Close

Author Archive for: trosolidaritet

by

Urban Ahlin missade chansen att presentera ett alternativ

Partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin tog inte chansen i Ekots lördagsintervju, att presentera ett alternativ till regeringens diktaturkramande. Ahlin kräver inte att samarbetsavtalet med Saudiarabien sägs upp genast. Han kan inte heller lova att man inte kommer förnya avtalet nästa gång det kommer upp för översyn, vilket är i april 2015.

Detta är mycket märkligt. Ahlin hänvisar till att alla försvarsindustrisamarbeten bygger på att de hålls under väldigt lång tid. Att det handlar om förtroende också gentemot andra tänkbara köpare. Det finns dock en anledning till att avtalen måste förnyas var femte år. Det är ett tillfälle att ta vara på för att utvärdera om avtalet följts och om det varit till gagn för båda parter.

Om vi bortser från att Saudiarabien är en brutal diktatur som systematiskt förtrycker kvinnor, homosexuella och oliktänkande, vilket vi visste redan innan, så är det rimligt att hänvisa till Saudiarabiens ingripande i Bahrain. Svenska vapen användes när demokratirörelsen slogs ner och många demonstranter miste livet.

Det skulle säkert inte diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten med flera nöja sig med. Däremot skulle det stämma väl överens med riksdagsbeslutet i maj förra året om att införa ett demokratikriterium i vapenexporten. Det skulle också stämma väl överens med de riktlinjer och lagar som redan idag omgärdar vapenexporten, att den inte ska ske till länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter.

På listan över de länder som Sverige exporterade krigsmateriel till 2011 dominerar icke-demokratier och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter, vilket gör att det är hög tid att ifrågasätta vapenexporten i stort. Retoriken om en slags etisk vapenexport där vi ”bara” säljer till schyssta demokratier har mött verklighetens marknad där det som gäller är utbud och efterfrågan. Diktaturerna behöver vapen och Sverige är tydligen beredda att sälja utan att ställa särskilt många frågor.

Argumenten för vapenexporten som Ahlin nämner känns väldigt tunna. Det handlar om ”kostnadsspridning”, dvs att det är för dyrt att utveckla egna vapensystem, men att kostnaderna kan delas genom att vapnen säljs till andra. Men om vapnen är för dyra, köp av andra. Och det finns knappast någon svensk vapenindustri utan den ägs till stora delar av företag baserade i USA, Storbritannien, Tyskland, Finland och Norge. Intressant är också att av de anställda inom krigsindustrin arbetar ca 40 % redan med civil produktion. En ytterligare omställning borde därför inte vara allt för svår.

Vi måste fråga oss hur mycket denna kostnadsspridning är värd. Hur mycket är det värt att Sverige står på diktaturers sida, särskilt nu när de blir färre och deras framtid ser allt annat än ljus ut? Hur mycket osäkrare värld genom att diktaturer som Saudiarabien får tillgång till högteknologiska vapen och även kunnande för att bygga egna fabriker är det värt? Hur mycket skattepengar är det värt att stödja denna industri genom statsråd på PR-resor, som när Ewa Björling hösten 2009 förhandlade med Khaddaffis Libyen?

Nej, det finns ett annat sätt att bidra till en bättre värld. Låt Sverige exportera fred, rättvisa och demokrati. Här har vi en stolt tradition att bygga på. Socialdemokratin har länge gått i spetsen för nedrustning, medling och andra sätt att lösa konflikter på. Jag tänker på Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Olof Palme, Inga Thorsson, Margot Wallström och Jan Eliasson.

Det är också många i S som inte delar Urban Ahlins krassa syn. Några exempel är SSU, S-kvinnor, S-kvinnor i Sörmland, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Ulf Bjereld och Jytte Guteland liksom en mycket stor majoritet av partiets väljare. Jag ber er, Urban Ahlin och partiledningen, gör om och gör rätt. En tydlig politik här kan också mycket väl löna sig på valdagen.

Klas Corbelius, ansvarig för vapenexportfrågor i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

by

Tal på #stoppasaudivapen

En bred rörelse av politiska ungdomsförbund, partier och fredsorganisationer krävde på fredagen ett stopp för vapenexporten till diktaturer. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet representerades av Klas Corbelius, vars tal följer här.

Vänner och demonstranter;

Jag är en av många, en av många socialdemokrater som vill stoppa vapenexporten. Enligt en SIFO-undersökning som publicerades i lördags är det två procent, endast två procent, av socialdemokratiska väljare som tycker vapenexporten till diktaturer är okej.

