Close

Archive for category: Tro&Politik

by

Kungen står stadigt i Mellanösternfrågan

Enligt DN har kungen och drottningen hamnat i blåsväder för att de visat sig iförda Palestinasjalar i samband med ett besök i Härnösand. Sjalarna påstås haft texten ”Vår Aqsa och inte deras tempel”, vilket fått föreningen Svensk Israelinformation att gå i taket.

Om detta var budskapet, var det inte så begåvat. Jerusalem är en helig stad för alla de tre monoteistiska religionerna – judendom, islam och kristendom – och Tempelberget – Haram al-Sharif – är lika viktigt för muslimer som för judar. Därför är alla anspråk på exklusivitet orimliga, okloka och oriktiga. I verkligheten på marken är det dock staten Israel som mer än någon annan ensidigt driver sina egna agendor i allt tydligare riktning mot exklusivitet. I jämförelse med den realiteten är sjalens budskap att betrakta som banalt snarare än som ett politiskt hot.

Jerusalem. Foto: Jan Gillegård
Jerusalem. Foto: Jan Gillegård

Men det främsta skälet till att Svensk Israelinformation reagerar så starkt är att man vill försöka klämma ut kungen för hans subtila, men ändå förhållandevis tydliga, hållning i den arab-isrealiska konflikten. Kungens politiska utrymme är inte, och ska inte vara, stort. I denna fråga har dock kungen, och hela familjen, mycket starka egna erfarenheter och känslor. Den israeliska Stern-ligan mördade nämligen kungens farbror Folke Bernadotte, när han var i Jerusalem som FN-sändebud 1948. Detta terrorattentat godkändes av den senare israeliska premiärministern Yitzhak Shamir. Detta har inte kungen  glömt och han har därför inte haft några problem att på sitt subtila sätt ge stöd till en klassisk svensk Mellanösternpolitik som den kom att formas från Olof Palme och framåt. Han har ibland gjort det genom att inte besöka eller ta emot besök från Israel. Eller i samband med besök se till att programmet inte negligerar hans farbrors öde.

Därför är reaktionen från Svensk Israelinformation förutsägbar. De har länge letat efter en möjlighet att ge sig på kungen. Här fick de chansen genom det stolligt formulerade budskapet  på arabiska, i vilket kungen, och även hans språkbegåvade hustru, har begränsade kunskaper i. Ett misstag, som vi bör ha överseende med. Kungen har i denna frågan, genom åren, visat prov på både personligt engagemang, kunskap och fingertoppskänsla. Svensk Israelinformation är ute i ogjort väder.

 Peter Weiderud

 

 

Läs om detta också i Aftonbladet, Expressen, Allehanda.

by

Samhälle, religion och rasism

Samhälle, religion och rasism” är ett folkbildningsprojekt som bottnar i arbetarrörelsens grundläggande värderingar och vill skapa en öppnare, rakare och mindre fördomsfull dialog i ett Sverige i förändring.

Det syftar till att fördjupa arbetarrörelsens förståelse för frågor kring samhälle, religion och rasism, och göra medlemmar och företrädare mer rustade att föra diskussioner kring dessa frågeställningar som bottnar i tanken om alla människors lika värde.

Basen i projektet är ett antal filmade kunskapsföreläsningar, som tillgängliggörs genom en hemsida där projektet beskrivs i sin helhet tillsammans med pedagogiska anvisningar hur man kan använda sig av föreläsningarna i samtal kring samhälle, religion och rasism. Sidan innehåller filmerna med diskussionsfrågor, litteraturlista samt länkar till artiklar, bloggar med mera med åsikter som vi inte nödvändigtvis delar, men som vi diskuterar. Där finns även tips på föreläsare att bjuda in för att diskutera dessa frågeställningar.

Man kan ta del av detta folkbildningsprojekt i tre olika former:

  • Small: En person tittar på en föreläsning på nätet.
  • Medium: En grupp tittar på en föreläsning och diskuterar den tillsammans.
  • Large: En grupp tittar på en eller flera föreläsningar tillsammans och fortsätter fördjupa sig i frågorna med hjälp av den föreslagna litteraturlistan.

