Det pratas mycket i denna valrörelse om växande främlingsfientlighet och pessimism, och risken finns att diskussionen sätter en bild av Sverige som bara inte stämmer.
Man ska vara försiktig när man pratar om ”svenska värderingar”. Inte alla som bor i ett land måste skriva under på dessa, och det gör dem inte mer eller mindre svenska för den sakens skull. Samtidigt är Sverige ett land som sticker ut i alla internationella värderingsundersökningar, och det borde vi vara stolta över.
Svenskarna är bland världens mest inkluderande, solidariska, sanningsälskande, icke-auktoritära och progressiva folk. Svenskarna respekterar ledare som ser andra, lyfter laget och diskar sin egen kaffekopp.
Jämfört med nästan alla andra länder är vi betydligt mer öppna för att släppa in olika kulturer, religioner och etniciteter i våra liv. Jämställdhet, frihet och rättvisa är urstarka svenska värden, jämfört med andra länder. Detta är något vi ska känna glädje över som en socialdemokratisk, progressiv rörelse. Detta är något vi ska bejaka och fira!
Vi är till och med så övertygade om de universella mänskliga värdena att vi ibland glömmer bort att inte alla i resten av världen håller med oss. I exempelvis USA, Ungern och Polen går reaktionära krafter fram med stormsteg, och tilltron till mänskliga rättigheter avtar.
Inte sällan använder dessa reaktionära krafter våra progressiva värderingar som slagträn i debatten, men bara när det passar dem själva. Sverigedemokraterna försöker göra anspråk på att stå för svenska värderingar och angriper raljant kvinnosynen och moralismen hos minoriteter i samhället, samtidigt som de själva vill göra inskränkningar i aborträtten och har ledande företrädare som är öppna med sin avsky för Pride och hbtq-personer. De skroderar om att bygga ett nytt folkhem, men talar tyst om att de för en politik som spottar på folkhemmets värderingar. Det är klassisk populistisk retorik.
”Sverigedemokraterna är inga sverigevänner, de är sverigefiender i förklädnad”, sade vår förbundsordförande Ulf Bjereld på det torgmöte som inledde Socialdemokrater för tro och solidaritets kongress i Jönköping den 9 juni. Deras åsikter är extrema och speglar inte alls den stora merpartens värderingar i Sverige.
Svenskarna älskar naturen. SD har ingen miljöpolitik att tala om. Svenskarna är i regel hoppfulla om framtiden. SD lever på domedagsprofetior. Svenskarnas tilltro till demokratin är stark och långlivad. SD:s partitopp gick med i partiet när de ännu flaggade med nazistfanor, och de har inte väsentligen ändrat partiets budskap sedan dess. När de försöker lägga beslag på ”svenskheten” för att legitimera en osolidarisk politik som sliter isär samhället, då är det dags att avslöja hur tom deras retorik i själva verket är. Det är dags att bjuda motstånd.
Vi ska hålla rent mot försök att sätta exkluderande nationsstämplar på universella idéer som frihet och rättvisa, men det är rätt och riktigt att fira de progressiva värden som är vanliga och starka i Sverige. Istället för att likt Sverigedemokraterna utlova en återupprepning av ett drömt, homogent förflutet som aldrig existerat i verkligheten, tecknar vi visioner för en framtid att se fram emot: Sverige som vårt växande hem, där människor med olika bakgrund bygger en gemensam framtid, som är rättvis, jämställd och hållbar.