållbara lösningarna av mänsklig samlevnad, får dock aldrig hindra oss från att solidarisera oss med offren och kraftigt agera mot övergreppen var helst de sker.

Irak har efter invasionen 2003 kraftigt dränerats på sina historiska kristna. I både Pakistan och Egypten uttrycks ett våld mot kristna med tydliga rötter i religiös fanatism, och där myndigheter väljer att se mellan fingrarna. Orsakerna bakom fanatism kan ofta vara en svår utsatthet i nutid där fanatiska aktioner legitimeras med stöd av historiska motiv.

Brott mot mänskliga rättigheter måste alltid beivras och kriminella ställas till ansvar. Detta är en första nödvändighet för att bryta oförsonlighetens spiral. Och här är det bra att vi är överens med DN:s ledarsida.

Peter Weiderud, förbundsordförande

OBS: Ett kort genmäle i samma ärende publicerades i DN 16 oktober 2013, på vilket DN ledare också svarade.

by

Intoleransen slår mot redan utsatta grupper

Konflikter som den kring omskärelse av pojkar måste hanteras med stor varsamhet, och kan inte lösas med domstolsutslag eller att en ombudsman sätter ner foten, skriver Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby, och Peter Weiderud , förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Vi är inte omskurna. Vi har heller inte låtit omskära våra söner. Det gör oss väl anpassade till den svenska normen.

Men i många länder – i Nordamerika, Mellanöstern eller delar av Afrika – skulle vi utgöra en minoritet. WHO beräknar att cirka 35 procent av världens manliga befolkning är omskuren.

Skälen varierar. Det kan vara religiösa, kulturella, sociala, medicinska eller hygieniska. För judar, muslimer och vissa ortodoxa kristna är omskärelsen en del av den religiösa seden, och görs neonatalt. Hos flera grupper i östra och södra Afrika är det en del av den manliga initiationsriten och görs i tonåren. I USA och andra länder har det främst handlat om hygeniska, medicinska och sociala skäl. Här har antalet omskurna skiftat över generationer och har ingen koppling till förändring i religiös tillhörighet.

Religion inte bara tro

Religion är inte bara tro, utan rymmer också identitet och riter, inte minst i livets viktiga skeden. En grundläggande rit i judisk tro är omskärelse av pojkar – b´rit milah. Då namnges pojken och omskärelsen bekräftar judisk identitet och samhörighet med sin familj. Det finns judiska grupper som söker förnyelse i frågan om omskärelse, men för många är detta att se som obligatoriskt.

Även inom islam och hos vissa orientala ortodoxa kristna är omskärelse ett tecken på religiös tillhörighet. Det finns självklart olika uppfattningar, men för stora grupper är detta, om inte obligatoriskt, så i alla fall en stark rekommendation.

Det är inte orimligt att läkare och vårdorganisationer för en debatt om detta oåterkalleliga ingrepps medicinska konsekvenser, som nu sker i DN. Men den debatten måste ske med stor varsamhet. Att kräva förbud i svensk lag, kommer i sig inte att förändra mångtusenåriga traditioner som har stor betydelse för människors identitet och grupptillhörighet. Det kommer bara leda till att omskärelsen förpassas till för barnet mycket riskfyllda operationer, utanför professionell medicinsk kontroll. Här finns tydliga paralleller till diskussionen om förbud av aborter.

Manlig omskärelse strider inte mot konvention

Mer problematiskt är att barnombudsmannen gör sig till tolk av att omskärelse av pojkar strider mot Barnkonventionen.  FN:s Barnrättskommitté, som måste ses som den viktigaste riktningsgivaren för uttolkning av konventionen, har inte gett uttryck för att manlig omskärelse skulle strida mot konventionen, förutsatt att den sker på ett medicinskt betryggande sätt.

Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet definieras i Barnkonventionens artikel 14. Det är en rättighet där barnet är beroende av föräldrar stöd och ledning och som successivt barnet får större eget ansvar för.  I artikel 20 berörs frågan om religiös och kulturell fostran där det stipuleras att minoriteter inte får förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha ett eget kulturliv och utöva sin religion. Det finns alltså inget i Barnkonventionen som stöder att religionsutövning enbart hör vuxenlivet till.

