Close

Author Archive for: trosolidaritet

by

Attacken mot synagogan: Antisemitismen måste bekämpas!

Den här bilden tog förbundssekreterare Hans Jofefsson som besökte synagogan strax efter attacken. Den inger hopp åt oss alla som vill fred och mångfald!

Synagogan i Göteborg drabbades igår av en brandattack. Ett tjugotal ungdomar ska ha samlats och kastat brandbomber mot lokalen.

Det går inte att skilja denna händelse från hoten och slagorden mot judar som uttalades i Malmö för några dagar sedan. De utgör ett typexempel på hur våldsamma ord följs av våldshandlingar, och gör det återigen tydligt varför vi som samhälle aldrig får sluta att vaka på anständigheten i det offentliga samtalet.

Vi måste bekämpa antisemitismen, vare sig den tar avstamp i en nazistisk, högerextrem ideologi eller i den internationell politiken. En orättfärdig politisk situation i Mellanöstern får inte göras till alibi för att sprida hat mot judiska grupper i Sverige.

Vi arbetar aktivt med politisk dialog i samförstånd mellan olika religiösa grupper. Inte minst i Malmö har vi bidragit aktivt för att skapa samtal mellan företrädare för kristna, judiska och muslimska församlingar. Det är tydligt att arbetet vi utför behövs och att vi kan göra ännu mer. Men vi kan inte göra allt själva.

Vi som står emot våld och hat måste samarbeta.

Vi som vill bygga ett annat samhälle måste visa det i handling. Vi kan tala med varandra om hur vi vill att det mångreligiösa och mångetniska samhälle vi vill leva i ser ut. Varje grupp människor som på varje ort ökar förtroendet mellan människor med olika bakgrund bidrar till att motverka hatbrott mot såväl judar som andra utsatta grupper.

För att kunna vandra vägen framåt måste vi stå på båda benen: De skyldiga till hatbrott och skadegörelse måste lagföras och de utsatta få det beskydd de behöver och har rätt till. Samtidigt måste samtalet fortsätta. Samtidigt måste broarna byggas. Vi måste tillsammans skapa en mylla där tillit och respekt kan gro. Ett första steg är att vi alla tillsammans visar Göteborgs utsatta judiska församling att de inte står ensamma.

by

Risk för ny våldsvåg efter Trumps beslut om Jerusalem

Jerusalem erkänns nu som Israels huvudstad och USA förlägger sin ambassad till den omtvistade heliga staden.

Det är djupt olyckligt att president Donald Trump nu deklarerar att USA avser att flytta sin ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. En sådan flytt försvårar avsevärt åstadkommandet av den tvåstatslösning som såväl världssamfundet som parterna själva är överens om.

Agerandet gynnar extremistiska krafter på båda sidor i konflikten, spär på motsättningarna mellan parterna och medför en ökad risk för en ny våldsvåg i regionen.

Jerusalem har i årtusenden varit en stad där människor med olika religion, olika kulturer och olika språk levt sida vid sida. Vägen framåt för Israel, Palestina och Europa är att vi finner sätt för människor med olika bakgrund att ha en gemensam framtid i samma region.

Nu går USA emot denna ambition och motverkar mångfalden genom att ge ensidigt stöd till Israel i kampen om Jerusalem. Sverige och EU måste protestera och kraftfullt markera att Jerusalem ska kunna vara huvudstad för både Israel och för Palestina, i linje med folkrätten och med vägen för en rättvis och varaktig fred.

by

Välkommen överenskommelse om de ensamkommande

Dagens besked från regeringen innebär att väldigt många unga får en ny chans i livet. Vi skulle gärna ha kommit längre i denna fråga redan nu, men det är glädjande att man har lyssnat in argument från de många som protesterat mot utvisningarna, säger Ulf Bjereld, förbundsordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet.

– Det är en stor och glädjande framgång att många unga människor nu bereds bättre möjligheter att skaffa sig utbildning och jobb och en framtid. Det är också bra att processen utgår från den ålder de asylsökande hade när de kom, säger Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Regeringens agerande är ett uttryck för att ansvariga politiker lyssnat in den svåra humanitära situationen och hörsammat varningarna om bristerna i asylprocessen. Det är en ansvarsfull och pragmatisk hållning, som både undviker ministerstyre och värnar asylrätten.