Det förvånar knappast då vi är ett parti som länge kämpat för internationell solidaritet. Olof Palme kritiserade såväl Sovjet som USA:s bombningar i Vietnam. Alva Myrdal drev på för globala nedrustningar. Margot Wallström och Jan Eliasson kämpar för freden på tunga poster i FN.

Det som däremot förvånar är samarbetet med brutala diktaturer som Saudiarabien. Det var ett misstag att inleda samarbetet 2005. Det var ett misstag att förlänga avtalet 2010. Det får aldrig råda något tvivel. Detta avtal bör brytas direkt och under inga omständigheter förnyas av en socialdemokratiskt ledd regering.

Det handlar om trovärdighet. För Sveriges insatser i FN, i världen, men också inför de som kämpade på Tahirtorget i Egypten. En av dem var Rahma Zeineldin som jag träffade nyligen. Hon kände väl till Sverige och Carl Gustav, granatgeväret alltså. Rahmas budskap var tydligt: vi behöver inte era vapen, men vi behöver er solidaritet.

Stoppa vapenexporten till diktaturer, genast!

by

Tvångssterilisering är inhumant

Detta inlägg är också publicerat på DN-Debatt.

 

Samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna är nu beredda att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte. Det är glädjande att Kristdemokraterna (DN Debatt 18/2) ändrat uppfattning i frågan och till sist anslutit sig till den breda majoritet som uppfattar tvångssteriliseringarna av transsexuella som inhumana.

Desto mer anmärkningsvärt är det att Svenska kyrkan fortsätter att huka i frågan. Senast Svenska kyrkan tog ställning i frågan om transsexuella skall få byta juridiskt kön utan att först tvingas till sterilisering var i yttrandet över betänkandet ”Ändrad könstillhörighet” (SOU 2007:16). Svenska kyrkan hade då inga invändningar mot kravet på sterilisering vid könsbyte. I yttrandet återfinns i stället formuleringar om att barn till transsexuella riskerar att drabbas av ”ett livslångt trauma” samt att ”åldrade far- och morföräldrar” plötsligt får anpassa sig till ”nya förvirrande och oklara roller”. Yttrandet är undertecknat av ärkebiskop Anders Wejryd.

Debatten har kommit en bra bit på väg sedan yttrandet skrevs. Men så länge Svenska kyrkan inte formulerar något nytt ställningstagande är det yttrandet som är Svenska kyrkans officiella åsikt i frågan.

Att genom sterilisering beröva en människa möjligheten att få barn är ett mycket allvarligt ingrepp. Det finns inga belägg för att barn till transsexuella personer skulle fara illa. Ett kvarhållande vid tvångssteriliseringarna strider mot principen om alla människors lika och okränkbara värde.

Transsexuella personer är en utsatt grupp i samhället. I det ”Manifest för en kristen vänster” som vårt förbund antog 2009 står att vi strävar efter en värld utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning. Vi vill att alla barn ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas oavsett föräldrarnas situation. Varje människa ska ha rätten att definiera sig själv, i samspel med andra. Som kristna och som socialdemokrater blir det för oss därför självklart att säga nej till fortsatta tvångssteriliseringar av transsexuella.

Det är viktigt att den politiska enighet som nu finns i frågan om att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte inte stannar vid ord utan också leder till handling. Det vore utomordentligt välkommet om Svenska kyrkan slutade stå vid sidan och i stället valde att bli en del av denna frigörelseprocess.

Ulf Bjereld
Eva-Lena Gustavsson

förbundsstyrelseledamöter av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

 

Detta inlägg är också publicerat på DN-debatt.

Anders Wejryd svarar här.

by

Socialdemokratin måste på nytt gå i takt med tiden

Också publicerad i Dagens Nyheter den 22 januari 2011

Så har Socialdemokraterna inom loppet av ett drygt år förbrukat två partiledare. Även om jag har respekt både för Mona Sahlins och Håkan Juholts individuella beslut att kasta in handduken, givet intern kritik och det kärva opinionsläget, är partiets kris mycket djupare än partiledarens person och tillkortakommanden.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti är en unik framgångssaga. Under de senaste 100 åren har Socialdemokraterna regerat i 65. I hälften av de återstående 35 har Socialdemokraterna även i opposition präglat svensk samhällsutveckling. Vi kan med fog betrakta Socialdemokraterna som ett av världens mest framgångrika politiska partier, möjligen det allra mest framgångsrika.

