Regeringen har nu under eftermiddagen lagt fram förslag på åtgärder ”för att skapa andrum för svenskt flyktingmottagande”. Socialdemokrater för tro och solidaritets ordförande Ulf Bjereld kommenterar här:
”Flyktingkris”. ID-kontroller, temporära uppehållstillstånd, gränskontroller, skärpningar. Idag lade regeringen fram förslag som tar ytterligare steg. Jag har stor respekt för de svåra arbetsuppgifter som myndigheter, civilorganisationer, politiker och enskilda individer ställs inför. Men förslag om att enbart utfärda tillfälliga uppehållstillstånd och att börja tillämpa medicinsk åldersbestämning av asylsökande är ovärdigt och minskar inte antalet flyktingar.
Visst innebär det utmaningar att så många människor kommer till Sverige på samma gång. Det är ett problem att 7.000 asylboendeplatser står tomma för att beslut överklagas, medan ideella krafter sliter dag och natt. Det är ett problem att människor sätts i sysslolöshet och inte ens får städa sina egna boenden, medan privata aktörer kammar hem stora vinster. Och det är ett problem att kommuner inte får en rimlig chans att hinna förbereda platser till barn i skolan, för att samordning av flyktingars placering brister. Men den kris det talas om är inte vår. Att tvingas fly är att befinna sig i en kris. Ett land i krig befinner sig i en kris.
Kanske finns det någon symbolik i att det Europa som en gång upplevde krigets alla fasor, idag en efter en stänger sina gränser allt mer. Medan Sverige, som då klarade sig undan krigets våld och död, är det land som fortsatt hålla en dörr öppen. Med stolt självklarhet. Ska vi behålla vår stolthet bör det fortsätta så.
Europa säger sig fortfarande upprätthålla de bestämmelser om asylrätt som antogs som en följd av bl a Andra världskriget. Ändå är Medelhavet fortfarande den enda möjliga vägen för att kunna söka asyl i Europa. Havet blir allt kallare och hårdare och så gott som varje dag dör människor. Döda barn och vuxna på flykt blir knappt ens en gång en notis längre. Svensk media är istället fullt upptagna med att tala om det vi kallar VÅR kris.
Flera av våra riksdagspartier vill gärna signalera handlingskraft – inte genom att lösa de praktiska problem som uppstår när många behöver trygghet, få äta och en plats att sova på – utan genom att stänga dörren för människor i nöd. Den rödgröna regeringens förslag riskerar att bli än mer långtgående när det skall processas i riksdagen och förhandlas med moderater och kristdemokrater.
Stänger Sverige sin dörr alltmer, stänger vi just nu i princip dörren till Europa. Och var ska de som flytt krig och terror då ta vägen? Stora grupper av människor riskerar att bli utsatta för ett verklighetens Svarte Petter-spel, när land efter land skjuter dem ifrån sig.
Alla EU-länder måste givetvis ta sitt ansvar – men inte för att Sverige ska kunna ta ett mindre ansvar, utan för att fler människor som flyr krig och terror ska kunna få en fristad.
//Texten sändes som en kommentar tidigare idag genom pressmeddelande.
