Close

Archive for category: rätten till värdigt liv

by

Till stöd för en optimistisk socialdemokrati

Det blåser full storm om de så kallade integrationsfrågorna, och vi måste som parti vara beredda att parera kastvindarna för att inte tappa kursen. För att det ska vara möjligt krävs ett ideologiskt tydligt grepp om frågan. Det är omöjligt att berätta om det progressiva socialdemokratiska samhällsbygget och samtidigt föra en retorik om invandring och integration som riskerar att uppfattas som ideologiskt oförankrad, visionslös eller auktoritär.

”Integration” får heller aldrig bli ett förtäckt sätt att i sken av nationell sammanhållning tvinga på minoriteter majoritetens kultur och seder. Det vore att reducera frågan till att bara handla om kulturkrockar och attityder, till symboliskt laddade uppdelningar i ”vi och dem”.

Det är ekonomisk och social utsatthet som bidrar till otrygghet och kriminalitet, och minskar tilliten till samhället. Om Sverige dras isär så är det för att Sverige har blivit orättvist. Sverige är fortfarande ett av världens tryggaste länder, inte på grund av en lång historia av hårdför repressiv kriminalpolitik utan tack vare en historiskt oöverträffad social reformpolitik som lyft de mest utsatta grupperna in i samhället.

Socialdemokraterna ska vara tydliga med att vi vill bygga det nya Sverige, inte återskapa det gamla. Men vi vill ta med oss det bästa av det som har bidragit till att göra vårt växande hem fantastiskt: En vård som det går att lita på, ett rättvist skatte- och bidragssystem, en arbetsmarknad som bygger på samförstånd och gemensamt framåtsträvande, en utbildning i världsklass, en tydlig politik för jämställdhet i både det privata och det offentliga, och en utrikespolitik som sätter freden och solidariteten i centrum. Det är genom att Socialdemokraterna gör det vi redan är bra på som vi löser de problem med segregationen som vi ser idag, och återställer den tillit och optimism som ska känneteckna ett progressivt demokratiskt samhälle.

Ingen människa som just kommit hit kan hållas ansvarig för att klyftorna började skena iväg och välfärden urholkas redan för tio-tjugo år sedan. Ändå framställs en kraftigt förenklad krav- och förbudspolitik alltför ofta i debatten som ett svar på just frågor om integration och otrygghet. Sådana utspel spär istället på den misstänksamhet mellan grupper, den oro som är en fundamental del av problemet i debatten idag.

En alltför ensidig ordning- och redapolitik har aldrig legat den socialdemokratiska grundhållningen särskilt nära. Vi är som mest trovärdiga och engagerande när vi förankrar trygghetsfrågorna i de sociala investeringar som återfinns i hjärtat på vår människo- och samhällsoptimistiska ideologi: Att varje människa som lyfts ur utsatthet och isolering blir en tillgång för samhället i dess helhet.

Om vi tillsammans lyckas med detta har vi goda möjligheter att mobilisera valarbetare och partimedlemmar. Men om valarbetarna sviker riskerar det bereda vägen för fyra förlorade år med borgerlig politik som återigen fokuserar på att minska statens intäkter och krympa det offentliga istället för att satsa på de grundläggande strukturer vi behöver för att vårt hem ska fortsätta att växa.

Det bästa måttet på lyckad integration är att alla som bor i Sverige känner att de hör hemma här. Integration förutsätter därför rättvisa livsvillkor för alla som bor i Sverige. De ska känna att det är här som de har sin framtid.

Sverige är vårt gemensamma växande hem. Hur vi vårdar och bygger det hemmet är vad Socialdemokrater för tro och solidaritet vill att valrörelsen ska handla om.

Styrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Viktigt steg i rätt riktning för LSS

Assistanslagen har inneburit autonomi och delaktighet för tusentals personer. Det är välkommet att regeringen agerar för att värna den.

Under tisdagen tillkännagav barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér en rad åtgärder för den statliga assistansersättningen. Det var ett välbehövligt utspel, som inte kom en dag för tidigt för de många som oroats sedan domen i juni, då praxis förändrades för bedömningen av rätten till LSS.