Detta folkliga förtroende var kopplat till Socialdemokraternas enastående förmåga att vara i takt med tiden. Att på djupet analysera samhällsutvecklingen och de politiska utmaningarna och formulera en bärande vision mot framtiden, ingav respekt hos folkflertalet och resulterade i ett stöd på mellan 40 och 50 procent av väljarkåren, i val efter val.

Denna trend bröts i valet 1991, då Socialdemokraterna för första gången i modern tid inte nådde 40 procent. Visserligen erövrade vi ett gott resultat i valet 1994. Detta var dock kopplat till Bildt-regeringens misslyckande och en önskan hos väljarna att återvända till den socialdemokratiska tryggheten. Tack vare en svag opposition och ett riksdagssamarbete med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet behöll vi regeringsmakten i valen 1998 och 2002.

Ställd inför en samlad och så småningom regeringsduglig borgerlighet, föll socialdemokratin samman. Vi nådde 35 procent i valet 2006, 30 i valet 2010 och kämpar i dag med en opinion på cirka 25 procent, eller hälften av det som varit vår egen självbild.

Politik är en konstart som för att attrahera, inge respekt och kunna skapa förändring utövas i tre grenar. Den måste baseras på ett tydligt intresse (”All politics are local” – Tip O´Neil). Den behöver drivas av en tydlig vision och färdriktning (”Politik är att vilja” – Olof Palme). För det tredje kräver god politik ett solitt hantverkskunnande, en förmåga att läsa det mogna ögonblicket och med realistiska och pragmatiska åtgärder stegvis bygga förändring.

Socialdemokratins starka intressebas i fackföreningsrörelse och övrig folkrörelse, samt de robusta lokala och regionala partistrukturerna, byggdes för att möta industrisamhällets politiska utmaningar. Skarpa, kloka och välutbildade partiledare och stora grupper intellektuella, som fått göra klassresan, balanserade intressestrukturerna och bidrog till dynamik och framåtblickande visioner. De bästa fick de viktiga politiska uppdragen och ett statsbärande självförtroende attraherade de vassaste politiska rådgivarna. Vi bars av en självgenererande positiv spiral.

Även om valet 1991 utgör en synlig brytpunkt, är resan till dagens kollaps lång och präglad av många faktorer. Kalla kriget och det alliansfria Sveriges särställning tog slut, ekonomins globalisering har förändrat förutsättningarna för traditionell konjunkturpolitik och påskyndat en omfattande strukturomvandling. Urbanisering, utbildningsnivå, resande och kommunikationer påverkar också människors sätt att tänka och leva. Dagens väljare är mer internationella, mer miljömedvetna, mer jämställda, mer självständiga, mer toleranta – kort sagt mer vänster – men inte självklart socialdemokrater.

I samhällsförändringens ljus har bilden av socialdemokratin blivit mer konservativ. Vi framstår som mer stolta över gårdagen än nyfikna på framtiden. Vi värnar, snarare än bygger nytt. Partiets intressestruktur gör det svårt för de människor som flyttar runt i landet för att utvecklas med hjälp av jobb och utbildning, att engagera sig. Våra företrädare utses bland dem som blivit hemorten trogen. Vi attraherar inte längre de bästa politiska tjänstemännen. Vi har tappat i jämställdhet, modernitet och pluralism. Den positiva spiralen av självförtroende och framåtblickande byts mot osäkerhet, ängslan och inåtblickande.

Samtidigt som frihetslängtan utvecklas i väljarkåren, blir socialdemokratin inte trovärdig som motor för denna frihet. Vi värnar system snarare än de människor systemen ska tjäna. Vi uppfattas som starka förespråkare för utbildning, men med en ambivalens till de utbildade. Detta accentueras av att socialdemokratins partiledare var välutbildade i en tid när väljarna inte var det, medan de ledare vi valt efter 1991 alla saknat högskoleexamen, samtidigt som väljarna gått i andra riktningen.

Sökandet efter en bärande framtidsvision måste börja i en vilja att se och analysera det förändrade samhället. Det faktum att socialdemokratin inte längre organiserar samhällets mest utsatta kräver ett nytt förhållningssätt i balansen mellan intresse och idé. Globaliseringen och det gränslösa kommunikationssamhället kräver att de politiska visionerna inte längre begränsas till nationell nivå. Klimatkris och global resursknapphet kräver ett mer kreativt och ansvarskännande förhållningssätt till det som varit vårt viktigaste redskap för förändring – ekonomisk tillväxt.

