cURL error 28: Failed to connect to trosolidaritet.se port 443: Operation timed out Källkritik i ett nytt politiskt landskap - Socialdemokrater för tro och solidaritet
Close

Källkritik i ett nytt politiskt landskap

På Internet sprids många rykten och myter. I särklass vanligast är myter och vandringssägner som den nya högern sprider om olika minoriteter i samhället. Här presenterar vi en sådan myt, berättar om vad som egentligen är sant och beskriver hur sådana myter kan uppstå.

Har STS slutit ett avtal med islamister för att ge dem inflytande i svensk politik?

Det påstås ibland att Broderskapsrörelsen (som vi hette förr) på 1990-talet tecknade ett avtal med Sveriges muslimska råd för att värva medlemmar och röster till Socialdemokraterna, i utbyte mot löften om att stifta muslimvänliga lagar och garantera plats för muslimer i listor till kommande val. Det påstås också att detta avtal skulle vara hemligt.

Sanningen är följande: År 1994 tog Sveriges muslimska råd (SMR) kontakt med Socialdemokraterna för att markera sin vilja att öka delaktigheten i det svenska samhället och söka vägar för att få Sveriges muslimer mer aktiva i svenskt samhällsliv och politik. Det gällde inte minst muslimska kvinnor.

S vände sig med frågan till Broderskapsrörelsen, som hade stor kunskap och erfarenhet av möten över religions- och kulturgränser. Fram till och med 1998 fördes samtal i en liten grupp med företrädare för Broderskapsrörelsen och SMR, och sammanlagt fyra seminarier arrangerades under de fyra år projektet löpte över.

Det handlar därmed om ett integrationsprojekt som genomfördes i öppenhet och redovisades i detalj på förbundets kongresser. Samtalsgruppens slutrapport (det som kommit att kallas ”det hemliga avtalet” i konspiratoriska delar av debatten) kan läsas här.

Det finns alltså inget avtal, utan en slutrapport från ett integrationsprojekt. Projektet avrapporterades 1999 och är därmed avslutat sedan flera årtionden.

Varför gjorde Broderskapsrörelsen detta?

Broderskapsrörelsen, numera Socialdemokrater för tro och solidaritet, har stor erfarenhet av att organisera troende människor med socialdemokratiska värderingar, oavsett vilken religion de bekänner sig till. Att Broderskapsrörelsen för 25 år sedan såg en möjlighet att engagera fler människor genom samarbete med en av många aktörer i civilsamhället är varken konstigt eller olämpligt, såvida man inte anser att just muslimer inte ska få delta i politiken.

I projektet lyftes konkreta frågor om till exempel möjligheter för muslimer att få ledigt från arbetet i samband med muslimska helgdagar och möjlighet till bön under arbetstid. Det fanns ibland meningsskiljaktigheter i diskussionerna men ingenting som gav Broderskapsrörelsens deltagare anledning att tro att det fanns några andra avsikter med projektet från SMR:s sida än att engagera flera muslimer i den demokratiska processen i Sverige.

De påstådda löftena om platser på riksdags-, landstings- och kommunalvalslistor handlar om den förväntade effekten av att fler invandrade muslimer bidrar i det svenska samhället, också i politiskt arbete. Alla som har arbetat med att författa rapporter vet värdet av att sätta konkreta målsättningar, vare sig de förväntas leda till resultat eller ej. Det går självklart inte att ge sådana löften och det påstod inte heller samtalsgruppen.

Vad är vår slutsats idag, 20 år senare?

Vi är stolta över att Broderskapsrörelsen tog sig an det här projektet. Samarbete med olika delar av det muslimska civilsamhället är ett viktigt steg på vägen mot en trovärdig, representativ mångfald inom svensk politik. Vi som har årtiondens erfarenhet av demokratiskt folkrörelsearbete har ett ansvar att hjälpa nya grupper att organisera sig, och som politiker har vi ett ansvar att lyssna in deras behov.