Nu kommer många LSS-berättigade att kunna andas ut, i väntan på den mycket välbehövliga kommande utredningen, som förhoppningsvis ska leda fram till ett mycket tydligare och säkrare rättsläge för de assistansberättigade. Nya utredningar fryses nu inne, och rätten till väntan och beredskap återinförs som del av assistansen. Men många frågetecken kvarstår ännu att räta ut och vi måste säkra en rättssäker och rättvis prövningsprocedur som stärker enskildas rättigheter på både kort och lång sikt.

Många i civilsamhället har uttryckt stor oro över hur otydligheter omkring ett delat huvudmannaskap i LSS-frågan kan leda till de gamla institutionernas återkomst, när staten och kommunerna delar på ansvaret och den enskilda brukaren hamnar i kläm. Ett sådant scenario måste undvikas till varje pris! LSS måste vara en bergfast garanti för autonomi och delaktighet för alla som omfattas av assistansrätten.

Även SKL efterlyser tydliga förslag i huvudmannafrågan från den kommande utredningen. Kommunerna har enligt SKL:s beräkningar tagit ökade kostnader på cirka 1,5 miljarder kronor det senaste året till följd av Försäkringskassans omprövningar.

Dessvärre kommer inte LSS-utredningen att läggas fram förrän efter nästa val. Det innebär att vi inte kan överblicka hur den kommer att tas emot av nästa regering. Det innebär att vi har ännu större anledning att inte släppa frågan, utan fortsätta i den riktning som Regnér pekar ut idag.

Men regeringen bör dessutom se över sina direktiv till LSS-utredningen, vars uppdrag idag fortfarande är att föreslå sätt att skära ned på kostnaderna för LSS. Fastän det är både rimligt och rätt att finna sätt för både kostnader och assistansfusk att hållas nere, så får inte omkostnaderna riskera att göras till fokus för utredningen. Den enskildes rättigheter är och förblir vad LSS handlar om.

Eva-Lena Gustavsson
styrelseledamot Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Låt aldrig likgiltigheten vinna

taggtråd

På Förintelsens minnesdag påminns vi om den systematiska ondskan i koncentrationslägren. Ingen flyktingkonvention skyddade de judar som undflydde nazisternas frammarsch. De var helt utlämnade åt andra människors känsla för mänsklig anständighet och rättvisa. Av detta måste vi lära än idag.

30-talets antisemitism yttrade sig ofta i barbariska övergrepp, men ett mer raffinerat och ofta förbisett uttryck för hatet mot judarna stod att finna i den utbredda folkliga likgiltigheten inför deras öde. Förintelsen började inte med gaskamrar, utan med offentliga trakasserier inför passiv publik och hatretorik som tilläts stå obesvarad.

Det är bara två år sedan de romer som mördades av nazisterna fick en egen minnesdag, den 2 augusti. Men de EU-medborgare som på grund av systematiskt hat i sina hemländer drivs att tigga för sitt uppehälle på svenska gator i dag, möts ofta med just likgiltighet.

Detsamma gäller i stor omfattning de människor som idag flyr från krig och förföljelser i bland annat Syrien, Irak och Afghanistan. Högerextrema brandattacker mot svenska asylboenden och romska läger riskerar att legitimeras om de möts av en ljummen hållning från polis, allmänhet och politiker.

Trots protester från judiska församlingen i Stockholm har polisen vid upprepade tillfällen låtit nazistanstrukna Folkets demonstration manifestera utanför synagogan på sabbaten. Säkerhetssituationen för judar i Sverige och i övriga Europa gör att judiska församlingar får allt svårare att genomföra arrangemang då säkerhetskostnaderna kraftigt ökat. Sveriges andre vice talman menar att det finns en motsättning mellan att vara jude och svensk. Bland hans partikollegor är övertrampen för många för att enkelt överblicka, och attackerna riktar sig tydligt mot främst muslimer och romer i Sverige.

Vår samtids högerextrema krafter hotar våra etniska och religiösa minoriteter. Historien ålägger oss att solidariskt stå upp som allierade för varandra mot deras retorik och de övergrepp som den driver fram. Frasen ”aldrig igen” har varit ledord för efterkrigstiden. Då måste vi hålla Förintelsen i levande åminnelse och inte låta den reduceras till en kalenderdag som bara angår de närmast sörjande.