Svensk socialdemokrati lever i dag på lånad tid, har på några få år mist sin unika roll och kämpar med liknande identitetsproblem som våra systerpartier i andra europeiska länder. Det genomgripande förnyelsearbete som skulle ha gjorts redan efter valförlusten 1991, och som Ingvar Carlsson inledde, är nu tvingande. De allvarliga försök som gjorts till förnyelse de senaste 20 åren – budgetdisciplin, EU-medlemskap, nyorientering i utrikes- och säkerhetspolitiken, det gröna folkhemmet, rödgrönt samarbete, rådslag och utvecklad partidemokrati, starkare fokus på mänskliga rättigheter – har med få undantag stannat av eller inte trängt igenom i partiorganisationen. Här finns en enorm utmaning, inte minst för partiets programkommission.

Den viktigaste uppgiften för en ny partiledare är att leda partiet in i framtiden. Arbetet kräver djup förankring i socialdemokratins idétradition, men samtidigt förmåga att förstå den frihetslängtan som finns både hos den nya underklassen, ofta med utomeuropeisk bakgrund, och en ansvarskännande urban medelklass.

Detta kräver självförtroende och en analysförmåga som bäst erövras med gedigen utbildning. Det kräver ledarskapserfarenhet och internationell kunnighet. Rejäl erfarenhet från annat än politiska uppdrag är en bra hjälp för att söka nya lösningar både organisatoriskt och politiskt.

Det är orealistiskt att söka en person som i dag kan ena vårt spretiga parti. Däremot behövs någon som kan samla det och förändra både partikultur och organisation så att partiet igen kan bli i takt med tiden. Ett delikat sökande, som bara kan bli framgångsrikt i en öppen process.

Partistyrelsens beslut på fredag måste därför hantera både det långsiktiga, som kräver öppenhet, och det akuta, som kräver omedelbarhet.

Peter Weiderud
Ordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Läs också 1, 2, 3, 4, 5 liksom

Cecilia Dalman Eeks (vice förbundsordförande) och

Ulf Bjerelds (förbundsstyrelseledamot) blogg.

by

Skrota bolag utan vinst?

Den förra socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete för att underlätta alternativa välfärdsproducenter som inte hade vinstintresse utan verksamhetsintresse som företagsidé. Ett ny kapitel i aktiebolagslagen (kap 32) skapades för att möjliggöra företagsformen Aktiebolag med särskild vinstbegränsning.

En bra början, som dessvärre inte följdes upp med nödvändiga följdändringar i skattelagstiftningen men sannolikt också i speciallagarna som reglera välfärden (socialtjänstlag, skollag osv.), upphandlingslagen m.m.

Företagsformen skapades och finns, men har inte givits förutsättningar att etableras. Det är liksom en frivillig begränsning, som inte ger några andra förutsättningar för verksamheten än vad andra bolag har, bara en vinstbegränsningsregel.

Foto: Mikael Åstmar

När lagen funnits i två år – 2008 – hade Sverige fått ny regering. En alliansregering som vid den tidpunkten inte alls tyckte att välfärdsverksamheterna behövde regleras mer, snarare mindre. Och arbetsgivarorganisationen ALMEGA tyckte det vattnades i munnen. Färre regler, mer vinstutrymme för privata intressen i välfärden.

De uppmanade då regering och riksdag att ta bort reglerna om bolag med särskild vinstbegränsning. Så här sa bl.a. ALMEGA:s näringspolitiska chef Ulf Lindberg:

– Socialdemokraterna ansåg den nya bolagsformen som särskilt väl lämpad för företag inom vård, skola och omsorg. I dessa branscher ses ju vinst av vissa som särskilt farligt och främmande. Den iskalla vinden från börsen skulle annars dra genom sjuksalarna, enligt dåvarande ordförande Persson. Ett sådant agerande är rent kontraproduktiv om man vill värna den framtida välfärden.

Några särskilda regler för att begränsa vinstintressena i välfärden har vi inte fått sedan dess. Så med Ulf Lindbergs logik borde välfärden ha utvecklats positivt och nu ge mer trygghet, utveckling och kunskap åt folket i Sverige.

