Close

Archive for category: asyl migration & integration

by

Sörj inte, organisera!

I veckan lämnade Jan Pronk det holländska socialdemokratiska partiet som han tidigare var vice partiledare och innehaft flera ministerposter för. Han gjorde det i protest mot partiets utveckling i allt mer främlingsfientlig riktning och för dess svek i biståndsfrågan.

Jan Pronk är djupt respekterad som professor, politiker och diplomat. Han har ett aktivt förflutet också i Kyrkornas världsråd och holländska ekumeniska organ. Han var ledamot av Kommissionen Our Global Neighbourhood, som Ingvar Carlsson ledde. Han var FN:s generalsekreterares sändebud till Sudan. 

Han är kort sagt en stor internationell auktoritet i frågor om miljö, utveckling och flyktingar. Det är en betydande prestigeförlust för det socialdemokratiska partiet i Holland.

Det är två saker han framför allt lyfter upp på sin blogg. Det ena var beslutet att gå under 0,7 procent, FN-normen, för utvecklingsbistånd. Nederländerna har tillsammans med Sverige, Norge och Danmark varit i topp och sedan mer än 30 år legat över FN-normen. Detta är skamligt och inte bara dålig politik, argumenterar Pronk på sin blogg. Det är att förneka en grundläggande princip.

Den andra förändring som fått honom att ta det drastiska steget är kriminalisering av papperslösa. Han kallar det ett förnekande av en grundläggande princip av social demokrati. Pronk betonar att han alltjämt kommer att kalla sig socialdemokrat. Det är partiet han lämnar, inte de idéer han brunnit för sedan han gick med i partiet 1965.

2012-12-16 13.16.41Det holländska politiska klimatet har varit tuffare än det svenska. Högerpopulismen har ätit sig in i de etablerade partierna i mycket större utsträckning, och socialdemokratin har, enligt Pronks analys, inte klarat av att leva upp till sina grundläggande ideal. Vi har sett en liknande utveckling i Danmark och Pronk menar sig se liknande tendenser bland flera europiska socialdemokratiska partier, t ex brittiska labour.

Skulle något liknande kunna inträffa också hos oss i det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet?

Jag tror inte det. Samtidigt ska vi minnas den konservativa 1700-talsfilosofen Edmund Burke reflektion ”Att det enda som behövs för att ondskan ska triumfera är de goda människors tystnad”.

Vårt partis svårigheter att hantera Omar Mustafa och ställningstagandet att be honom lämna partistyrelsen har släppt loss krafter och värderingar som jag själv inte trodde fanns i partiet. Det har plötsligt blivit legitimt att slå mot muslimer. Samma dag som Pronk meddelade sin avgång så beskyller en socialdemokrat det muslimska studieförbundet Ibn Rushd för att vara extremt islamistiskt och Sverige Unga Muslimer för att stödja antisemitism. Även Förorternas  riksdag och Fredsagenterna avfärdas på liknande sätt. I samtliga fall utan källangivelser.

Jag känner dessa organisationer. Jag kan inte lova att det inte skulle kunna finnas en eller annan förvirrad individ i dessa, precis som i alla folkrörelser, inklusive mitt eget parti. Men jag vet att den stora majoriteten av människor i dessa organisationer är hängivna demokrater som jobbar hårt för ge också svenska muslimer hopp om delaktighet och ansvarstagande i det svenska samhället. De är, kort sagt, oerhört viktiga för fortsatt utveckling av social demokrati. Dessutom är många av dem medlemmar i Tro och Solidaritet.

Det finns självklart en risk för att Omar Mustafa-historien kan bli inledningen på svensk socialdemokratis resa i dansk eller holländsk riktning. Vårt parti är självklart inte befriat från vare sig gruppegoism, populism eller kortsiktig röstmaximeringsiver.

Men detta förutsätter att vi som nu har ansvar låter detta ske och passera. Här vilar ett enormt ansvar på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Vi måste låta våra positiva erfarenheter av integration och samarbete smitta av sig på partiet i stort och på alla nivåer.