Spara

by

Public service har ett särskilt ansvar att värna demokratins principer

På fredag avlägger Donald Trump presidenteden i USA. Därmed inleds ett nytt och historiskt ovisst skede i landets historia. Men Trumps väg till makten är inte en isolerad händelse. Den retorik som bar honom till Vita huset går igen över hela västvärlden.

Trumps retorik har skapat en genomgripande villrådighet på många håll i samhället – inte minst på mediernas redaktioner, men även i politiken. Som politisk organisation är det inte vår roll att recensera den generellt goda medierapporteringen i Sverige. Men som antirasister reagerar vi på språkbruk och ämnesval som trängt in i nyhetsrapporteringen och i politiska utspel.

Svensk debatt behöver bli bättre på att hålla emot de krafter som gör politik av att piska upp ogrundade farhågor och hetsa mot enskilda utsatta grupper, inte minst asylsökande och människor som tigger. En anständig diskussion misstänkliggör inte hela grupper utifrån deras ursprung, etnicitet eller tro.

Snart börjar valrörelsen inför valet 2018. Nu är det viktigare än någonsin att vi alla som ägnar oss åt att påverka och beskriva vår samtid drar vårt strå till stacken för att inte ge näring åt den skadliga Trumpska retoriken. Det är naturligtvis viktigt att Sverige inför valet 2018 även diskuterar frågor om migration, integration och kultur. Både medier och politiker har ett stort ansvar för att utforma frågorna och bjuda in brett till samtalet, så att inte debatten ska få en rasistisk slagsida.

Inte minst public service har en viktig uppgift, som vi förväntar oss att man tar på fullaste allvar. Vi vill särskilt påminna om den så kallade demokratibestämmelsen i Radio- och tv-lagen, som säger att programverksamheten inte får förhålla sig opartisk i frågor om människors lika värde, och de demokratiska grundidéerna. Därtill ställs villkor i sändningstillståndet för public service, som säger att public service ska kontrollera sakuppgifter i sina program och ta sikte på vad som är relevant och väsentligt i sina ämnesval och framställningar.

by

Hur nya regeringen kan sprida rödgrön jämlikhet, jämställdhet och solidaritet över världen

Välkomna att delta i samhällsbygget för ett Sverige som ska hålla ihop! Stefan Löfven talade vid regeringsombildningen idag om att nu gäller investeringar istället för skattesänkningar – samhällsbygget ska fortsätta. Den svenska modellen ska behållas och utvecklas. Socialdemokrater för tro och solidaritet instämmer, gratulerar och välkomnar regeringens nya ministrar. Vi passar också på att skicka med några tankar och önskningar:

Isabella Lövin blir nu vice statsminister och både klimat- och biståndsminister. Det är områden som i många stycken hänger samman och vi tror att det är klokt att föra samman klimat- och biståndspolitik. Samtidigt är det viktigt att inte tappa fokus på fattigdomsbekämpning och demokratiutveckling.

Vi hoppas att Lövin kan bidra till en nystart för biståndsfrågan och för målet att bruka 1 % av statsbudgeten till internationella utvecklingssamarbeten. Vi vet alla att världen ser fler människor än någonsin på flykt undan krig, terror och förföljelse. Klimatförändringar kommer sannolikt att tvinga ännu fler att bli flyktingar. Med en klokt bedriven bistånds- och klimatpolitik minskar skälet för många människor att behöva fly sina hem.

Om statsministern ska ange färre flyktingar som en av sina politiska framgångar, vill vi hellre att det ska bero på en framsynt klimat-, bistånds- och fredsfrämjande utrikespolitik, än som han gjorde idag, pga av vår regerings alltmer restriktiva flyktingpolitik.

Den feministiska utrikespolitiken nämndes inte idag, men är självklart central för att både Isabella Lövin och Ann Linde, ny EU- och handelsminister, ska kunna nå resultat. När konservativa krafter visar musklerna över hela Europa och patriarkalt förtryck biter sig fast i stora delar av världen, är det oerhört viktigt att lyfta kvinnors och HBTQ-personers rätt, inte minst sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Med Margot Wallström, Ann Linde och Isabella Lövin har vi förhoppningsvis en dynamisk trio som kan samarbeta för att ge svensk, rödgrön jämställdhet, jämlikhet och solidaritet eko över världen.