Jag tycker precis tvärtom. Företagsformen Aktiebolag med särskild vinstsbegränsning borde utvecklas, inte avvecklas. Den ger utrymme åt alternativa välfärdsverksamheter där vinstintressena inte har någon plats, men däremot engagemang och vilja till en bättre äldreomsorg, högre kvalitet i skolan osv. Vi behöver ge utrymme åt den ideella sektorn, åt de idéburna rörelserna och åt människors vilja till engagemang. Men vi behöver, om välfärden ska vara för människor, se till att osmakliga vinstintressen förpassas bort från skattefinansierade marknader.

Idag funderar jag dessutom på om Ulf Lindberg skulle uttrycka sig likadant som han gjorde den 17 mars 2008.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Lars G Linder
förbundssekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Detta inlägg är också publicerat på ”Dags för rättvisa!”

by

Viktigt steg för mänskliga rättigheter i Sverige

– En viktig förändring i synen på mänskliga rättigheter och dessas tillämpning i Sverige. Så beskriver Peter Weiderud, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskap) förtroenderådets beslut om ett sysselsättningspolitiskt ramverk.

– Detta är ett led i socialdemokratins resa från vår roll som en konfederation av intressen till att bli också mer av idérörelse framtvingad av de samhällsförändringar vi står i. Vi som under lång tid argumenterat för behovet av en idémässig nyorientering och en önskan att partiet ska bli mer i takt med tiden har anledning att se och argumentera hem dagens beslut som ett paradigmskifte.

Förslaget till ett sysselsättningspolitiskt ramverk sätter en begräsning på politiken och tvingar den att inriktas mot allas rätt till arbete.

– Beslutet är därmed ett viktigt steg för att stärka konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Rätten till arbete och försörjning får med detta smått historiska beslut ett tydligare stöd, konstaterar Weiderud.

Svensk socialdemokrati har under hela efterkrigstiden stått i frontlinjen när det gäller mänskliga rättigheter i världen. Däremot har synen på mänskliga rättigheter i Sverige inte varit lika glasklar.

– Samtidigt som mänskliga rättigheter förutsätter demokrati, innebär de en begränsning av majoritetsstyret. Rättigheterna är ju så utformade att de står över det som i ögonblicket är majoritetens uppfattning, påpekar Weiderud och fortsätter:

– Ett stort och statsbärande parti, som med största möjliga kraft vill bygga ett gott samhälle, har inte självklart och oreserverat velat ta på sig de grimmor som rättigheterna innebär. Men förslaget till ett sysselsättningspolitiskt ramverk är precis en sådan grimma.

Weiderud menar att detta är en viktig förändring för att värna de arbetslösas intressen i en globaliserad ekonomi. I senare dagars mätningar tycker 14 procent av svenskarna att arbetslösheten är den viktigaste frågan. En dramatisk nedgång jämfört med tidigare, trots att arbetslösheten är högre än någonsin i modern tid. Det är ungefär dubbelt så många som antalet arbetslösa, öppet och i åtgärder. I praktiken kan detta visa att frågan är viktigast endast för de direkt drabbade – den arbetslöse och dennes familj. För de som har jobb tar andra frågor och prioriteringar över.

– Detta är förödande för sammanhållningen i samhället, men också för samhället självt. Med hög arbetslöshet förlorar samhället enorma summor i form av minskade skatteintäkter och utbetalda bidrag. Ett sysselsättningspolitiskt ramverk tvingar fram hårdare prioriteringar i budgetarbetet för att stimulera jobb. Mer investeringar i kunskap och infrastruktur. Bättre och mer framåtblickande näringspolitik. Bättre omställningsförsäkringar, som är anpassade till ett nytt samhälle.

– Ytterst är detta steg ett led i socialdemokratins resa från vår primära roll som en konfederation av intressen till att bli också mer av idérörelse. En resa som är framtvingad av de samhällsförändringar vi står i.

– Vi som under lång tid argumenterat för behovet av en idémässig nyorientering och en önskan att partiet ska bli mer i takt med tiden har anledning att se och argumentera hem dagens beslut som ett paradigmskifte. En början till den resa som skulle ha påbörjats för länge sedan, men nu blivit en tvingande nödvändighet.

