Close

by

Låt det demokratiska samtalet ha en utsida

I del två av bloggserien om den nya reaktionära högerrörelsen tittar Mattias Irving närmare på vad som händer med demokratin när antidemokrater bjuds in till samtalet.

För någon månad sedan bjöd ett bibliotek i Stockholm in Jonas De Geer att i egenskap av högerextremist samtala om demokratin. De Geer har tidigare förnekat förintelsen, och var medlem i nazistiska Svenskarnas parti. Men De Geer tvingades på extremt kort varsel ställa in sin medverkan, och moderatorn Stina Oscarson fick lov att snabbt kalla in en ersättare.

För stiftelsen Expo berättar hon att det i publiken satt ett tjugotal högerextremister som riskerade skapa ”dålig stämning” om de inte fick representation i samtalet, vars övriga panel bestod av tre kända kulturarbetare. Patrik Forsén, ordförande för den våldsamma extremhögerrörelsen Nordisk ungdom, bjöds därför upp på scenen och samtalet genomfördes därefter som planerat.

Kvällens efterspel blev en vild debatt som trots sin intensitet ändå var torftigt förutsägbar för alla som har följt dessa frågor tidigare. Det ”fria samtalet” ställdes mot resonemang om ifall demokratiska institutioner verkligen ska ge utrymme åt odemokratiska aktörer. Debatten liknar exempelvis de många turerna kring Bokmässan i Göteborg, eller de ständiga frågorna om SD ska bjudas in i olika sammanhang.

Men vad är ”det fria samtalet”? Den som försvarar ”det fria samtalet” eller ”det fria ordet” brukar mena att öppenhet och demokrati är samma sak: Ett samtal som inte låter vissa åsikter höras är per definition mindre demokratiskt. Det skulle innebära att det mest demokratiska samtalet är ett som är helt värdeneutralt, där inga åsikter har företräde framför andra. Men blir ett samtal verkligen mer ”fritt” bara för att det tillåter vad som helst att sägas?

Den tyske filosofen Jürgen Habermas menar att alla rationella samtal har inneboende premisser. Exempelvis måste det gå att lita på att deltagarna i samtalet är hederliga. Det går inte att debattera med någon som är öppen med att hen inte gör skillnad på sanning och lögn, och kommer att säga vad som helst som kommer att låta hen vinna debatten. Med författaren Robert Musils ord, om sanning och lögn ställs bredvid varandra så kommer lögnen alltid att vinna, för lögnen kan välja mellan hundra olika skepnader medan sanningen endast har en.

Dessutom måste ett samtal utgå från en grundläggande fred mellan deltagarna: Det går knappast att, möjligen utanför den experimentella teaterscenen, tänka sig en rationell, analytisk dialog om huruvida den ena samtalsparten ska mörda den andra eller ej. När Stina Oscarson rättfärdigar att hon bjöd in Forsén att samtala, så gjordes det inte utifrån ett rationellt övervägande, utan på grund av att det fanns många högerextrema med ett våldskapital i bibliotekets lokal. Vad detta kan ha inneburit för andra biblioteksbesökare som kan tänkas ha utgjort måltavlor för extremhögern, har inte framgått.

Ända fram tills för bara några årtionden sedan var det offentliga rummet mer eller mindre fredat från en viss typ av budskap: Insändarsidornas redaktörer sorterade bort hot och hat. Allt som sändes i tv-rutan hade en upphovsperson som kunde hållas ansvarig. I våra demokratiska församlingar finns det tydliga normer för hur man tilltalar varandra.

I vår tid är ordet friare än någonsin. Det går att skicka ett hotfullt meddelande som landar direkt i en annan persons byxficka. Hundratals personer kan enkelt koordinera sig och använda sitt fria ord till att tvinga bort andra från den offentliga arenan. De flesta av oss är inte byggda för att utstå massiva hatkampanjer, och därför har många progressiva röster tystnat de senaste åren.

Demokratin måste tillåtas ha en utsida, och gränsen mellan det som är innanför och utanför måste få vara tydlig. Och detta är det stora problemet när Stockholms bibliotek bjuder in en nazist som De Geer. Man har visat en brist på förståelse för vad som kännetecknar det demokratiska samtalet. 
Antisemitism, rasism, misogyni eller hat mot hbtq-personer är exempel på åsikter som bryter mot en grundpremiss för demokratin, respekten för allas lika värde och rättigheter.

Likväl har vi sett flera debatter där högerextrema har fått komma till tals. De blir typiskt väldigt ytliga, vilket bland andra författaren och journalisten Johannes Klenell förtjänstfullt uppmärksammar, för man låter ”gästen” sätta samtalet. Och gästen kommer från en antiintellektuell miljö där samtal är ett tecken på svaghet. Extremhögern är i alla dess former för allt väsentligt ointresserade av att hålla sig till alla sanningar som inte passar deras egen agenda. Det betyder också att de spelar med en annan regelbok än de övriga, demokratiska debattörerna. Och när samtalets regler har satts på undantag tillräckligt många gånger, börjar själva strukturen för samtalet att fransas i kanterna. Det hotar vår möjlighet att samtala över huvud taget.

I Hannah Arendts viktiga verk Totalitarismens ursprung, beskrivs den perfekta befolkningen hos en totalitär regim som en för vilken ”sant” och ”falskt” inte längre betyder något. Det är en befolkning som har mist förmågan att sätta ord på vad som pågår i deras liv, för det gemensamma språket har underkastats de totalitära krafterna, och kan inte längre användas för att resonera. Samtalet har brutit samman.

Det finns många olika strömningar inom den nya reaktionära högern, allt ifrån ensamma skrivbordskrigare som mest tycker att ”allt var bättre förr” till övertygade och våldsamma nazister. Därför är det viktigt att hålla reda på vilka vi pratar om. När det kommer till sådana som De Geer och Forsén är det inte några besvikna LO-anslutna som lyfter sina röster från fabriksgolvet, utan fundamentalistiska högerextremister vars enda agenda är att sätta stopp för det samtal som de har bjudits in till.

Det demokratiska samtalet är inte detsamma som det förutsättningslösa samtalet. Förutsättningen är och förblir respekten för demokratin. Demokratin måste få ha en utsida. Den får inte förväntas svälja allt, för då kommer den att förgiftas.

Mattias Irving
Politisk sekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Comments

comments

Bli medlem - klicka här!