Samtidigt försämras nu säkerhetsläget i Afghanistan. FN har i en rapport uppgraderat sin beskrivning av situationen i landet och menar nu att det råder fullskaligt krig. Tidigare denna månad ville en åklagare vid internationella brottmålsdomstolen öppna ett ärende om krigsbrott och brott mot mänskligheten som kan misstänkas ha ägt rum i landet.

– Vi tycker egentligen inte att någon ska utvisas till Afghanistan, givet säkerhetsläget. Vi skulle gärna ha kommit längre i denna fråga redan nu, men det är ändå glädjande att partiledningen har lyssnat in argument från de många som protesterat mot utvisningarna, säger Ulf Bjereld.

– De stora vinnarna är förstås de afghanska ungdomar som nu ges möjlighet till en förnyad prövning, men även den folkrörelse som har mobiliserat för att värna ungdomarnas rättigheter. Där märks inte minst civilsamhället, inkluderande samfunden och de humanitära organisationerna. Vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet är tillsammans med många andra röster inom partiet stolta och tacksamma över att få ha varit en liten del av denna process och efter förmåga bidragit till att flera tusen unga nu får en ny chans i livet, säger Ulf Bjereld.

by

Jonas Magnusson om de ensamkommande: ”Det handlar om socaldemokratins själ”

Jonas Magnusson, ledamot i Förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet och distriktsordförande i STS i Jönköping höll på lördagen tal vid Medborgarplatsen, till stöd för de utvisningshotade ensamkommande.

Talet spelades in av liberala riksdagsledamoten Christina Örnebjär och kan ses här.

Du kommer som en flykting över bergen,
Du följer oss dit ingen annan når,
Du är den sång om livet som jag glömde
Den sanning jag förrådde dag för dag
Jag svek mig själv, den spegel som jag gömde
Bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bliv kvar hos mig, det mörknar!
Och kanske ljusnar det på nytt igen,
Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast,
Som sjunger timman innan gryningen
– Ylva Eggehorns kloka ord i det som blivit en svensk psalm.

Det handlar ytterst om socialdemokratins själ när våra medlemmar nu går hen ur huse och reagerar. Det är värderingar om rätt och riktighet, om alla människors lika värde, om att alltid se människan som riskeras. Hos oss är det inte längre bara Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, S-kvinnor, SSU, och S-studenter som reagerar. Det är vanliga socialdemokrater, våra S-föreningar, arbetarekommuner och partidistrikt. Det är fackliga föreningar. Kort sagt kärnan i det socialdemokratiska engagemanget som står på spel.

De ställer sig sida vid sida med er idag. Det civila samhällets organisationer och kyrkor. Rädda Barnen, Amnesty International, Unicef Sverige, BRIS, Sveriges stadsmissioner, Svenska Kyrkan, Equmeniakyrkan, Pingströrelsen, Godemansrörelsen, socialsekreterare, lärare och förskolelärare, vårdarbetare, och rättsläkare, poliser.

Vi i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet välkomnar stödet i denna fråga och i denna kamp från Liberaler, Centerpartister, Miljöpartister och Vänsterpartister och enskilda aktiva i Kristdemokrater från exempelvis Jönköpings län.

Ett särskilt tack idag här och nu till den liberala riksdagsledamoten Christina Örnebjär. Särskilt gott, detta år, då det är 100 år sedan vi från Socialdemokraternas och Liberalernas sida, i starkt motstånd från dåtidens makthavare i den svenska högern, tillsammans kämpade igenom den allmänna och lika rösträtten i Sverige. Tack, Christina!

Vi säger alla samfällt: I denna fråga har regeringen gjort fel. Som socialdemokrat är det då min skyldighet att säga: Vi har gjort fel, nu måste vi göra rätt!

Kärnan i frågan handlar om följande:

Barn, människor, kom till Sverige under en mycket tuff tid i sina hemländer, i Afghanistan, men även i världen som helhet, som 14-15-16- 17-åringar. Pga en stor och tuff arbetssituation hos Migrationsverket, våra myndigheter och välfärdsinstitutioner, för så var det, hinner många fylla 18 år innan processen är klar.