Artikel 24 uppdrar bl a åt konventionsstaterna att vidta åtgärder för att avskaffa sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. I förarbetena och i Barnrättskommittén har dessa preciserats till kvinnlig könsstympning, att föredra pojkar framför flickor vid barnafödande samt barnäktenskap.

FN:s särskilda rapportör för religions- och övertygelsefrihet har också berört frågan om omskärelse av pojkar och vänder sig emot att vissa länder hindrat föräldrar att utföra riter som omskärelse av pojkar.

Riskerar att undergräva rättigheter

Enligt Barnkonventionen har barnet rätt till en religion och att utöva den. Föräldrar som vill leda sitt barn in i sin egen religion har rätt att göra detta. Att beröva barnet dess tillhörighet är att frånta dem en väsentlig trygghetsfaktor och en mänsklig rättighet.

Det innebär inte att vi bortser från att det finns en konflikt mellan religionsfriheten och, en måhända snäv tolkning av, individens frihet. Men sådana konflikter måste hanteras med stor varsamhet, dialog med de berörda och kulturell känslighet. De kan inte lösas med domstolsutslag eller att en ombudsman sätter ner foten.

Även om vi är djupt bekymrade över barnombudsmannens ställningstagande, tvingas vi konstatera att hans agerande inte är unikt i ett europeiskt perspektiv. I tyska Köln kom nyligen en domstol till en liknande slutsats, vilket skapade bestörtning i judiska och muslimska grupper, fick läkare att stoppa ingreppet av rädsla för repressalier och ledde till stor förvirring i de politiska partierna.

Båda ställningstaganden är ett resultat av ett förändrat politiskt klimat, som riskerar att allvarligt undergräva judars och muslimers rättigheter i både vårt eget land och Europa. Det politiska klimatet är influerat av en allt mer sekulär vänster, som i ett mångkulturellt samhälle får allt svårare att förstå vad religion är. En alltmer individorienterad liberalism, som bortser från betydelse av kollektiv identitet. Och en växande islamofobi från höger.

Även om dessa grupper inte är överens i andra frågor, finns en risk i att man finner varandra i en majoritet av intolerans som slår mycket hårt på redan utsatta grupper.

Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby

Peter Weiderud, förbundsordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

 

Artikeln är införd i DN debatt 3 oktober 2013, som replik på Barnombudsmannen m.fl. 

by

Protest mot gasattacken i Syrien

På morgonen den 21 augusti dödades upp till 1000 civila i en förort till Damaskus, Syrien. Allt tyder på att de dog i en gasattack. Såväl användning som innehav av kemiska vapen är förbjudet enligt folkrätten.  Socialdemokrater för tro och solidaritet samt S-Studenter riktar en skarp kritik mot den eller de som bär ansvar för denna fruktansvärda attack.  I söndags kom FNs inspektörer för kemiska vapen till Syrien, under ledning av svensken Åke Sellström. Det är nu avgörande att FN:s inspektörer bereds möjlighet att arbeta, så att klarhet kan skapas, förövarna kan ställas till ansvar och folkrättens kemivapenförbud kan upprätthållas.

freedom-for-all_129697157FN har tidigare sagt att det finns anledning att tro att kemiska vapen har använts i konflikten i Syrien och både rebellerna och regimen har anklagat motståndarsidan för att ha använt sådana. Svaret på frågan om nervgas har betydelse inte bara för de tragiska offren i går, utan har också adresserats i krav från USA och NATO där de hotar med repressalier.  I december 2012 varnade President Barack Obama president Bashar al-Assad för att använda kemiska vapen mot sitt folk: Det får konsekvenser och ni blir ansvarig, sade Obama.

Konflikten har internationella intressenter och konsekvenser och påverkas i hög grad av aktörer i regionen som Iran och Saudiarabien, samt även av Ryssland och USA. Omvärlden har ett tungt ansvar för att hindra en upptrappning.  Men det finns inga skäl att mildra kritiken av Bashar el Assads diktatur. Konfliktens lösning ligger i att Bashar el Assad accepterar att landet blir en demokrati. Oppositionen i Syrien har rätt att kräva demokrati, men regimen har inte rätt att slå ned på sin befolkning med det övervåld den visat vid upprepade tillfällen.