Muslimer är inte farliga och inte mer extrema än kristna eller ateister. Det nya mångkulturella samhället är en fantastisk rikedom, men det förutsätter att vi behandlar alla med respekt och låter mänskliga rättigheter vara allomfattande och inte selektiva.

Vi ska också påminna våra partivänner om att anpassning till främlingsfientliga eller islamofobiska tankar och värderingar inneburit att de socialdemokratiska partier som trätt in på den vägen i nästa fas tappat avsevärt väljarstöd. Genom att man svikit sina egna grundläggande principer, har man självklart inte vunnit respekt hos de väljare som söker efter framtidsideal.

Eller för att uttrycka det med hjälp av T.S. Eliot: ”Den som ingår äktenskap med tidsandan, riskerar att bli änkling i nästa generation.

Så låt oss inte slås ned av Pronks ställningstagande, utan se det som en uppmaning till att organisera oss bättre.

Peter Weiderud

by

Ovana att se religionens roll i samhället

På Brännpunkt i Svenska dagbladet 24/4 ger sig Kjell Magnusson in i debatten omkring Socialdemokraternas ambivalenta hållning till Omar Mustafa. Han menar att Socialdemokraternas sätt att hantera Omar Mustafa visar ”bristfälliga kunskaper, inkompetens och opportunism.” Dessutom menar Magnusson att Socialdemokraternas hantering säger något om ”politikers oförmåga att tala klarspråk och ta ansvar”. Magnusson skriver: ”Framför allt illustreras på ett pinsamt sätt socialdemokratins och det svenska samhällets ambivalenta förhållande till muslimer.”

I delar av detta har Magnusson rätt. Det finns en ovana i Sverige och i socialdemokratin att se den roll religion har i det offentliga samhället. Religion är ingen privatsak. Religion är samtidigt inte heller ensam grund för värderingar eller kultur. Det är också andra sociala processer, till exempel franska revolutionen och fackföreningar, som bidragit till att utveckla svenska värderingar. Men religionerna är kollektiva strukturer och de påverkar samhället – frågan är hur socialdemokratin skall förhålla sig till religion. Vi måste ha bröd för att leva, men konst, kultur och religion för att livet skall vara värt att leva. Judendom, islam och kristendom ger djupare nivåer i livet, och inte minst för dem som nyss flyttat hit.

Magnusson anklagar också mig för att ”oreflekterat identifiera svensk kultur med universella värden utan att inse det fördomsfulla i en sådan hållning”, genom att citera min artikel i DN den 16 april där jag skrev:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA”I stället för att se styrkan i att ett muslimskt samfund i Sverige leds av en progressiv socialdemokrat – och därmed kan förändras i det som vi ser som rätt riktning – blockeras vi av att detta samfund inte hunnit lika långt som vi själva i sin politiska agenda eller realpolitiska mognad.”

Jag utgår i mitt citat från det faktum att svenskar bär värderingar som jämfört med världen i övrigt är mer frihetliga, individuella och post-materialistiska. Det är Magnusson och inte jag som kallar dessa värderingar universella. Jag skulle snarare säga att dessa värderingar är resultat av en unikt framgångsrik svensk välfärdspolitik som gjort individen ekonomiskt oberoende av familjen. Dessa värderingar har arbetarrörelsen lagt grunden för. Och min utgångspunkt är att de värderingar man har i hög grad beror av livsbetingelser i det land där man vuxit upp.

Min poäng är alltså att den svenska välfärden gjort att svenskars värderingar är mer frihetliga än världen i övrigt. Därför har vi mer jämlikhet än många andra länder och att hbtq-rättigheter är mer respekterade. Detta är bra värderingar. Jag och många socialdemokrater, muslimer, judar som kristna, önskar att dessa värderingar kunde bli mer universella. Men till detta krävs mer socialdemokratisk politik i många fler länder.