Då bedöms de, inte som varande den ålder de hade när de sökte, utan enligt den ålder de hade när bedömningen var klar. Och detta påverkar. Det utgör i själva verket en katastrofal skillnad. En skillnad på en framtid med ljusnande möjligheter i ett på alla sätt växande Sverige, eller en framtid av desperation, utsatthet och hot mot liv, tro, hälsa och utveckling. En skillnad från att runt 80-90% får stanna, eller om hen är 18, 15-20%. Detta är problemets kärna.

Naturligtvis finns det många andra aspekter, med i sig långa handläggningstider och väntan, osäkra försök till bedömningar av vilken ålder människor har, bristande kunskaper i det svenska samhället om tro, som drabbar exempelvis konvertiter och deras hotbild i sina hemländer och här, men även i vid mening situationen för judar, muslimer och kristna i ett av världens mest sekulariserade länder, där ovanan vid religiösa människor vuxit sig stark. Vi har det djupt allvarliga säkerhetsläget i Afghanistan för de flesta där.

Låt oss göra några saker klart:

Det är inte tillfälliga opinioner som ska få människor att stanna
Det är inte de som etablerar sig framgångsrikt på svensk arbetsmarknad som ska få stanna.
Det är inte ett fixt antal människor som ska få stanna.

Det är humanismens princip, nedkokad i den individuella asylrätten som ska ges uttryck för. Det görs bäst genom ett domstolsförfarande, som ska ges de bästa förutsättningar vi kan uppbringa, som är det bästa sätt vi idag har, som ska avgöra vilka enskilda människor som ska få stanna. Här finns, milt uttryckt mycket att göra av förbättring!

Men politiken har ett ansvar att ge rätt förutsättningar. Det är därför vi har folkstyre. Regeringen är den yttersta garanten för att det ska fungera att göra rätt oftare än vi gör fel. Att ta det ansvaret är regeringens, mitt partis, och Miljöpartiets just nu. I förtroende givet av folket.
Vi i socialdemokrater för Tro och Solidaritet är sökare. Som kristna, muslimer och judar, ser vi att Gud är den ende som har och äger sanningen. Vår uppgift är att ständigt söka den. Inte äga den. Det ger oss en stabil kärna av ödmjukhet. Också i dessa tider då den viktiga frågan om ensamkommande ska lösas. Vi behöver klokskap.

Vi har en uppgift att medan vi går här på jorden, på samma jordklot, sittande i samma globala båt, att göra livet för oss själva och varandra så drägligt det kan bli. Att se alla fantastiska människor, var och en som hen är. Att bidra. Att lyfta människan och varandra. Att se det som en del kristna kallar helvetet, redan där det finns idag på jorden, och göra vad vi kan för att lindra nöd. Så gott vi kan. Varken mer eller mindre. Detta är trons kärna.
Därför avslutar jag med den helige Franciskus bön om sinnesro. Och tackar därmed för min möjlighet att vara närvarande bland er idag. Alla härliga människor fyllda av kamp, men klokskap. Dessa två. Kamp och klokskap. Något som min partiledning också har förmåga till. Låt oss nyttja det möjlighetsfönster som en samlad folkrörelse öppnat på vid gavel. Nu.

Gud, ge mig sinnesro,
Att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan,
Och förstånd att inse skillnaden.

by

Frågan om de ensamkommande behöver en lösning

Nu vill närmare sextio S-organisationer se ett stopp för avvisningarna. Det är dags att vi kommer framåt med en konstruktiv lösning innan frågan börjar skada partiet, säger Jonas Magnusson, förbundsstyrelseledamot i Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Närmare sextio olika S-föreningar, arbetarekommuner och lokala, regionala och nationella sidoorganisationer uttalar sitt stöd för att de ensamkommande unga från Afghanistan ska få stanna, enligt en lista som sammanställs av facebooknätverket Socialdemokrater som vill stoppa utvisningarna Till Afghanistan nu , med underlag från bland annat rörelsen #Vistårinteut. Även 14 riksdagsledamöter för S finns med på listan. I Norge har Socialdemokraternas systerparti Arbeiderpartiet redan röstat för att underlätta för ungdomarna att stanna.