 

Läs mer på www.abf.se/trosolidaritet

Först ut var Mohammed Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala Universitet som vars föreläsning om Islamofobi och antisemitism visar på strukturella likheter mellan antisemitismen på 1900-talets början och islamofobi i vår tid. Se föreläsningen här: (http://www.abfplay.se/Video/Player/1884/)

by

Sörj inte, organisera!

I veckan lämnade Jan Pronk det holländska socialdemokratiska partiet som han tidigare var vice partiledare och innehaft flera ministerposter för. Han gjorde det i protest mot partiets utveckling i allt mer främlingsfientlig riktning och för dess svek i biståndsfrågan.

Jan Pronk är djupt respekterad som professor, politiker och diplomat. Han har ett aktivt förflutet också i Kyrkornas världsråd och holländska ekumeniska organ. Han var ledamot av Kommissionen Our Global Neighbourhood, som Ingvar Carlsson ledde. Han var FN:s generalsekreterares sändebud till Sudan. 

Han är kort sagt en stor internationell auktoritet i frågor om miljö, utveckling och flyktingar. Det är en betydande prestigeförlust för det socialdemokratiska partiet i Holland.

Det är två saker han framför allt lyfter upp på sin blogg. Det ena var beslutet att gå under 0,7 procent, FN-normen, för utvecklingsbistånd. Nederländerna har tillsammans med Sverige, Norge och Danmark varit i topp och sedan mer än 30 år legat över FN-normen. Detta är skamligt och inte bara dålig politik, argumenterar Pronk på sin blogg. Det är att förneka en grundläggande princip.

Den andra förändring som fått honom att ta det drastiska steget är kriminalisering av papperslösa. Han kallar det ett förnekande av en grundläggande princip av social demokrati. Pronk betonar att han alltjämt kommer att kalla sig socialdemokrat. Det är partiet han lämnar, inte de idéer han brunnit för sedan han gick med i partiet 1965.

2012-12-16 13.16.41Det holländska politiska klimatet har varit tuffare än det svenska. Högerpopulismen har ätit sig in i de etablerade partierna i mycket större utsträckning, och socialdemokratin har, enligt Pronks analys, inte klarat av att leva upp till sina grundläggande ideal. Vi har sett en liknande utveckling i Danmark och Pronk menar sig se liknande tendenser bland flera europiska socialdemokratiska partier, t ex brittiska labour.

Skulle något liknande kunna inträffa också hos oss i det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet?

Jag tror inte det. Samtidigt ska vi minnas den konservativa 1700-talsfilosofen Edmund Burke reflektion ”Att det enda som behövs för att ondskan ska triumfera är de goda människors tystnad”.

Vårt partis svårigheter att hantera Omar Mustafa och ställningstagandet att be honom lämna partistyrelsen har släppt loss krafter och värderingar som jag själv inte trodde fanns i partiet. Det har plötsligt blivit legitimt att slå mot muslimer. Samma dag som Pronk meddelade sin avgång så beskyller en socialdemokrat det muslimska studieförbundet Ibn Rushd för att vara extremt islamistiskt och Sverige Unga Muslimer för att stödja antisemitism. Även Förorternas  riksdag och Fredsagenterna avfärdas på liknande sätt. I samtliga fall utan källangivelser.

Jag känner dessa organisationer. Jag kan inte lova att det inte skulle kunna finnas en eller annan förvirrad individ i dessa, precis som i alla folkrörelser, inklusive mitt eget parti. Men jag vet att den stora majoriteten av människor i dessa organisationer är hängivna demokrater som jobbar hårt för ge också svenska muslimer hopp om delaktighet och ansvarstagande i det svenska samhället. De är, kort sagt, oerhört viktiga för fortsatt utveckling av social demokrati. Dessutom är många av dem medlemmar i Tro och Solidaritet.