Men huvudpoängen med mitt resonemang var att polemisera mot de socialdemokrater som hävdade att det var oförenligt att, likt Omar, vara ledande företrädare för ett muslimskt samfund, som också rymmer andra synsätt, och samtidigt sitta i vår partistyrelse. I vår rörelse har kristna, muslimer och judar lång erfarenhet att kunna vara kritiska företrädare i två olika sammanhang, som ofta är samstämmiga, men där ibland det ena sammanhanget kan vara mer progressivt än det andra i enskilda sakfrågor.

Och när det gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, som utgår från FN allmänna förklaring och ständigt kodifieras i lagstiftning och internationella konventioner, finns det ingen reell orsak att vara ängslig för att dessa frågor skulle föras annat än framåt i ett fungerande demokratiskt samtal. Det är i isolering som reaktionära synpunkter kan gro, oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Att Omar Mustafa tvingades lämna partistyrelsen var på kort sikt ett bakslag för detta integrerande förhållningssätt och kan medföra att en del muslimer vänder oss och svenskt politiskt engagemang ryggen.

På längre sikt är jag dock hoppfull. Svenska muslimer är välorganiserade och har ett grundförtroende både för socialdemokratin och för det svenska samhället. Och svensk socialdemokrati rymmer många visa ledare som förstår värdet av ett integrerande och reformistiskt förhållningssätt, som har lärt av det misstag dansk socialdemokrati tidigare gjorde i denna fråga och som kan bygga starka relationer i den politiska vardagen.

PETER WEIDERUD

ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Artikeln är ursprungligen publicerad på svd.se 

by

Religionskritik som främlingsfientlighet

Främlingsfientlighet uttrycks alltmer i termer av religionskritik. Europa är en kontinent som berömmer sig av demokrati och för att vi
respekterar mänskliga rättigheter. Men håller alla med om detta? Hur omfattande är islamofobin och antisemitismen idag i Sverige och i Europa?

Medverkande: Göran Rosenberg, debattör, Jonathan Leman, EXPO, Omar Mustafa, ordförande Islamiska förbundet, Anton Lannehag, ordförande Ungdom mot rasism samt Lena Andersson, debattör.
Moderator: Anna Ardin, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Se hela seminariet i efterhand här:
http://bambuser.com/v/2804658 (klicka på länken!)

by

Stoppa alla avvisningar till Syrien

Migrationsverket fortsätter hävda att säkerhetssituationen i Syrien inte medför ett allmänt stopp för avvisningar och utvisningar dit. Detta trots att regimen nu till och med börjat använda bomber mot sin egen befolkning. Enligt flera människorättsorganisationer har mellan 3 500 och 4 400 personer fått sätta livet till i samband med demonstrationer i landet. President Bashar Al-Assad har inte genomfört några förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna, trots löften om det. Istället har förtrycket ökat.

Att då Migrationsverket så sent som den 15 november kommenterar utvecklingen i Syrien med att i dagsläget finns det ”inte grund för ett generellt stopp för avvisningar och utvisningar till Syrien” är uppseendeväckande.

Vi vänder oss starkt mot Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Syrien. Det är uppenbart att situationen i landet är sådan att några avvisningar dit inte kan verkställas, om man ska upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna och rätten för människor till skydd mot förföljelse. Det yttersta ansvaret för att Sverige bedriver en human flyktingpolitik åligger regeringen. Den har ett ansvar att se till att Migrationsverket inte kan skicka tillbaka asylsökande till ett land som befinner sig i väpnat konflikt.

Migrationsverket måste omedelbart ändra sin bedömning av säkerhetsläget i Syrien. Sverige ska ha en human flyktingpolitik. Avvisningar och utvisningar till Syrien måste omedelbart stoppas.

Uttalande antaget av förbundsstyrelsen den 19 november 2011

Socialdemokrater för tro och solidaritet har tidigare agerat i frågan om utvisningar till Syrien. I september skrevs ett brev till Migrationsöverdomstolen. Enligt uppgift från Migrationsöverdomstolen har brevet handlagts och lagts till handlingarna.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se

Bli medlem - klicka här!