Antirasism, asyl, EU-migranter, bistånd, ursprungsmärkning – läs referat från våra seminarier i Almedalen 2014! Socialdemokrater för tro och solidaritet genomförde totalt sju seminarier, alla i Vårdklockans kyrka i centrala Visby. Här följer korta referat av sex av dessa.
Fort Europa – vem kommer in? Arrangerades tillsammans med Migrationspolitiska s-föreningen
Medverkande: Thomas Hammarberg, fd kommissionär för mänskliga rättigheter Europarådet mm., Lisa Pelling, utredningschef, Arena Idé, Victoria Svensson Tordenborn, Migrationspolitiska S-föreningen, Peter Weiderud, förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Samtalsledare: Mårten Löfberg, Migrationspolitiska S-föreningen och Monica Fundin Pourshahidi, politisk sekr. Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Seminariet besöktes av ca 70 deltagare.
Tomas Hammarberg understryker allvaret i situationen i Mellanöstern och i Europa och säger:
”Vi är i en krissituation. Över en miljon flyktingar i Libanon i ett land med 4 miljoner invånare. Detta skapar politiska problem. ISIS framfart är kopplad till denna katastrof. Om vi vill undvika akuta kriser måste vi se på villkor i de områden flyktingar kommer från. Det finns ett stort behov av mer aktiv och mer konstruktiv diplomati. Nu ser vi istället en våg av främlingsfientlighet i Europa. Hur ska vi göra?
Flera av de etablerade klassiska partierna i Europa har kopierat delar av främlingsfientliga partiernas program. Men detta har misslyckats. Det har gett de främlingsfientliga ökad legitimitet. Här måste det ske ett omtänkande. Vi måste ha en tydligare hållning. Detta är en läxa. Några inslag i dagens politik skulle kunna tas bort ganska enkelt. Att överlåta åt flygen att agera polis är fel och bör tas bort. Återförening av familjer är en rättighet. De som fått stanna har rätt att sammanföra familjen.
Det handlar om att ha en annan hållning. Om vi vill ha ett annat samhälle så måste ledande politiker tydligt argumentera för det positiva i att människor på flykt ges skydd.”
—————————————————————————–
Romer och fattiga EU-migranter – ett gemensamt ansvar. Arrangerades tillsammans med Migrationspolitiska s-föreningen.
Seminariet besöktes av ca 170 åhörare och Vårdklockans kyrka var helt full.
Medverkande: Anna Ardin, styrelseledamot Hjärta Stockholm och Socialdemokrater för tro och solidaritet, Thomas Hammarberg, fd kommissionär för mänskliga rättigheter Europarådet, Migrationspolitiska S-föreningen, Larisa Lacatus, rom från Rumänien, jurist, verksamhetssamordnare, Frälsningsarméns Sociala center för EU-migranter, Roger Mogert, oppositionsborgarråd Socialdemokraterna, Stockholm.
Samtalsledare: Jens Orback, generalsekreterare, Olof Palme Internationella Center.
Juristen Larissa Lacatus, som själv är rom från Rumänien har arbetat med STS i Stockholm för att stödja romer från Rumänien. Larissa berättar att det finns en stor grupp romer i Rumänien och att de flesta är fattiga och utanför samhället. De har inget sätt att försörja sig. De är dessa som tar sig till andra länder i EU. Det finns en del romer från Rumänien som studerar. Många har stipendier från Soros foundation. Men även om de har utbildning har de svårt att komma in på arbetsmarknaden. Och på grund av diskriminerig är det många som slutar att identifierar sig som romer. Många börjar i skolan, men många slutar innan skolan är klar.
Roger Mogert underströk att grunden bakom situationen är fattigdom och förtryck. Vilka former det tar sig. Ingen som åker till Stockholm och tigger för att det är roligt. på en fråga från publiken om vad S tänker göra svarade Mogert att han vill att publiken först röstar så att S vinner valet och att han sedan kan få ett par dagar på sig att planera arbetet.
Anna Ardin pekar på ett problem som berör oss alla. Den grupp romer som tigger är inte stor, det totala antalet tiggare är endast knappt 2000 människor i hela Sverige. Men ingen känner nån rom som tigger. Vi har extremt lite kontakter med denna grupp och därmed låg kunskap. Det finns därmed en risk att vi gör ett oönskat jobb. Att lära känna en som tigger ger kunskap som gör att vi kan ta ett steg i rätt riktning. Det finns visserligen pengar att söka från Europeiska Socialfonden, och många i civila samhället vill hjälpa till. Men Anna Ardin kritiserar fonden för att den kräver att sökande organisation betalar 50 % av medlem i egeninsats. Det har små organisationer i civila samhället inte möjlighet till.