Det finns självklart en risk för att Omar Mustafa-historien kan bli inledningen på svensk socialdemokratis resa i dansk eller holländsk riktning. Vårt parti är självklart inte befriat från vare sig gruppegoism, populism eller kortsiktig röstmaximeringsiver.

Men detta förutsätter att vi som nu har ansvar låter detta ske och passera. Här vilar ett enormt ansvar på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Vi måste låta våra positiva erfarenheter av integration och samarbete smitta av sig på partiet i stort och på alla nivåer.

Muslimer är inte farliga och inte mer extrema än kristna eller ateister. Det nya mångkulturella samhället är en fantastisk rikedom, men det förutsätter att vi behandlar alla med respekt och låter mänskliga rättigheter vara allomfattande och inte selektiva.

Vi ska också påminna våra partivänner om att anpassning till främlingsfientliga eller islamofobiska tankar och värderingar inneburit att de socialdemokratiska partier som trätt in på den vägen i nästa fas tappat avsevärt väljarstöd. Genom att man svikit sina egna grundläggande principer, har man självklart inte vunnit respekt hos de väljare som söker efter framtidsideal.

Eller för att uttrycka det med hjälp av T.S. Eliot: ”Den som ingår äktenskap med tidsandan, riskerar att bli änkling i nästa generation.

Så låt oss inte slås ned av Pronks ställningstagande, utan se det som en uppmaning till att organisera oss bättre.

Peter Weiderud

by

Det brinner i soptunnan

På Västbanken och Gaza har många soptunnor brunnit och många stenar kastats. Palestinier har goda skäl att kasta sten mot Israels militär och bosättare som stjäl land och stänger in bakom murar. Efter en dryg veckas resa på Gaza har jag sedan ett par dagar åter börjat följa svenska nyheter. Sverige är en ort i världen, och även ungdomar i Husby har sina skäl att kasta stenar och tända eld på soptunnor.

Men alla i förorten kastar inte sten.
För en vecka sedan besökte vi jordbruk på Gazaremsan. Dr Ibrahim från Gazas (Hamas) jordbruksministerium, klädd i kostym och lackskor, berättade kunnigt om jordbruk på Gaza men också om hur gård efter gård bombats i spillror av Israel under de senaste krigen. Gårdarna har bombats och byggts upp flera gånger de senaste åren. De är inte i tipp topp skick, och Dr Ibrahim trippar fram mellan komockor för att inte solka sina skor.

Segregationen i Sverige är inte lika välutvecklad som den i Israel och Palestina. Men det finns gemensamma drag. En planerad eller oplanerad vana att inte dela med sig sätter soptunnor i brand.

Gaza strand. Foto: Jan Gillegård
Gaza strand. Foto: Jan Gillegård

När vi ställer kritiska frågor om bla moralpolisens framfart på Gaza svarar folk inom Hamas administration undvikande och låtsat ovetande. De känner vår kritik inför att män och kvinnor på stranden avkrävs vigselbevis för att få promenera tillsammans vid havet. Och, Hamas är nu inget liberalt mittenparti för medelklassen i ett land med kanske världens bästa välfärd och fred sedan 200 år. Hamas är en blandning av viljan att inte ge upp under Israels brutala politik och Israels avrättningar, och viljan att bygga sin egen politiska och mänskliga självkänsla på islams rika historia.

Tack vara Europas dubbelmoral och Israels attacker vill Hamas och många islamister för allt i världen inte vara lika västerlandet inklusive Israel.

Hamas representerar förstås inte alla muslimer, ens på Gaza. Men segregationens politiska logik fungerar åt båda håll.

