Close

Tag Archive for: Jerusalem

by

När 13-åringar dödas ökar våldet i Israel och Palestina

Våldet eskalerar igen i Palestina och Israel. Idag skedde på morgonen en rad samtidiga attacker mot israeler i Jerusalem och Ra’anana. I söndags dör en gravid kvinna och hennes tvååriga barn under rasmassor i Zeitun när en israelisk bomb slår sönder deras hus. En palestinsk 13-åring skjuts samma dag till döds av israelisk militär på Västbanken. På måndagen knivskärs en annan 13-årig pojke av palestinska ungdomar i Jerusalem när han cyklar på gatan.

Minst 4 israeler och 23 palestinier rapporteras ha dödats de senaste två veckorna. Hur många ytterligare som avlidit av dagens händelser vet vi i skrivande stund inte.

De senaste dagarnas uppmärksammade bilder på döda barn och tonåringar chockar igen västvärlden. Vi kan alla relatera till en liten kille med sneakers och jeans. Vi mår illa av att hans ben är vikta bakåt på ett märkligt sätt och att det är blod av ett medvetet skott från en militär vi ser i hans tunna bröst. Men i Palestina och i Israel är bilder som dessa något av en vardag.

Barn som ser familj och kompisar dödas växer upp till arga vuxna. Barn som ständigt hotas blir rädda vuxna. Barn som växer upp med känslan av orättfärdighet blir till sårade vuxna. Barn som blir skrämda och traumatiserade växer upp till arga, rädda, sårade vuxna. Hämndlystnad och oförsonlighet blir inte sällan resultatet.

I Israel växer många barn också upp med en rädsla. En rädsla att när som helst kunna attackeras, bli offer för raketer, bomber, explosioner, skottlossning. Eller för att jämnårig pojke plötsligt ska hugga dig med en kniv när du cyklar.

De här barnens upplevelser är sannolikt den allra sämsta grunden för fred. För liv i gemenskap och jämlikhet.

I Gaza är förödelsen efter förra sommarens krig fortfarande total. Nästan inget har kunnat byggas upp igen, i huvudsak för att Israel inte tillåter att byggmaterial förs in i Gaza. All död, all förstörelse, alla skador för livet kriget innebar förändrade ingenting. Ockupationen kvarstår, blockaden är kvar, bosättningspolitiken fortsätter, palestiniers frihet är ännu kraftigt kringskuren, hot och trakasserier fortgår.

Palestina och konflikten med Israel är ett öppet sår med mycket blod. Att folk fördrivs mot sin vilja har vi tyvärr sett alltför ofta i historien, inte minst i Europa. I många fall ger det sår som sakta läker, när världen och samhällen förändras. Människor förändras. Men i Palestina har alltför lite förändrats för att såret ska kunna läka, ens långsamt. Det finns människor som kallar sig palestinska flyktingar i upp till fyra- fem generationer.

Intifada innebär uppror. Önskan om uppror är inte förvånande. Men en regelrätt tredje intifada skulle innebära en förfärlig upptrappning av våld från båda sidor. Vi är ännu inte där, även om Hamas ledare påstås ha deklarerat att det är en intifada vi ser.

Allt folkrättsstridigt våld från båda håll måste nu omedelbart upphöra. Våldsspiralen vi sett så många gånger förut måste stoppas innan den dödliga kraften växer sig alltför stark för att kunna hejdas.

Israel bär som den starkare parten och som en demokrati ett särskilt ansvar. En stat med särskilda rättigheter för det judiska folket bör låta det även finnas rimliga möjligheter för en palestinsk stat på jämlika grunder. Israel måste därför omedelbart överge sin bosättnings- och murpolitik. Blockaden av Gaza och ockupationen av Västbanken och Östra Jerusalem måste hävas.

Israels militära styrka borde användas till att hjälpa både palestinska och israeliska barn att känna sig trygga och få hopp om framtiden – istället för att som nu bidra till att fler generationer växer upp i rädsla och hämndlystnad. Då först kan vi se förutsättningar för fred.

by

Förhatlig attack på synagoga riskerar ny våldsspiral

I morse utförde maskerade palestinska män ett attentat i en synagoga i Jerusalem. Beväpnade med yxor och pistol hann de döda minst 4 personer och skada ännu fler, innan de själva dödades av israelisk polis. Det ryktas om att attentatet ska ha varit en hämnd för mordet på en palestinsk busschaufför, där israelisk polis hävdar att mannen begick självmord medan palestinska läkare menar att han blivit mördad.

 

Ytterligare spänningar kommer sig av att så kallade tempelaktivister återigen ger sig till känna i försöken att ta över Tempelberget – Haram al-Sharif –  där al Aqsa-moskén och Klippdomen ligger, med viljan att istället bygga ett judiskt tempel på samma plats. Dessutom förvärras situationen av att israeliska bosättningar nu planeras som kommer att göra östra Jerusalem helt och hållet omringat av bosättningar.

 

Nu på eftermiddagen uppges premiärminister Netanyahu skylla Palestinas president Mahmoud Abbas för det inträffade. Netanyahu ska också ha gett order om att förstöra de två palestinska attentatmännens hus.

 

Vi är bestörta av attentaten på synagogan. Attacker på civila, på alltigenom fridfulla människor i en gudstjänstlokal är alltid ett fullständigt förhatligt brott. Våra varmaste tankar går till offrens nära och kära som drabbats av denna terror.

 

Att enskilda ledare för Hamas säger sig ”välkomna” attacken är djupt oroväckande. Risken för en upptrappning av våld och död i Israel och Palestina är nu överhängande, som så många gånger förut. Med sommarens krig i alltför färskt minne och den fortsatta blockaden av Gaza är läget närmast akut. Ännu en gnista – denna gång med religiösa övertoner – kan utlösa en brand svår att släcka.

 

När Sverige med vår nya regering erkände Palestina var det med förhoppningen att fler länder skulle följa. Det är nu av yttersta vikt att omvärlden agerar med lugn men med stor kraft. Press måste sättas på Palestina att förhindra en upptrappning av våld. Med fler länders erkännande ökar också ansvaret. Press måste också sättas på Israel, att förhindra provokationer från tempelaktivister och bosättare, undvika hämndaktioner och utomrättsligt agerande, upprätthålla allas lika rätt inför lagen samt ta ansvar för förödelsen i Gaza och för sommarens civila dödsoffer. Först då kan en försoning bli möjlig. Och utan steg mot försoning kommer våldet fortsätta föda våld.

 

Sverige och EU och FN och resten av världen måste därför hjälpa båda parter med detta, så att en fredsprocess åter kan tas på allvar. Så att en tvåstatslösning som ger alla parter mesta möjliga rätt och ro äntligen kan bli en möjlighet. Åtminstone i horisonten.

Bli medlem - klicka här!