Larissa ser romer i sitt dagliga arbete i Frälsningsarmén i Stockholm. Varje dag 130 personer kommer för en macka och en kopp te. En människa kan vänta i flera timmar för att få en macka och en kopp te. Larissa understryker att Sverige pratar för mycket om romer som ett problem. Istället ska vi prata om att vi alla är medborgare i EU med MR. Vad gör vi för att garantera MR för alla? Det är ett ansvar som alla i EU – och även Sverige – har.
_________________________________________
En antirasistisk politik – hur ser den egentligen ut?
Under denna rubrik genomfördes två seminarier, en med deltagande aktivister, en med politiker från de rödgröna partierna.
Rasism, nazism, afrofobi, islamofobi, antisemitism, antiziganism – upprepade gånger påvisade. Med SD i riksdagen och nazisters mobilisering känns det närmast akut att formulera ett politiskt motstånd. Kraven har blivit starkare på förändrade attityder men också på en politik som konkret kan göra skillnad. Hur ska vi gå från ord till handling för att få ett inkluderande samhälle på riktigt?
Dessa frågor diskuterades i ett dubbelseminarium, där först några aktivister fick en chans att framföra vad och hur de vill förändra i politiken. Därefter fick talespersoner från S, V, MP och FI presentera sin antirasistiska politik.
De flesta, både aktivister och politiker, var överens om att det är dags att börja använda den kunskap som uttrycks i ett stort antal rapporter. Ett skäl till att det inte är gjort kan vara att de utmanar grundläggande strukturer, och därför krävs mod att agera. Politikerna måste skapa opinion, inte bara följa den. De måste våga genomföra den politik de säger sig stå för.
Ett annat möjligt skäl till att det inte händer tillräckligt mycket är att debatten, både i och utanför riksdagen, ofta domineras av vita personer med helsvensk bakgrund. Kanske vi ska, som någon sa under samtalet, sätta stopp för kvoteringen av vita.
De rödgröna politikerna var överens om att den bästa medicinen mot rasismen är det breda politiska arbetet för jämlikhet. Åtta år med en moderatledd regering har ökat klyftorna i samhället och det gör att de extrema partierna kan dra nytta av folks oro.
Polisen och SÄPO måste också ta det rasistiska våldet på allvar, säger politikerna. Här i Almedalen går Svenskarnas parti runt och hotar folk men polisen ingriper inte. De är generellt också mer intresserade av att bevaka motdemonstranter än de diskriminerande framträdandena. Det ska inte vara möjligt att tillåta nazister att marschera på våra gator.
Politikerna vill också arbeta för att diskrimineringsombudsmannen blir en fristående myndighet, och menade att det är särskilt viktigt att Socialdemokraterna, som är det största partiet, lyfter frågorna. Det var ett gott tecken att Stefan Löfven ägnade en stor del av sitt tal åt dessa frågor, ansåg de.
OBS! De båda seminarierna spelades in och kan ses här (del 1, aktivister) och här (del 2, politiker).
________________________________________________
Hur ser framtidens rättvisa bistånd ut?
Vi har ny policy för utvecklingspolitik, ny politik för global utveckling efterfrågas, förra året slogs världsrekord i antal biståndsmiljarder, men andelen till de fattigaste länderna sjönk. Hur ska vi agera för internationell utveckling o solidaritet – vad är folkrörelsernas o civilsamhällets roll?
Dessa frågor samtalade Socialdemokrater för tro och solidaritets förbundsordförande Peter Weiderud med Jonas Magnusson, styrelseledamot i Tro och solidaritet, Elisabet Björnsdotter Rahm, biståndspolitisk talesperson för Moderaterna och Magnus Walan, senior policyrådgivare hos Diakonia.
Magnus Walan menar att den stora utmaningen för svensk biståndspolitik just nu är att fånga förändringskraften mer än vad vi gör idag. Vi talar mycket om struktur och resultat, menar Walan, men vi behöver bli bättre på att se människan och lyssna bättre. Han är också kritisk till att det går åt så mycket resurser för att utvärdera, och då i för hög utsträckning på givarens villkor. Utvärderingen måste ske mycket mer tillsammans med mottagarna.