Peter Eriksson är ny bostadsminister och Stefan Löfven lovar en långt mer offensiv bostadspolitik än vi sett under det senaste decenniet. Ett mycket välkommet löfte! Bostadsbristen är akut i en majoritet av landets kommuner och hotar utvecklingen av välfärden. Dessutom skapar bostadssituationen trångboddhet och hämmar social rörlighet.

Statsministern menar helt sant att den utbredda segregationen är en av regeringens allra viktigaste uppgifter att motverka. Ibrahim Baylan får därför nytt ansvar som samordningsminister och ska bl a stötta fattiga och socialt utsatta områden. Det känns tryggt att både Baylan och Löfven idag talade om klass och ekonomi som skäl till segregation – inte migration, hudfärg, religion eller etnicitet.

För att underlätta jobbet för både Ibrahim Baylan och för Peter Eriksson, vill Socialdemokrater för tro och solidaritet gärna påminna om att bostaden är en rättighet, inte en marknadsvara.

Vi hoppas att de ’enkla’ jobben statsministern idag talade om att införa, mer handlar om att ta långtidsarbetslösheten på allvar, långt mindre om att kapitulera inför högljudda krav på enklare – och lågavlönade – jobb till unga och nyanlända. Allt som andas risk att skapa ett etnifierat låglöneproletariat, dvs att tvinga på redan utsatta grupper jobb där lönerna förblir låga, är något som aktivt måste motverkas. Annars har vi också motverkat Baylans kommande viktiga arbete.

Nästa förhoppning från oss är att orden som fick beskriva vår nya miljöminister Karolina Skog stämmer väl: En visionär realist. Det är egenskaper som kan krävas för att få till den gröna omställning vi så väl behöver. En rekommendation är att Karolina Skog får börja med att helt stoppa försäljningen av Vattenfalls miljövidriga brunkolsverksamhet.

by

Almedalsdrinken gör succé

En av årets stora snackisar i Almedalen är Almedalsdrinken – ett gott och lyxigt alkoholfritt alternativ som lanserats av en rad organisationer som arbetar med nykterhet och närliggande frågor. Den serveras på många ställen och mingel runt om i Almedalen och självklart också på det alkoholfria mingel som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet traditionsenligt ordnade tillsammans med IOGT-NTO på måndagskvällen.
Drinken, kan intygas, är lika god som den ser ut och det var en rykande åtgång.

20120703-104900.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

by

Viktigt att se varandra – men det krävs politiskt ansvar för utsattheten

Bild

Seminariet illustrerades med en bild av attitydambassadören Jan Nordström

Klyftorna ökar i Sverige – och den ökade utsattheten märks bland annat hos Jourhavande präst och BRIS. I ett seminarium arrangerat av Svenska kyrkan, (H)järnkoll och Nsph (Nationell samverkan för psykisk hälsa) och Sensus.

Monica Eckerdal, ansvarig för Jourhavande präst beskrev en bild av Sverige som inte alltid syns – hur utsattheten ökar. Allt fler drabbas av psykisk ohälsa och systemen fungerar dåligt, och fattigdomen och utsattheten ökar. Allt detta märks i samtalen till jourhavande präst. Kattis Ahlström, generalsekreterare för BRIS, gav en liknande bild och beskrev hur utanförskap och ekonomisk utsatthet har blivit ett av de vanligaste temana i samtalen till BRIS telefonlinje. Barn ringer och pratar om sin oro över föräldrarnas ekonomi,utanförskapet i att inte kunna följa med på skolresor, och om den verkliga fattigdomen – att ibland inte ens ha mat på bordet. De andra talarna, först från Hjärnkoll och sedan en av deras attitydambassadörer, fotografen Jan Nordström, berättade om egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Det var oerhört gripande och viktiga berättelser, men jag fick känslan av att det här nog egentligen var två olika seminarier. Fokus flyttade från det mer ekonomiska utanförskapet och en samhällsförändring, till ett mer personligt plan om bemötande och attityder. I slutet fick två politiska företrädare komma till tals, riksdagsledamöterna Ann Arenklo (S) och Maria Lundqvist Brömster (FP) som båda hade egen erfarenhet av att arbeta i vården. Tyvärr blev det mer fokus på deras personliga engagemang än på de politiska frågorna, och framför allt det politiska ansvaret för att situationen ser ut som den gör.

