Close

Archive for category: Nyhetstext

by

Döm ett samhälle efter hur det behandlar minoriteter

Det är bra att Klas Gustavsson skriver om antisemitism inom socialdemokratin. Historiskt finns en del att reda ut. Som statsbärande parti format i samma era som antisemitismen växer sig som starkast, gick partiet knappast fri från tidsandan. Historikern Håkan Blomqvist har till exempel gjort en utmärkt genomgång av 1900-talets rasism och antisemitism inom socialdemokratin.

Även om svensk socialdemokrati till sin grund är antirasistisk, så har det funnits en ovilja att stanna upp vid rasistiska strukturer som finns även hos oss. Allt från kvardröjande antisemitiska tankespår, decennier av diskriminering och förtryck av romer, långvarig strukturell diskriminering av människor med ”annorlunda” namn, hår- och hudfärg, till misstänkliggörande av människor med en synlig tro.

Att som socialdemokrat vilja ha ett samhälle där alla får plats och har lika rätt och värde, innebär att vi måste tala om över- och underordning. Vare sig det handlar om klass, kön, etnicitet, hudfärg. Eller religion. En aspekt som ofta glöms inom antirasismen.

I svensk arbetarrörelse finns en historisk ambivalens till religion. Samtidigt har många socialdemokrater alltid varit troende och arbetarrörelsen växer fram gemensamt med den lika antiauktoritära frikyrkorörelsen. I det vägskälet föds Socialdemokrater för tro och solidaritet. Vi har sedan 1929 samlat troende socialdemokrater. De som då sågs som alltför troende för partiet och alltför röda för kyrkan fann hos oss en gemenskap.

I dag har misstänksamhet mot religiösa fått ett uppsving. Också i vårt parti. Nu handlar det oftast inte om kristna, utan om andra. Socialdemokrater för tro och solidaritet samlar nu människor ur alla trosuppfattningar (också icke troende) och har en lika stark relevans nu som då för 80 år sedan. Av samma skäl.

För Sverige – och socialdemokratin – är starkt sekulärt. Den synligt religiöse bryter mot normen. Tydligast blir misstron hos dem som anser att en gudstro rent av är ”osvensk”: När rasister och xenofober talar om ”invandrare” menar de ofta inte någon vem-som-helst som ”invandrat”. Nej, de menar alla med mörkare hud- och hårfärg och den med helskägg, turban, hijab – eller kippa. Även om dess bärare är födda i Sverige. Den som bär yttre attribut som röjer religiös tillhörighet blir en lätt måltavla för diskriminering och våld.

De fasansfulla händelserna i Paris, i Köpenhamn, sommarens krig i Gaza, det pågående blodbadet i Syrien, Irak och på andra platser, gör inte livet lättare för religiösa minoriteter i Sverige. Att tillhöra en religiös minoritet i vårt annars så trygga samhälle gör dig till måltavla inte bara för misstro, diskriminering och rasism med historiska europeiska rötter. Utan också för ilska, uppdämd sorg och missriktat hat, som ringar på vattnet från världens samtida oroshärdar och krig. Mellanöstern är också här. Konflikter är globala. Även om våldet huvudsakligen sker någon annanstans.

Antisemitism är alltid lika förhatlig, men för att kunna bekämpa den måste vi förstå att den kan ha olika drivkrafter. Till skillnad från djupt rotad, historisk och ideologisk europeisk antisemitism, är den arabiska antisemitismen i hög grad politisk, kopplad till den arab-israeliska konflikten. Även Netanyahu politiserar antisemitismen när han efter de senaste terrordåden uppmanar Europas judar att flytta till Israel och bygger sin politik på att det finns ett hot mot judar som folk, inte mot den stat han regerar över. Han har kritiserats av många judiska företrädare för detta.

Att som Klas Gustavsson slå fast att ”antisemitismen måste diskuteras separat från frågan om Israels politik”, är därför inte helt görligt. Till skillnad från Gustavsson ser vi att konflikten Israel/Palestina är en nyckel. Till problem i hela Mellanöstern, till terror i Europa, till ökat muslimhat och delvis till växande och återfödd antisemitism. För den drabbade spelar givetvis ursprunget ingen roll – hot, våld och terror är lika vidrigt och farligt oavsett – men politisk antisemitism kräver ett annat politiskt angreppssätt.

Denna skillnad i synsätt är en förklaring till att Klas Gustavsson av lösryckta citat gör långtgående felaktiga tolkningar och missar sammanhang. Påståendet om Gilad Atzmon är dessutom felaktigt: Vi har aldrig bjudit in Atzmon eller ens talat med honom. Däremot bjöd abf vår internationelle sekreterare Ulf Carmesund att vara moderator i en debatt där Gilad Atzmon spelade klarinett i pausen.