Jonas Magnusson fyller på och menar att vi måste ha tilltro till dem som tar emot bistånd och inte bara villkora på detaljnivå som sker idag. En annan utmaning, menar Magnusson, är att komma tillbaka till solidariteten. Biståndsarbete är relation, arbetet sker från människa till människa.
Magnus Walan avslutar med att säga att det är motsägelsefullt när regeringen säger att biståndsorganisationerna är viktiga röstbärare, men inte medger att informationsbidragen används till att kritisera strukturer som skapar fattigdom.
Elisabet Björnsdotter Rahm svarar på kritiken och är nöjd med utvecklingen. Hon menar att de senaste årens omställning innebär att vi gått från en passiv utbetalningspolitik till en aktiv biståndspolitik. Björnsdotter Rahm lyfter också fram den nya biståndsplattformen som dramatiskt minskat antalet mål för att underlätta verksamheten.
Jonas Magnusson avslutar samtalet med att uttala några förväntningar på den regering som ska bildas efter valet (oavsett färg): Se biståndspolitiken som en del av en större helhet. Ta bort det överdrivna kontrollerandet och den stora misstro mot både givare och mottagare som finns idag. Se till att vi blir överens om vad som är bistånd och vad som inte är det.
______________________________________________________________
Sanktioner, bosättningar, blockader – hur kan Sverige bidra till fred mellan Israel och Palestina?
Socialdemokrater för tro och solidaritet och många andra vill att produkter från ockuperad mark ska ursprungsmärkas, så att de som köper kan välja att avstå. Kritikerna menar att insatser av detta slag motverkar sitt syfte.
Svenska kyrkans internationelle chef Erik Lysén berättade om att Svenska kyrkan i många år varit engagerade för ursprungsmärkning. Eftersom fredsprocessen inte gör framsteg har man nyligen förnyat kampanjen. Svenska kyrkan menar att det går att kritisera den illegala ockupationen och samtidigt stödja det demokratiska Israel.
”Ship to Gaza” har bidragit starkt för att uppmärksamma situationen i de ockuperade områdena. Deras företrädare Victoria Strand berättade att det som bar dem fram under resan mot Gaza var det enorma stöd de fick i hamnarna på vägen, både från människor i allmänhet och från lokala myndigheter. Detta trots att Israel gjorde allt vad de kunde för att stoppa dem. Nu planerar Ship to Gaza för att skicka en båt FRÅN Gaza med exportprodukter. Båten har utsatts för attentat så den kunde inte avgå i juni som planerat, men kanske i augusti.
Socialdemokrater för tro och solidaritets förbundsordförande Peter Weiderud klargjorde att bojkott av varor som är producerade på ockuperad mark inte är samma sak som en bojkott av Israel. Snarare tar vi Israel på allvar genom att hålla fast vid de avtal som tecknats. Israel har förbundit sig att inte sälja varor från ockuperad mark och bryter alltså mot detta.
Samtalsledaren Ulf Bjereld frågade deltagarna vilka förväntningar de har på en ny socialdemokratisk regering, om en sådan skulle bildas efter valet i höst. Peter kunde inte självklart se att det blir någon större skillnad jämfört med idag eftersom Carl Bildt i huvudsak haft samma linje som Socialdemokraterna. Samtidigt har han varit handikappad av Folkpartiets och Kristdemokraternas proisraeliska syn. Ett sådant handikapp kommer en socialdemokratiskt ledd regering inte att ha.
Erik Lysén konstaterade att Svenska kyrkan har en förväntan på att en ny regering ska underlätta för konsumenter att se varifrån produkterna kommer. Men konsumenterna själva kan också bidra genom att fråga i butikerna varifrån varorna kommer.
Victoria Strand uttalade ett missnöje över att den svenska regeringen inte gav ett tydligare stöd till Ship to Gaza. Inte ens när en svensk båt med svenska produkter beslagtogs av Israel höjde man rösten. Strand ville också vända på frågeställningen: Vi ska inte bara bojkotta israeliska varor från ockuperad mark, utan i första hand köpa varor från Gaza och häva den helt orimliga exportblockaden.
Slutligen varnade Peter Weiderud för antisemitismen. Den berättigade kritiken mot Israel får inte slå över.