Men vi har också ett ansvar att vara noggranna med vilka grupper vi väljer att ha kontakt med, för att inte ge legitimitet åt reaktionära krafter. Samhällets kunskaper och förståelse för dessa frågor har vuxit under de många år som har förflutit sedan projektet, och STS har utvecklat sin politik i takt med samtiden.

I och med en ökad polarisering i samhället och en tydligare hatretorik mot utsatta grupper, har det blivit allt viktigare att se till att vi inte lånar oss åt sammanhang där vi kan komma att bidra till att ge legitimitet åt grupper som vill sprida antidemokratiska eller hatiska budskap.

Denna lärdom är viktig för alla som vill upprätthålla det anständiga samtalet i debatten idag.

Varför sprids dessa slags teorier?

Det kan vara svårt att förstå hur en rapport om ett integrationsprojekt från 90-talet kan förvandlas till en fullfjädrad konspirationsteori. En viktig förklaring är kontext.

Tankefiguren om ett ”hemligt avtal” mellan en liten grupp försvurna och en större grupp av fiender till nationen är en av de mest vanligt förekommande modellerna när den nya högern ska beskriva konfliktlinjer i samhället. Dylika idéer om ”hemliga avtal”, vare sig de handlar om judar eller muslimer, utgör kolhydraterna i den högerextrema tankedieten. Detta beskriver vi i vår Liten handbok mot den nya högern (http://trosolidaritet.se/handbok), utgiven våren 2019.

Anders Behring Breivik var den som gjorde Eurabiateorin känd för den breda allmänheten, med idéer om att europeiska politiker under oljekrisen slöt det så kallade ”Barcelonaavtalet”, som skulle innebära att man gick med på en islamisering av Europa genom fri invandring av barnafödande muslimer och anpassning till Sharia.

I Sverige återfinns liknande konspirationsteorier i det så kallade ”Lilla Saltsjöbadsavtalet”, som stipulerar att svenska journalister år 1987 skulle ha samlats på Grand hotel i Saltsjöbaden och gjort upp om att inte beskriva invandringens negativa konsekvenser.

Kalergiplanen” är ytterligare en variant på samma myt, om att europeisk social aristokrati, det vill säga den styrande minoriteten, vill blanda upp och utplåna ett ”vitt” Europa.

Den terrorist som mördade 50 muslimer i en moské i Christchurch, Nya Zeeland, var i likhet med Breivik övertygad om att det pågick ett ”folkutbyte” där en liten elit konspirerade för att blanda upp den ”vita rasen”. Han beskrev denna teori i ett manifest under namnet ”The great replacement”. Det cirkulerar nu i radikalnationalistiska kretsar på nätet.

Den viktigaste historiska varianten på detta tema är nazisternas teori om den så kallade ”kulturbolsjevismen”, en teori om hur judiskt inflytande i vänsterpolitiken skulle leda till en politik som förintade den ariska rasen och den tyska nationen. Idag lever denna teori vidare under namnet ”kulturmarxism”, men den antisemitiska prägeln är nedtonad. I övrigt är innehållet i teorin i stort detsamma.

Varför ger vi alls utrymme åt dessa påståenden genom att besvara dem så här?

Vi är inte ute efter att skapa något samtal om denna fråga eftersom det rör sig om en konspirationsteori av klassiskt högerextremt mått. Andra teorier med precis samma skepnad har inspirerat direkta terrordåd.

Sedan ett antal år får dock STS kansli och andra i förbundet med jämna mellanrum in frågor om ifall det finns något ”hemligt avtal”, ofta till följd av att personer som är aktiva i den nya högern har spridit denna myt i sociala medier. På denna sida ger vi en genomgående beskrivning av frågan, för att underlätta vårt eget kommunikativa arbete och samla all information på ett ställe som är lätt att länka till för våra företrädare.

Ytterligare läsning

Den antirasistiska stiftelsen Expo kritiserade rapporteringen om ”det hemliga avtalet” när den tog fart under valåret 2014.

Idéhistorikern Stéphane Bruchfeld skriver fördjupande om moderna konspirationsteorier där en grupp konspirerar med extremhögerns fiender, i Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA):s nyhetsbrev.

***

Bli medlem - klicka här!