Tro och Solidaritet tillhör annars en tradition inom socialdemokratin som inte räds dialog även med oliktänkande. Det fick oss att för drygt 40 år sedan söka dialog med PLO, som ett led i vårt långa arbete för att bidra till konfliktlösning mellan Israel och Palestina. Att tala med ”fienden” i syfte att bättre förstå kräver stor trygghet, professionalism och uppriktighet. Ofta, som i fallet med PLO, leder det till både ifrågasättande och politisk förändring.

Under samma period som vi på folkrättens grund värnat framtiden för judar och palestinier i Mellanöstern, har vårt förbund arbetat lika aktivt för rätten att fullt ut få vara jude i vårt eget land, baserat på religionsfrihet och minoritetsrätt.

Vi har till exempel tagit initiativ till ett forum i Malmö, där judiska, muslimska, kristna och socialdemokratiska företrädare träffas för gemensam dialog. Syftet är att hitta gemensamma svar på hur Sveriges största parti konkret kan arbeta för mångfald, mot antisemitism och islamofobi. Hur vi kan gå från vackra ord till handling. Två konkreta frågor gruppen lyft är manlig omskärelse och religiös slakt – båda grundläggande traditioner för judar och muslimer, båda ifrågasatta av majoritetssamhället. Det är frågor där vårt förbund även tidigare varit aktivt, genom motioner i riksdagen och i politisk debatt.

Sverige har som ett av få länder totalförbud mot religiös slakt. Förbudet infördes 1938 och kan ses som en antisemitisk handling i tidens anda. Att förbudet kvarstår är dock snarare uttryck för okunskap än antisemitism. Likväl försvårar det för en bekännande jude eller muslim, precis som hotet att inskränka rätten till manlig omskärelse.

Ett demokratiskt, inkluderande och sammanhållet samhälle kräver att majoritetssamhället tar ansvar för alla minoritetsgrupper. Att dela makt och inflytande innebär att släppa ifrån sig något eget, vilket kan vara smärtsamt. Den processen har Socialdemokrater för tro och solidaritet länge verkat i och bidragit till i hela partiet. Vi har konsekvent tagit ställning för den självklara rätten att få leva som minoritet på lika villkor som majoriteten – även när det skavt i relation till vårt parti. I denna kamp har vi ofta befunnit oss i politikens centrum, liksom i vår kritik av staten Israels ockupationspolitik.

Vi lyfter båda perspektiven samtidigt, för självklart måste Israel som stat, sionismen som ideologi, judarna som folk och judendom som religion hållas isär. Liksom förstås muslimer och terrorism i islams namn. Men efter den 11 september 2001, med ökad globalisering, migration och åsidosättande av minoriteter, växer tendensen att ”religiofiera” maktförhållanden, politiska skeenden, krig och kriser. Så sker vid aktuell terrorism och så sker i Israel/Palestinakonflikten.

En sådan världsbild leder till att muslimer avkrävs ansvar för terrordåd över hela världen och judar för staten Israels agerande. Befängda och djupt orättfärdiga krav, som när de tar sig formen av våld eller hot om våld blir direkt livsfarliga.

När europeisk antisemitism, lika gammal som europeisk kristendom, paras med politisk antisemitism uppstår ytterligare problem. Därför är det i dag viktigare än någonsin att vi alla blir bättre på att skilja på rättfärdig kritik av förd politik, ren och skär okunskap och på hot mot minoriteter och antisemitism – som alltid är farlig. Farlig för judar och därmed för oss alla. För som den franska premiärministern Manuel Valls sade: Ett Europa utan judar är inget Europa.

Ett samhälle bör dömas utifrån hur det behandlar sina minoriteter. Det gäller Sverige, det gäller Israel och alla länder. Alla mänskliga rättigheter måste gälla lika för alla. Det har varit kärnan i vårt förbunds politiska arbete i över 80 år och kommer så fortsätta att vara.

Peter Weiderud

är förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet

 

Texten är publicerad i magasinet Tiden i mars 2015.

by

Mahmoud Abbas gav Order of Merit till Evert Svensson.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har under många år varit aktiva i kampen för Palestina. En av förgrundsgestalterna i det arbetet var – och är – vår fd ordförande och riksdagsledamot Evert Svensson.

Evert – i år 90 år – närvarade igår vid den officiella invigningen av Palestinas ambassad i Stockholm, tillsammans med bl.a. Lisbeth Palme, utrikesminister Margot Wallström, ambassadör Hala Fariz och president Mahmoud Abbas. Evert Svensson förärades samtidigt Palestinas Order of Merit för sitt och förbundets långa och förtjänstfulla arbete för Palestinas sak.