– Resan är lång och siktet måste vara inställt långt bortom 2014 om vi ska en chans att vinna nästa val. Men låt oss nu gratulera oss själva och förtroenderådet till detta viktiga steg, avslutar Weiderud.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se  

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

by

Nonprofit skapar god mångfald i välfärden

När den borgerliga regeringen ska vidta åtgärder för att stävja missförhållandena hos privata vårdföretag, väjer de från varje åtgärd som skulle utestänga vinstintressena.
En lag mot orimlig skatteplanering är vad man tänker sig, som svar på Caremas och andra privata äldreomsorgsbolags vinstmaximeringsfilosofi.

Det låter rimligt, och är väl bra, men kommer inte att lösa de grundläggande problemen med vinstmaximering inom välfärden. Det som måste till är nonprofitföretag.
Det är alldeles för enkelt och lätt att se en bild av verkligheten i taget. Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen. Riskkapitalisters girighet ska inte kasta oss tillbaka till den situationen.
Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.
Därför vill vi understryka betydelsen av att det finns olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut.

Vi vill därför att Sverige, som de flesta andra länder, utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med. Ett regelverk för non profit borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ och brukarkooperativ.

Med nonprofitföretag skulle vi få en möjlighet att bibehålla en situation med flera metoder och modeller för välfärden, utan att behöva ha riskkapitalister på den ”marknaden”. Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för att utveckla nya branscher och nya produkter.
För oss är utgångspunkten att äldreomsorgen inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den dag vi blir äldre och behöver omvårdnad, ska få en tillvaro vi själva vill ha.
Med nonprofitföretag skulle fler få möjligheten, inte minst personal och brukare med egna idéer om hur en bra äldreomsorg ska vara. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag. Det gör vi bäst utan riskkapitalister i äldreomsorgen.
Eva-Lena Gustavsson
välfärdsansvarig
Socialdemokrater för tro och soldiaritet
Lars G Linder
förbundssekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet

Texten är också publicerad i tidningen Tro & Politik.

Läs också Adrian Kabas ledare i samma tidning, i samma ämne!

by

S framstår än en gång som otydliga och ryckiga

– Omsvängningen i partibidragsfrågan gör att socialdemokraterna än en gång framstår som otydliga och ryckiga, säger Peter Weiderud, ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskap) i en kommentar till partiets plötsliga omsvängning i frågan om redovisning av partibidragen. Vi socialdemokrater har haft några svåra månader. Men det allvarligaste är inte mediadiskussionerna kring sms och partiledarens hyresbidrag. De har träffat oss på marginalen och i viss mån förstärkt frågor om vår förmåga som idéparti.

Han ifrågasätter också varför frågan om partibidragen inte behandlats varken i partiets verkställande utskott eller i partistyrelsen:

– Att jag trots en aktiv närvaro i både partiets VU och Partistyrelse inte har haft möjlighet att diskutera frågan innan omsvängningen bidrar självklart till min besvikelse, säger Weiderud. Vi har idag ett opinionsläge där vi helt enkelt inte har råd med fler självmål i resan tillbaka till ett statsbärande parti.

Weiderud menar att socialdemokratin sedan många år, i takt med de dramatiska samhällsföreningarnarna, inte förmått hålla liv i sin historiska förmåga att vara i takt med tiden.

– Våra djupa värderingar om jämlikhet, frihet och solidaritet behöver i varje tid söka nya uttrycksformer för att vinna väljarnas förtroende. Vår politik har i väljarnas ögon unik respekt för vad vi åstadkommit, men man frågar efter en tydlig idé vart vi vill gå i framtiden. Politiken framstår som ryckig och taktiskt snarare än strategiskt inspirerad.

Omsvängningen i partibidragsfrågan bidrar dessvärre ytterligare till detta problem. Vi lever i en tid där öppenhet blir allt viktigare för väljarnas förtroende. Att i det läget svänga i en fråga där vi jämfört med våra huvudmotståndare ligger rätt är dessvärre ett strategiskt självmål.

Sverige är tillsammans med Malta det enda landet i EU och tillsammans med Malta, San Marino och Schweiz det enda landet i Europa som saknar lagstiftning på området.

– Att parkera oss i detta sällskap i denna tid är djupt beklagligt, i synnerhet som det finns en potentiell majoritet i riksdagen i frågan, avslutar Peter Weiderud.

För mer information

Peter Weiderud, förbundsordförande
070-845 03 60

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se  

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

by

Nonprofitföretag utvecklar välfärden

Låt mångfalden inom välfärdsområdet blomma, men håll giriga kapitalister borta från den arenan. Var sak har sin plats. Vinstmaximerande företag ska vi inte ha i äldreomsorgen. Där behövs långsiktighet och trygghet och det finns ingen risk som motiverar en inblandning från riskkapital.

Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen.

Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.

Vi behöver olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut. Vi vill skapa möjligheter för företag som inte får ge vinst till sina ägare, utan är helt inriktade på den uppgift de satts att sköta att på konkurrenskraftiga villkor bli en självklar del av svensk välfärd. Det brukar kallas ”non-profit”. Ett av skälen till att Sverige drabbats så hårt av privatiseringens effekter är att det inte sedan tidigare funnits någon tradition från folkrörelser, personalkooperativ och brukarkooperativ inom välfärden. Istället har sökandet efter mångfald inom välfärden lett till en stor koncentration av några få privata aktörer, som har betydligt högre lönsamhet än privata företag normalt har. Det gäller äldreomsorgen, apoteken och skolorna där stora internationella aktörer tagit över och driver verksamheter med mycket liten risk, gör stora vinster och säljer dyrt.

Här finns däremot inga stora non-profit-verksamheter, vilket är vanligt i andra länder. Det beror på att regelverket inte ger dem möjligheter att delta i upphandlingar på rimliga villkor. Non-profitverksamheter skulle om de fick möjligheter bidra till välfärdens utveckling med engagemang och kunskap och vara ett alternativ som berikar utan att istället skattepengar försvinner till orimliga bolagsvinster.

Det finns företag i svensk välfärdsverksamhet som bygger på nonprofitidén. Men de har inte den lagstiftning som behövs för att ge dem rätt förutsättningar att bli betydande aktörer och konkurrenskraftiga på egna meriter. Det ska gå att ställa krav i upphandlingen på non profit, vilket kräver en rimlig lagstiftning för detta. Då blir bland annat kostnadsaspekten i upphandlingsförfarandet inte ensamt lika avgörande.

Kraven på sådana företag måste vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet och naturligtvis att de är öppna för demokratisk insyn och tillämpar meddelarfrihet. Övrigt överskott ska användas inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med.  Med nonprofitföretag skulle folkrörelsesverige – som det en gång fungerade – åter kunna ta en rättmätig plats i välfärdsbygget. Med nonprofitföretag skulle personalkooperativ och brukarkooperativ få tydliga spelregler, som gav dem möjligheter att fokusera på verksamheten på samma villkor som andra aktörer.

Nonprofitföretag skulle kunna bidra med flera metoder och modeller, utan att som idag välfärden ses som en marknad vilken som helst. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag.

Förbundsstyrelsen den 19 november 2011

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se

by

Stoppa alla avvisningar till Syrien

Migrationsverket fortsätter hävda att säkerhetssituationen i Syrien inte medför ett allmänt stopp för avvisningar och utvisningar dit. Detta trots att regimen nu till och med börjat använda bomber mot sin egen befolkning. Enligt flera människorättsorganisationer har mellan 3 500 och 4 400 personer fått sätta livet till i samband med demonstrationer i landet. President Bashar Al-Assad har inte genomfört några förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna, trots löften om det. Istället har förtrycket ökat.

Att då Migrationsverket så sent som den 15 november kommenterar utvecklingen i Syrien med att i dagsläget finns det ”inte grund för ett generellt stopp för avvisningar och utvisningar till Syrien” är uppseendeväckande.

Vi vänder oss starkt mot Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget i Syrien. Det är uppenbart att situationen i landet är sådan att några avvisningar dit inte kan verkställas, om man ska upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna och rätten för människor till skydd mot förföljelse. Det yttersta ansvaret för att Sverige bedriver en human flyktingpolitik åligger regeringen. Den har ett ansvar att se till att Migrationsverket inte kan skicka tillbaka asylsökande till ett land som befinner sig i väpnat konflikt.

Migrationsverket måste omedelbart ändra sin bedömning av säkerhetsläget i Syrien. Sverige ska ha en human flyktingpolitik. Avvisningar och utvisningar till Syrien måste omedelbart stoppas.

Uttalande antaget av förbundsstyrelsen den 19 november 2011

Socialdemokrater för tro och solidaritet har tidigare agerat i frågan om utvisningar till Syrien. I september skrevs ett brev till Migrationsöverdomstolen. Enligt uppgift från Migrationsöverdomstolen har brevet handlagts och lagts till handlingarna.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se

Bli medlem - klicka här!