Close

by

Se, analysera, handla

(Inledningsanförande av Peter Weiderud vid Socialdemokraternas studieupptakt på Bommersvik 28-29 November 2014)

Mitt första viktiga politiska minne är från julen 1972.

Olof Palmes kritik av julbombningarna av Hanoi uttryckte precis det jag som ung 14-åring kände.

Jag kände stolthet över att min statsminister så tydligt kunde kritisera en supermakts övergrepp av ett fattigt bondefolk som kämpade för sin frihet.

Men trots att jag växte upp i ett metallarbetarehem i Bergslagen, där socialdemokratin har suttit vid makten sedan den allmänna rösträtten hittade jag då inte hem hos socialdemokraterna. Jag upplevde då partiet i Arboga som förvaltande och SSU som svenskt inåtvänt.

Det blev istället Svenska kyrkan och Kyrkans Ungdom som fångade upp mitt engagemang för fred, internationell rättvisa och miljö.

Det var en tid då det hände mycket i kyrkan. Influenser kom från kampen mot apartheid i Sydafrika och den befrielseteologi som i Latinamerika formulerade ett motstånd mot militärdiktatur.

Här fanns modeller för folkbildning och mobilisering, inspirerade av tankarna hos pedagogen Paulo Freires tre steg – Se, Analysera, Handla.

Betrakta verkligheten som den faktiskt är.

Analysera orsakerna till förtryck och orättvisor.

Mobilisera till handling för att återställa en ordning av fred, frihet och rättvisa för de drabbade.

I mitt fall gick engagemanget vidare genom Kristna Fredsrörelsen, den internationella ekumeniska rörelsen och så småningom hittade jag tillbaka till Socialdemokraterna genom Broderskapsrörelsen, idag Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Freires modell har av naturliga skäl varit vägledande för folkbildningsarbetet i Tro och Solidaritet, och är det även idag när vi ser på oss själva och vårt parti.

Socialdemokratin har under de senaste hundra åren haft ett unikt förtroende hos de svenska väljarna. 1932 nådde vi 41,1 procent och vi höll oss över 40 procent varje val fram till 1991. Men sedan 1994 har vi haft en fallande kurva till dagens 30 procent.

Det beror inte på att det finns färre arbetare och att befolkningen är bättre utbildad. Bildning kan ju faktiskt bidra till större medvetenhet.

Det beror inte på att vi följer samma mönster som övriga Europa. Vi avvek tidigare och kan göra det igen.

Det beror inte på att det finns fler partier som konkurrerar. Det är snarare ett tecken på att vi misslyckats med att fånga tidens frågor, i alla fall vad gäller nya vänsterpartier.

Vi har de senaste 20 åren tappat i vår förmåga att läsa tidens trender och framför allt det som var vårt unika framgångsrecept – att organisera dem som finns på samhällets botten att kräva sin rätt och göra det på ett sätt som väver samman intresset också med en ansvarskännande medelklass.

Vi organiserar idag en lägre medelklass, och driver väl deras intressen, men på ett sätt som ofta upplevs som värnande av de lösningar och modeller som var framgångrika under vår storhetstid. Vi är i viss mån blockerade av vår historiska framgång.

De nya svenskarna. Unga som inte får fästa på arbetsmarknaden, trots god utbildning, upplever mindre att de är representerade av oss. De röstar i regel inte på våra motståndare, men avstår ofta från att rösta över huvud taget.

Vi läcker också i den ansvarskännande medelklassen, som vill ha ett samhälle som håller ihop, som tänker socialdemokratiskt, men inte självklart röstar socialdemokratiskt.

När den klassiska höger-vänster motsättningen mellan arbete och kapital inte dominerar som förut, utan också kompletteras med andra motsättningar; mellan

  • Högutbildade och lågutbildade
  • Stad och landsbygd
  • Kvinnor och män
  • Minoriteter och majoritet
  • Mångfald och enfald
  • Rättighetsvärnande eller majoritetsbeslut
  • Religionsfrihet och sekularism
  • Unga och gamla
  • Cirkulärt och linjärt utvecklingstänkande
  • HBTQ eller heteronorm
  • Individuellt ansvar eller kollektivt
  • Gränsöverskridande och nationellt
  • Frihetlighet och lojalitet

I dessa motsättningar upplever väljarna att socialdemokratin tvekar eller hamnar i ett traditionellt tankemönster, vilket innebär svårigheter att fånga upp den nya mer frihetliga vänstern.

Broderskapsrörelsen bildades en gång för att ge plats åt dem som kom i kläm i den historiska motsättningen mellan arbetarrörelsen och kyrkan. För att visa att även kristna kunde vara riktiga socialdemokrater.

En slutsats vi har dragit av att se och analysera samhällsförändringarna är att vi som politisk rörelse måste spegla Sverige som det ser ut idag, inte som det gjorde i det gamla Sverige. Därför har vi medvetet öppnat och organiserar hela den religiösa mosaik som finns i Sverige idag.

Det har berikat oss oerhört och också hjälp oss att se med nytt ljus på en annan del av vårt historiska arv, som del av arbetarrörelsens frihetstradition. Den som i arbetarrörelsens barndom tog spjärn mot nyttotraditionens tes att arbetaren är ofri för att han är fattig och hävdade motsatsen – att arbetaren är fattig för att hen är ofri.

Ge arbetaren redskap att befria sig ur sin fattigdom, med bildning, utbildning, kultur och annat som stärker människan som ansvarstagande subjekt.

Det förhållningssättet rymmer mycket av de redskap som jag tror behövs för att räta upp kurvan och åter bli ett parti som kan vinna väljarnas förtroende på nivå som stämmer med vår egen självbild.

Därför är det väldigt kul att vara socialdemokraternas studieupptakt. Det är från bildning förändring kan gro.

Comments

comments

Bli medlem - klicka här!