Vi kräver att:

  • Sverige och EU lägger tyngd bakom att Syriens regim skall samarbeta med FN:s inspektörer för att få omedelbar klarhet i ansvarsfrågan runt gasattacken.
  • Sverige och EU ska klargöra för båda parter att det inte finns en militär lösning på denna konflikt. En politisk lösning förutsätter FNs aktiva roll och ett omedelbart eld upphör.
  • Att Sverige aktivt söker en roll som dialogpartner i relation till samtliga aktörer, i och utanför Syrien, till stöd för en förhandlingslösning.

 

Talla Alkurdi, ordförande i S-studenter

Peter Weiderud, ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Religionens roll i Cypernkonflikten

Konflikten i Cypern har resulterat i en mer än 40 år lång ockupation. Religion hävdas ofta vara utgångspunkten för konflikten och orsaken till motsättningarna.

Socialdemokrater för tro och solidaritet driver ett projekt på Cypern med målet att religionen ska fungera som konfliktlösare. Under Almedalsveckan 2012 genomfördes ett seminarium, där de hittillsvarande erfarenheterna från projektet presenteras. Seminariet är på engelska, och kan i efterhand ses här:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=snG8y82gmf0?rel=0&w=500&h=281]
 

Vi kommer att lägga ut veckans övriga seminarier här på bloggen under veckan, för att så många som möjligt ska kunna få del av de aktiviteter förbundet genomförde under årets Almedalsvecka

by

Viktigt steg för mänskliga rättigheter i Sverige

– En viktig förändring i synen på mänskliga rättigheter och dessas tillämpning i Sverige. Så beskriver Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskap) förtroenderådets beslut om ett sysselsättningspolitiskt ramverk.

– Detta är ett led i socialdemokratins resa från vår roll som en konfederation av intressen till att bli också mer av idérörelse framtvingad av de samhällsförändringar vi står i. Vi som under lång tid argumenterat för behovet av en idémässig nyorientering och en önskan att partiet ska bli mer i takt med tiden har anledning att se och argumentera hem dagens beslut som ett paradigmskifte.

Förslaget till ett sysselsättningspolitiskt ramverk sätter en begräsning på politiken och tvingar den att inriktas mot allas rätt till arbete.

– Beslutet är därmed ett viktigt steg för att stärka konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Rätten till arbete och försörjning får med detta smått historiska beslut ett tydligare stöd, konstaterar Weiderud.

Svensk socialdemokrati har under hela efterkrigstiden stått i frontlinjen när det gäller mänskliga rättigheter i världen. Däremot har synen på mänskliga rättigheter i Sverige inte varit lika glasklar.

– Samtidigt som mänskliga rättigheter förutsätter demokrati, innebär de en begränsning av majoritetsstyret. Rättigheterna är ju så utformade att de står över det som i ögonblicket är majoritetens uppfattning, påpekar Weiderud och fortsätter:

– Ett stort och statsbärande parti, som med största möjliga kraft vill bygga ett gott samhälle, har inte självklart och oreserverat velat ta på sig de grimmor som rättigheterna innebär. Men förslaget till ett sysselsättningspolitiskt ramverk är precis en sådan grimma.

Weiderud menar att detta är en viktig förändring för att värna de arbetslösas intressen i en globaliserad ekonomi. I senare dagars mätningar tycker 14 procent av svenskarna att arbetslösheten är den viktigaste frågan. En dramatisk nedgång jämfört med tidigare, trots att arbetslösheten är högre än någonsin i modern tid. Det är ungefär dubbelt så många som antalet arbetslösa, öppet och i åtgärder. I praktiken kan detta visa att frågan är viktigast endast för de direkt drabbade – den arbetslöse och dennes familj. För de som har jobb tar andra frågor och prioriteringar över.