Som mottagare av denna ära är Evert i gott sällskap – övriga mottagare var Olof Palme och Folke Bernadotte (postumt), försvarsminister Peter Hultqvist samt Jerusalemkommitténs Torbjörn Björlund.

På bilderna syns utrikesminister Margot Wallström, president Mahmoud Abbas, Lisbeth Palme och Evert Svensson samt medaljerna han förärades.

Detta är Everts korta men precisa tacktal:

”His excellency, Mr president Abbas

The excellency Ambassador Fariz

Thank you for this Order of Merit. I am very grateful to you, Mr President. I also want to welcome you to Sweden. We are glad to see you on our soil.

Talking of my work on the Palestinian issue there has always been many behind me. It is a work by The Christian Social democrats, today The Religious Social Democrats of Sweden.

In 1981 four high ranged representatives for PLO, headed by Kaddomi, were our guests. In 1983 came Mr Arafat, invited by the Socialdemocratic party, and welcomed by all socialdemocrat leaders in the Nordic countries.

We in the Christian League of Social democrats had decided to ask the party to invite Mr Arafat, and I did so – Mr Palme’s answer was immediate – if he want to come he is most welcome. Se he came in 1983.

The time has change. First we. Then the party. And today are you Mr President invited by the Swedish government, as a President of the Palestinian state. It has been a long time from 1983 up to now.

And again, thank you for the Order of Merit. Thank you from myself and from the Religious Social Democrats of Sweden.”

by

Prioriterade frågor efter valet för Socialdemokrater för tro och solidaritet

Vi vill ha ett samhälle för alla. Där olika grupper inte ställs mot varandra. Segregationen har ökat under den borgerliga regeringen – ekonomiskt, socialt, etniskt och kulturellt. Vi ser att Sverigedemokraternas framgångar har götts av en borgerlig politik, precis som Ny Demokratis egoistiska politik växte sig stark under 90-talets högerregering. Politiken måste nu riktas om så att segregationen bryts. Så att egoism, misstro och rasism minimeras. Så att välfärden gäller alla. Kan man föra en konkret rasistisk politik så måste man också kunna föra en konkret antirasistisk politik.

Välfärd för alla skapar trygghet och ökad jämlikhet. Med en socialdemokratiskt ledd regering måste vi visa den skillnaden.

Utrikespolitiken har inte varit i fokus under valrörelsen, trots att vi upplevt några av de mest dramatiska händelserna i vår omvärld på länge – krisen i Ukraina, bombandet av Gaza, hundratusentals människor på flykt undan IS fasansfulla terror osv. Vi vill att Sverige åter ska bli en röst för internationell solidaritet att räkna med.

Socialdemokrater för tro och solidaritet understryker vikten av att en ny socialdemokratisk regering driver följande frågor.

 

1.     Antirasism och mångfald

−      Pigmentet på din hud, vem du väljer att älska, din inkomst, var du kommer från, vilken tro du har – eller inte har – ska aldrig spela någon roll för vilka möjligheter du har i samhället.

−      Alla minoriteters rätt ska stärkas och religionsfriheten tryggas; de alltfler hoten mot gudstjänstlokaler måste tas på större allvar och stoppas. Fler traditioner ska beredas plats i offentligheten, t.ex. via en ökad flexibilitet för ledighet vid judiska och muslimska helger.

−      All form av diskriminering och segregation ska kraftfullt motverkas; särbehandling på rasistiska grunder måste omedelbart upphöra, särskilt från svenska myndigheter och polis.

−      Hatbrott ska bedömas från sin (oftast) högerextrema kontext. Nazistiska organisationer och all rasism måste tas på större allvar. Grupper som Svenska motståndsrörelsen och liknande samt individer med samma mål och brottsbild bör granskas som terrorister.

−      Befintlig lagstiftning om hets mot folkgrupp samt konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD) bör tas hänsyn till när demonstrationsrätt prövas till öppet rasistiska och nazistiska organisationer. Polismyndigheten bör ges i uppdrag att prioritera hatbrott.

−      Möjligheterna till förbud mot nazistiska och rasistiska organisationer, i enlighet med FN-konventionen mot rasism, bör utredas.

−      Skolan ska vara likvärdig för alla och vinstjakten i skolan stoppas – som led i arbetet för en minskad segregation.

−      En mer demokratisk maktfördelning måste ske, genom ökade insatser i alla led för en jämnare representation; samhällets maktpositioner ska kunna spegla befolkningen i sin helhet.

 

2.     En human flyktingpolitik

−      Vi vill inte ha ett Fort Europa – EU måste ta ett gemensamt ansvar för att upprätta lagliga och säkra vägar till asyl i Europa.