Frågan om attityder gentemot människor med psykisk ohälsa är oerhört viktig. Men ett bättre bemötande kommer inte att förändra den del av det ökade utanförskapet som beror på ökade klyftor orsakade av en medveten politik som ökar klyftorna och barnfattigdomen i Sverige. Jag hoppas att erfarenheterna från jourhavande präst och BRIS skulle få lite större genomslag. När klyftorna ökar så hamnar de som slås ut någonstans – ofta är det just kyrkor och frivilligorganisationer som är de som möter utsattheten. Deras röster behöver höras i debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , Bild

by

Skrota bolag utan vinst?

Den förra socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete för att underlätta alternativa välfärdsproducenter som inte hade vinstintresse utan verksamhetsintresse som företagsidé. Ett ny kapitel i aktiebolagslagen (kap 32) skapades för att möjliggöra företagsformen Aktiebolag med särskild vinstbegränsning.

En bra början, som dessvärre inte följdes upp med nödvändiga följdändringar i skattelagstiftningen men sannolikt också i speciallagarna som reglera välfärden (socialtjänstlag, skollag osv.), upphandlingslagen m.m.

Företagsformen skapades och finns, men har inte givits förutsättningar att etableras. Det är liksom en frivillig begränsning, som inte ger några andra förutsättningar för verksamheten än vad andra bolag har, bara en vinstbegränsningsregel.

Foto: Mikael Åstmar

När lagen funnits i två år – 2008 – hade Sverige fått ny regering. En alliansregering som vid den tidpunkten inte alls tyckte att välfärdsverksamheterna behövde regleras mer, snarare mindre. Och arbetsgivarorganisationen ALMEGA tyckte det vattnades i munnen. Färre regler, mer vinstutrymme för privata intressen i välfärden.

De uppmanade då regering och riksdag att ta bort reglerna om bolag med särskild vinstbegränsning. Så här sa bl.a. ALMEGA:s näringspolitiska chef Ulf Lindberg:

– Socialdemokraterna ansåg den nya bolagsformen som särskilt väl lämpad för företag inom vård, skola och omsorg. I dessa branscher ses ju vinst av vissa som särskilt farligt och främmande. Den iskalla vinden från börsen skulle annars dra genom sjuksalarna, enligt dåvarande ordförande Persson. Ett sådant agerande är rent kontraproduktiv om man vill värna den framtida välfärden.

Några särskilda regler för att begränsa vinstintressena i välfärden har vi inte fått sedan dess. Så med Ulf Lindbergs logik borde välfärden ha utvecklats positivt och nu ge mer trygghet, utveckling och kunskap åt folket i Sverige.

Jag tycker precis tvärtom. Företagsformen Aktiebolag med särskild vinstsbegränsning borde utvecklas, inte avvecklas. Den ger utrymme åt alternativa välfärdsverksamheter där vinstintressena inte har någon plats, men däremot engagemang och vilja till en bättre äldreomsorg, högre kvalitet i skolan osv. Vi behöver ge utrymme åt den ideella sektorn, åt de idéburna rörelserna och åt människors vilja till engagemang. Men vi behöver, om välfärden ska vara för människor, se till att osmakliga vinstintressen förpassas bort från skattefinansierade marknader.

Idag funderar jag dessutom på om Ulf Lindberg skulle uttrycka sig likadant som han gjorde den 17 mars 2008.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Lars G Linder
förbundssekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Detta inlägg är också publicerat på ”Dags för rättvisa!”

by

Nonprofit skapar god mångfald i välfärden

När den borgerliga regeringen ska vidta åtgärder för att stävja missförhållandena hos privata vårdföretag, väjer de från varje åtgärd som skulle utestänga vinstintressena.
En lag mot orimlig skatteplanering är vad man tänker sig, som svar på Caremas och andra privata äldreomsorgsbolags vinstmaximeringsfilosofi.