– Detta är förödande för sammanhållningen i samhället, men också för samhället självt. Med hög arbetslöshet förlorar samhället enorma summor i form av minskade skatteintäkter och utbetalda bidrag. Ett sysselsättningspolitiskt ramverk tvingar fram hårdare prioriteringar i budgetarbetet för att stimulera jobb. Mer investeringar i kunskap och infrastruktur. Bättre och mer framåtblickande näringspolitik. Bättre omställningsförsäkringar, som är anpassade till ett nytt samhälle.

– Ytterst är detta steg ett led i socialdemokratins resa från vår primära roll som en konfederation av intressen till att bli också mer av idérörelse. En resa som är framtvingad av de samhällsförändringar vi står i.

– Vi som under lång tid argumenterat för behovet av en idémässig nyorientering och en önskan att partiet ska bli mer i takt med tiden har anledning att se och argumentera hem dagens beslut som ett paradigmskifte. En början till den resa som skulle ha påbörjats för länge sedan, men nu blivit en tvingande nödvändighet.

– Resan är lång och siktet måste vara inställt långt bortom 2014 om vi ska en chans att vinna nästa val. Men låt oss nu gratulera oss själva och förtroenderådet till detta viktiga steg, avslutar Weiderud.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se  

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

by

Stoppa avvisningarna till Syrien!

– Det är upprörande att Migrationsverket så sent som för någon vecka sedan fattat beslut att verkställa utvisningen av personer till Syrien, säger Peter Weiderud, Socialdemokrater för tro och solidaritets förbundsordförande. Vi kräver att Migrationsöverdomstolen så snabbt som möjligt fattar ett vägledande beslut om att detta ska upphöra.

Enligt Amnestys rapporter har de syriska säkerhetsstyrkorna och armén sedan massprotesterna började i mitten av mars begått grova övergrepp på de mänskliga rättigheterna, bland annat mord och tortyr och systematiska angrepp på civilbefolkningen. Folket kräver politiska reformer och att presidenten Bashar al-Assad avgår. Myndigheternas svar på folkets krav är minst sagt brutala.

– Utrikesdepartementet avråder sedan en längre tid från alla resor till Syrien och uppmanar nu svenskar i landet att lämna landet. Det är en rimlig uppmaning, säger Peter Weiderud. Däremot är det orimligt att Migrationsverket fortsätter att fatta beslut om och verkställa utvisningar till samma land. Läget i Syrien är inte normalt, understryker Weiderud, trots president Assads försäkringar om detta.

Det finns aktuella fall just nu, där avvisningen enligt beslut fattade bara för någon vecka sedan ska verkställas. Ett vägledande beslut från Migrationsöverdomstolen krävs så snart som möjligt för att stoppa detta, villket Socialdemokrater för tro och solidaritet uppmanar dem att göra genom ett brev till domstolen. Samtidigt måste Migrationsverket, Polisen och andra myndigheter som är inblandade i verkställigheten av avvisningar ta sitt ansvar och vidta åtgärder för att Sverige inte bryter mot internationell rätt.

– Verkställigheten av avvisningar till Syrien måste omedelbart stoppas. Migrationsöverdomstolen måste handla snabbt, avslutar Peter Weiderud.

Hela vårt asylpolitiska program kan läsas här.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

by

Gör Eid al-Fitr till svensk nationell helgdag

Under augusti månad har huvuddelen av de drygt 300.000 muslimer som lever och bor i Sverige praktiserat fastemånaden Ramadan. Denna vecka övergår fastan i den största av muslimska högtider – Eid al-Fitr – en fest som närmast kan jämföras med det kristna julfirandet.

Under Eid al-Fitr samlas man i familjer, föreningslokaler och moskéer. Man kommer att äta gott, umgås och byta presenter med släktingar och vänner, läsa koranen och reflektera över vad det innebär att var en god människa.

Det finns multikulturella solskenshistorier i Sverige där förståelse och respekt dominerar. Framför allt i områden och kommuner där det bor många muslimer har Ramadan och Eid al-Fitr successivt integrerats i det svenska samhället. Skolor i Botkyrka och Rosengård anpassar verksamheten. Handlare i Kista och Angered förbereder sig ungefär som inför julhandeln. Många arbetsgivare har funnit pragmatiska rutiner som gör det möjligt för muslimer att vara lediga under denna helg.