−      En generellt mer rättssäker asylprocess.

−      Agera för en förändring av utlänningslagen när det gäller icke verkställbara utvisningsbeslut.

−      Stopp för avvisningar till Afghanistan: Avvisningar till Afghanistan kan inte verkställas förrän de utvisades säkerhet kan säkerställas.

−      Ett solidariskt flyktingmottagande bland svenska kommuner.

−      Bättre asylmottagande; rätten till studier från första dagen och till arbete under asylprocessen.

−      Tillämpningen av Dublinförordningen med förstalandsprincipen bör göras så att fördelningen av ansvaret för asylsökande blir mer jämlik och rättsäkerheten stärks.

 

3.     Global fred och internationell solidaritet

−      Folkrätt och mänskliga rättigheter måste värnas och stärkas överallt.

−      Alliansfriheten måste värnas – den har ett stort värde för att möjliggöra en oberoende utrikespolitik, inte minst vid nedrustningsförhandlingar. Som alliansfria kan Sverige spela en konstruktiv roll för fred och säkerhet i vårt närområde.

−      Israels krigsbrott måste granskas och ockupationen av Gaza hävas; Sverige och omvärlden bör erkänna staten Palestina och aktivt stödja dess arbete för försoning.

−      Stöd måste ges för att samla Irak som nation. IS måste stoppas. Det internationella samfundet måste ta ett större ansvar för att kristna och andra folkgrupper ska kunna återvända.

−      Ett ökat tryck på regimen i Syrien, ett ökat tryck på internationella aktörer som förser parterna med vapen, ett ökat humanitärt bistånd samt att alla parter kan ställas till svars för begångna krigsförbrytelser.

−      Verka för att Sverige bidrar till utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter i Afrikas horn, genom mer aktivt och öppet stöd till demokratiska rörelser i området.

−      Verka för att Sverige och fler länder ska erkänna Västsahara som självständig stat.

−      Arbeta för att enprocentsmålet för svenskt bistånd ligger fast och inte urholkas genom godtyckliga avskrivningar. Allt bistånd ska gå till utveckling (och inte t.ex. till ministerlöner, som ska bäras av förvaltningsanslaget).

−      Stärk folkrätt, reglera drönare: Internationell humanitär rätt måste stärkas, särskilt med avseende på användningen av drönare. En utredning om drönarproblematiken, inklusive Sveriges roll i forskning och utveckling, bör tillsättas och Sverige bör arbeta för att en internationell reglering kommer till stånd.

−      Demokratikriterier vid vapenexport bör införas, liksom en skärpt parlamentarisk kontroll av svensk vapenexport.

−      Biståndsanslag för forskning på hälsofrågor bör kunna nyttjas samlat för att bekämpa svåra epidemier, som t.ex. ebola.

 

Plattformen beslutades av förbundsstyrelsen den 27-28 september 2014.

by

Debatt om Tro och solidaritets dialog med muslimska organisationer

Under en tid har det förekommit en del medieuppgifter om Socialdemokrater för tro och solidaritets dialogarbete med bl.a. muslimer. Igår, den 29 januari, publicerades ett debattinlägg i Göteborgs-Posten och en nyhetsartikel i Expressen som ger upphov till tolkningar som inte stämmer helt överens med verkligheten.

Förbundsordförande Peter Weiderud kommenterar uppgifterna på vår blogg: ”Expressen avslöjar integrationsrapport”.

Sedan tidigare finns ytterligare två blogginlägg publicerade, den 3 december och den 5 december. I inlägget från den 5 december finns också länkar till de rapporter från 1999 och 2003 som togs fram i full öppenhet och alltså inte är några ”hemliga avtal” som påståtts.

Andra länkar:

Expressenartikeln

Debattinlägget i GP.

Peter Weideruds svar i GP, publicerat 30 januari (kl 16.15).

Övriga kommentarer i urval:

Västerbottens Folkblad

Dagen

Expo idag

Vi vill ge dig som är intresserad av, eller engagerad hos, Socialdemokrater för tro och solidaritet fortlöpande information om det vi gör och säger så du kan bilda din egen uppfattning om vår roll i svensk politik. Förhoppningsvis bidrar Peter Weideruds blogginlägg till att fördjupa bilden. Du är förstås välkommen att sprida hans inlägg i olika sammanhang, t.ex. i sociala medier och till människor som frågar.

Vi är stolta över vårt inkluderande arbetssätt, där dialog och respekt är ledord. Med glädje vill vi bidra till att alla som är inspirerade av sin tro och har socialdemokratiska värderingar ska vara medräknade i vårt parti och finna en plattform som medlemmar i vårt förbund.

Hans Josefsson, förbundssekreterare

Bli medlem - klicka här!