Det låter rimligt, och är väl bra, men kommer inte att lösa de grundläggande problemen med vinstmaximering inom välfärden. Det som måste till är nonprofitföretag.
Det är alldeles för enkelt och lätt att se en bild av verkligheten i taget. Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen. Riskkapitalisters girighet ska inte kasta oss tillbaka till den situationen.
Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.
Därför vill vi understryka betydelsen av att det finns olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut.

Vi vill därför att Sverige, som de flesta andra länder, utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med. Ett regelverk för non profit borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ och brukarkooperativ.

Med nonprofitföretag skulle vi få en möjlighet att bibehålla en situation med flera metoder och modeller för välfärden, utan att behöva ha riskkapitalister på den ”marknaden”. Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för att utveckla nya branscher och nya produkter.
För oss är utgångspunkten att äldreomsorgen inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den dag vi blir äldre och behöver omvårdnad, ska få en tillvaro vi själva vill ha.
Med nonprofitföretag skulle fler få möjligheten, inte minst personal och brukare med egna idéer om hur en bra äldreomsorg ska vara. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag. Det gör vi bäst utan riskkapitalister i äldreomsorgen.
Eva-Lena Gustavsson
välfärdsansvarig
Socialdemokrater för tro och soldiaritet
Lars G Linder
förbundssekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet

Texten är också publicerad i tidningen Tro & Politik.

Läs också Adrian Kabas ledare i samma tidning, i samma ämne!

by

Nonprofitföretag utvecklar välfärden

Låt mångfalden inom välfärdsområdet blomma, men håll giriga kapitalister borta från den arenan. Var sak har sin plats. Vinstmaximerande företag ska vi inte ha i äldreomsorgen. Där behövs långsiktighet och trygghet och det finns ingen risk som motiverar en inblandning från riskkapital.

Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen.

Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.

Vi behöver olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut. Vi vill skapa möjligheter för företag som inte får ge vinst till sina ägare, utan är helt inriktade på den uppgift de satts att sköta att på konkurrenskraftiga villkor bli en självklar del av svensk välfärd. Det brukar kallas ”non-profit”. Ett av skälen till att Sverige drabbats så hårt av privatiseringens effekter är att det inte sedan tidigare funnits någon tradition från folkrörelser, personalkooperativ och brukarkooperativ inom välfärden. Istället har sökandet efter mångfald inom välfärden lett till en stor koncentration av några få privata aktörer, som har betydligt högre lönsamhet än privata företag normalt har. Det gäller äldreomsorgen, apoteken och skolorna där stora internationella aktörer tagit över och driver verksamheter med mycket liten risk, gör stora vinster och säljer dyrt.

Här finns däremot inga stora non-profit-verksamheter, vilket är vanligt i andra länder. Det beror på att regelverket inte ger dem möjligheter att delta i upphandlingar på rimliga villkor. Non-profitverksamheter skulle om de fick möjligheter bidra till välfärdens utveckling med engagemang och kunskap och vara ett alternativ som berikar utan att istället skattepengar försvinner till orimliga bolagsvinster.

Det finns företag i svensk välfärdsverksamhet som bygger på nonprofitidén. Men de har inte den lagstiftning som behövs för att ge dem rätt förutsättningar att bli betydande aktörer och konkurrenskraftiga på egna meriter. Det ska gå att ställa krav i upphandlingen på non profit, vilket kräver en rimlig lagstiftning för detta. Då blir bland annat kostnadsaspekten i upphandlingsförfarandet inte ensamt lika avgörande.

Kraven på sådana företag måste vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet och naturligtvis att de är öppna för demokratisk insyn och tillämpar meddelarfrihet. Övrigt överskott ska användas inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med.  Med nonprofitföretag skulle folkrörelsesverige – som det en gång fungerade – åter kunna ta en rättmätig plats i välfärdsbygget. Med nonprofitföretag skulle personalkooperativ och brukarkooperativ få tydliga spelregler, som gav dem möjligheter att fokusera på verksamheten på samma villkor som andra aktörer.

Nonprofitföretag skulle kunna bidra med flera metoder och modeller, utan att som idag välfärden ses som en marknad vilken som helst. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag.

Förbundsstyrelsen den 19 november 2011

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se

Bli medlem - klicka här!