Men många muslimer i Sverige kan berätta att deras helger och högtider inte accepteras i Sverige. Det finns förvärvsarbetande som tvingas sjukskriva sig för att kunna delta. När hela familjen och släkten samlas tvingas en del barn att skolka eller sjukanmäla sig för att kunna delta. Trots solskenshistorier finns det många exempel på att det omgivande samhället inte förstår, utan tycker att muslimerna är konstiga eller krävande.

Framför allt så ligger det politiska Sverige efter. Det är dags att inleda det offentliga samtalet om hur Eid al-Fitr kan bli en svensk nationell helgdag. Den passiva oförståelse som många muslimer hittills mött är också en spegling av ett allvarligare problem. Den rapport från Forum för levande historia som överlämnades till regeringen häromdagen visar att muslimer som bär tydliga symboler blir diskriminerade och att hatbrott både mot judar och mot muslimer ökar. Både DO och Europarådets MR-kommissionär har beskrivit islamofobin som allvarliga hot mot det öppna demokratiska samhället, i såväl Sverige som övriga Europa.

Sommarens attack mot det mångkulturella samhället i Norge, i form av massakern av socialdemokratiska ungdomar på Utöya visar på vikten av att alla medverkar till det mångkulturella samhället. Annars riskerar vi att anpassa oss till okunnighet, fördomar och att vilja skydda en kultur som genom tusen år av invandring redan är förändrad och hela tiden förändras.

Ett mångkulturellt samhälle skapas inte genom att olika kulturer slipas av så att de inte skaver så mycket på varandra. Då handlar det om assimilering till majoritetsnormen och en utveckling mot ett fattigare samhälle. Ett enat och rikare samhälle kan istället nås då vi lyssnar på alla grannars olika erfarenheter från våra olika länder: vi kan resa i vårt eget land. Det öppna demokratiska samhället vi byggt ger så alla individer samma möjlighet att göra sin resa, delta i och påverka hur landet byggs om och byggs till.

Eid al-Fitr bör bli en nationell helgdag av två skäl. Det första handlar om mänskliga rättigheter. Vi behöver göra det fullt ut möjlighet för muslimer i Sverige att leva ut sina rättigheter. De ska ha rätt till ledighet och inte mötas av allvarliga hinder för att kunna fira sin viktigaste helgdag.

Det andra skälet handlar om vikten av att också det omgivande samhället förstår vad Eid al-Fitr är och betyder. Vår tid, präglad av IT, nya kommunikationer och migration, är gränslös. Människor med olika bakgrund träffas mer och mer. Sverige har goda skäl att utbilda alla invånare om de religioner, helger och värderingar som är viktiga i omvärlden. För omvärlden är här. Vi måste uppdatera oss. Om skolan och samhället förmedlar kunskap och nyfikenhet på människor och kulturer blir samtiden intressant, och inte hotfull.

Hur många nationella helgdagar kommer vi att ha råd med i det framtida mångkulturella Sverige? Troligen inte fler än idag, även om det skulle vara värt att göra en speciell nationalekonomisk studie om sambandet mellan ledighet och arbetslöshet. Och även om Eid al-Fitr är mest angelägen att göra till nationell helgdag, finns det såväl judiska, som katolska, buddistiska, hinduiska, ortodoxa eller sekulära intressen att fira andra dagar. I ett samhälle som gör anspråk på att vara mångkulturellt blir dessa gränsdragningar allt svårare.

Framtidens lösning ligger förmodligen i att växla in några av dagens svenska helgdagar till en personlig helgdagsbank av 2-3 dagar. Det skulle göra det möjligt för var och en att fira de viktigaste festerna, utifrån sin tro, sin etnicitet eller annan tradition. Utan religiösa eller kulturella traditioner att fira, kunde helgdagsbanken användas till födelsedag, bröllopsdag eller vårdagjämning.

I ett mångkulturellt samhälle behöver också friheten bli gränslös.

Bli medlem - klicka här!