Ulf Carmesund
Internationell sekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Ovana att se religionens roll i samhället

På Brännpunkt i Svenska dagbladet 24/4 ger sig Kjell Magnusson in i debatten omkring Socialdemokraternas ambivalenta hållning till Omar Mustafa. Han menar att Socialdemokraternas sätt att hantera Omar Mustafa visar ”bristfälliga kunskaper, inkompetens och opportunism.” Dessutom menar Magnusson att Socialdemokraternas hantering säger något om ”politikers oförmåga att tala klarspråk och ta ansvar”. Magnusson skriver: ”Framför allt illustreras på ett pinsamt sätt socialdemokratins och det svenska samhällets ambivalenta förhållande till muslimer.”

I delar av detta har Magnusson rätt. Det finns en ovana i Sverige och i socialdemokratin att se den roll religion har i det offentliga samhället. Religion är ingen privatsak. Religion är samtidigt inte heller ensam grund för värderingar eller kultur. Det är också andra sociala processer, till exempel franska revolutionen och fackföreningar, som bidragit till att utveckla svenska värderingar. Men religionerna är kollektiva strukturer och de påverkar samhället – frågan är hur socialdemokratin skall förhålla sig till religion. Vi måste ha bröd för att leva, men konst, kultur och religion för att livet skall vara värt att leva. Judendom, islam och kristendom ger djupare nivåer i livet, och inte minst för dem som nyss flyttat hit.

Magnusson anklagar också mig för att ”oreflekterat identifiera svensk kultur med universella värden utan att inse det fördomsfulla i en sådan hållning”, genom att citera min artikel i DN den 16 april där jag skrev:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA”I stället för att se styrkan i att ett muslimskt samfund i Sverige leds av en progressiv socialdemokrat – och därmed kan förändras i det som vi ser som rätt riktning – blockeras vi av att detta samfund inte hunnit lika långt som vi själva i sin politiska agenda eller realpolitiska mognad.”

Jag utgår i mitt citat från det faktum att svenskar bär värderingar som jämfört med världen i övrigt är mer frihetliga, individuella och post-materialistiska. Det är Magnusson och inte jag som kallar dessa värderingar universella. Jag skulle snarare säga att dessa värderingar är resultat av en unikt framgångsrik svensk välfärdspolitik som gjort individen ekonomiskt oberoende av familjen. Dessa värderingar har arbetarrörelsen lagt grunden för. Och min utgångspunkt är att de värderingar man har i hög grad beror av livsbetingelser i det land där man vuxit upp.

Min poäng är alltså att den svenska välfärden gjort att svenskars värderingar är mer frihetliga än världen i övrigt. Därför har vi mer jämlikhet än många andra länder och att hbtq-rättigheter är mer respekterade. Detta är bra värderingar. Jag och många socialdemokrater, muslimer, judar som kristna, önskar att dessa värderingar kunde bli mer universella. Men till detta krävs mer socialdemokratisk politik i många fler länder.

Men huvudpoängen med mitt resonemang var att polemisera mot de socialdemokrater som hävdade att det var oförenligt att, likt Omar, vara ledande företrädare för ett muslimskt samfund, som också rymmer andra synsätt, och samtidigt sitta i vår partistyrelse. I vår rörelse har kristna, muslimer och judar lång erfarenhet att kunna vara kritiska företrädare i två olika sammanhang, som ofta är samstämmiga, men där ibland det ena sammanhanget kan vara mer progressivt än det andra i enskilda sakfrågor.

Och när det gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, som utgår från FN allmänna förklaring och ständigt kodifieras i lagstiftning och internationella konventioner, finns det ingen reell orsak att vara ängslig för att dessa frågor skulle föras annat än framåt i ett fungerande demokratiskt samtal. Det är i isolering som reaktionära synpunkter kan gro, oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Att Omar Mustafa tvingades lämna partistyrelsen var på kort sikt ett bakslag för detta integrerande förhållningssätt och kan medföra att en del muslimer vänder oss och svenskt politiskt engagemang ryggen.

På längre sikt är jag dock hoppfull. Svenska muslimer är välorganiserade och har ett grundförtroende både för socialdemokratin och för det svenska samhället. Och svensk socialdemokrati rymmer många visa ledare som förstår värdet av ett integrerande och reformistiskt förhållningssätt, som har lärt av det misstag dansk socialdemokrati tidigare gjorde i denna fråga och som kan bygga starka relationer i den politiska vardagen.

PETER WEIDERUD

ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Artikeln är ursprungligen publicerad på svd.se 

by

Olika bakgrund, gemensam framtid

De senaste dagarna har Omar Mustafa som nyvald ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse anklagats för att ha fällt antisemitiska uttalanden.

Jag känner Omar Mustafa sedan flera år och vet att han tar avstånd både från antisemitism, islamofobi och annan rasism. Jag vet också att han står upp för hbt-rättigheter och är pappaledig. Bland annat därför var jag helt trygg med att stödja hans kandidatur till partistyrelsen för Socialdemokraterna. Omars antirasism är nödvändig för hans kandidatur, men inte ett tillräckligt skäl för att sitta i partistyrelsen och leda socialdemokratin in i framtiden. Det avgörande är att Omar Mustafa kan utveckla idén om frihet, jämlikhet och solidaritet i Sverige i dag. Sverige är ett land för människor med olika religion, kulturell och etnisk bakgrund. Det är vi tillsammans som bygger Sverige.
multireligionSom kristen socialdemokrat vet jag att alla kristna inte delar socialdemokratins värderingar om mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati. Kristna i Europa har ett tungt arv av att ha legitimerat den antisemitism som kulminerade i Förintelsens fasor. Men tack vare ett omfattande arbete med att tolka Europas historia vet vi i dag mycket mer än för bara några decennier sedan, och värderingarna ändras. Vi vet att många kristna har stött rasism, våld mot kvinnor, liksom våld mot barn, mot svarta och mot judar. En del kristna som lever idag legitimerar denna historiska skuld med att dessa värderingar var del i den tidens eller den kontextens värderingar.

Idag 2013 kräver vårt parti att våra vallistor skall ha varannan kvinna. Så var det inte på 1920-talet. Vårt parti är inte färdigt. Det bör fortfarande utvecklas, och det utvecklas av oss medlemmar. Länge deltog partiet i Socialistinternationalens möten samtidigt som diktatorer från Egypten eller Tunisien. Borde partiet ha vägrat? Borde Sverige ha vägrat sälja vapen till diktaturer som Saudiarabien? Själv har jag svarat nej på den första frågan och ja på den andra. Det är självklart att alla inte delar Sveriges värderingar, och det är lika självklart att Sverige inte kan ändra alla andras värderingar. Men det är också självklart att vi måste försöka. Omar Mustafa och jag delar denna ambition. Det är inte konstigt att man finns i sammanhang som inte delar ens värderingar. Det konstiga är om man inte kritiserar det som är fel.

Omar Mustafa och jag är troende individer som hör till världsreligioner med miljarder medlemmar. Det är självklart att alla dessa människor inte stödjer socialdemokratins värderingar, men för oss socialdemokrater är det självklart att all förändring sker med små steg som tas i rätt riktning.  Det är även självklart att vi skall finnas som salt i brödet och påverka där vi lever. Vi ska inte behöva ta avstånd från det ena för att få vara med i det andra. Som kristen socialdemokrat har jag vigt mitt liv att påverka både kyrkan och partiet i mer progressiv och framåtblickande riktning. Båda är i grunden konservativa rörelser i betydelsen att man är mer stolt över sin historia än nyfiken på framtiden.

Det finns många muslimer, kristna och judar som inte delar alla trosfränders värderingar men som ändå finns kvar i sina traditioner.  Framtiden för Sverige är att acceptera mångfalden, men att bygga ett samhälle som är så tryggt att vi törs tala om och förändra våra värderingar och att respektera allas rätt att leva här. Vi kan ha olika bakgrund, men vi vill bygga en gemensam framtid.

peter W maj 2010

 

 

Peter Weiderud
Ordförande, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

 

Lyssna också på Peter Weiderud i Studio Ett den 11 april

Bli medlem - klicka här!