Men pressen på partiledningen kommer även utifrån. Flera upprop och initiativ har hörts från tunga aktörer i civilsamhället, som Svenska kyrkan, Pingströrelsen, Equmeniakyrkan, Amnesty international, UNICEF Sverige, BRIS, Sveriges stadsmissioner och Rädda barnen, liksom av kända svenskar som engagerat sig för de ensamkommande. Därtill har rättsläkare och socialsekreterare såväl som gode män vid flera tillfällen slagit larm om brister i asylprövningsprocessen.

– På kongressen i somras beslutade vi om de politiska riktlinjerna, och där anges tydligt att vi ska ha en rättssäker prövning av asyl i Sverige. Rapporterna om orimligt långa handläggningstider är ett sådant exempel, och borde tas på större allvar av partistyrelsen, säger Jonas Magnusson, förbundsstyrelseledamot tillika ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet i Jönköpings län.

När SvD nyligen sände en enkät till 180 socialdemokratiska toppnamn ute i kommunerna svarade var tredje att de ansåg att utvisningarna borde stoppas. Frågan var dock utformad så att de ombads svara på om de vill se en amnesti för flyktingarna. Amnesti är en extrem och ovanlig åtgärd, så det är rimligt att tänka att antalet som skulle vilja stoppa utvisningarna fastän på andra sätt är ännu högre, enligt Jonas Magnusson.

– Här är det viktigt att vi tänker konstruktivt och ser flera möjliga vägar framåt i frågan, samtidigt som vi värnar ett ordnat flyktingmottagande och den individuella asylrätten. Det är viktigt att den här frågan löses i närtid för att vi sedan ska kunna lägga all energi på att samla partiets resurser inför valrörelsen, säger Jonas Magnusson.

– Den utdragna processen är på lång sikt skadlig för hela partiet, både för sammanhållningen internt och för bilden av oss utåt. Det är dags att vi bryter dödläget! Det ansvaret faller på partistyrelsen. Här är minst sextio organisationer som vill se resultat, och de blir fler för varje dag. Det är dags att stoppa avvisningarna, avslutar Magnusson.

by

Viktigt steg i rätt riktning för LSS

Assistanslagen har inneburit autonomi och delaktighet för tusentals personer. Det är välkommet att regeringen agerar för att värna den.

Under tisdagen tillkännagav barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér en rad åtgärder för den statliga assistansersättningen. Det var ett välbehövligt utspel, som inte kom en dag för tidigt för de många som oroats sedan domen i juni, då praxis förändrades för bedömningen av rätten till LSS.

Nu kommer många LSS-berättigade att kunna andas ut, i väntan på den mycket välbehövliga kommande utredningen, som förhoppningsvis ska leda fram till ett mycket tydligare och säkrare rättsläge för de assistansberättigade. Nya utredningar fryses nu inne, och rätten till väntan och beredskap återinförs som del av assistansen. Men många frågetecken kvarstår ännu att räta ut och vi måste säkra en rättssäker och rättvis prövningsprocedur som stärker enskildas rättigheter på både kort och lång sikt.

Många i civilsamhället har uttryckt stor oro över hur otydligheter omkring ett delat huvudmannaskap i LSS-frågan kan leda till de gamla institutionernas återkomst, när staten och kommunerna delar på ansvaret och den enskilda brukaren hamnar i kläm. Ett sådant scenario måste undvikas till varje pris! LSS måste vara en bergfast garanti för autonomi och delaktighet för alla som omfattas av assistansrätten.

Även SKL efterlyser tydliga förslag i huvudmannafrågan från den kommande utredningen. Kommunerna har enligt SKL:s beräkningar tagit ökade kostnader på cirka 1,5 miljarder kronor det senaste året till följd av Försäkringskassans omprövningar.

Dessvärre kommer inte LSS-utredningen att läggas fram förrän efter nästa val. Det innebär att vi inte kan överblicka hur den kommer att tas emot av nästa regering. Det innebär att vi har ännu större anledning att inte släppa frågan, utan fortsätta i den riktning som Regnér pekar ut idag.

Men regeringen bör dessutom se över sina direktiv till LSS-utredningen, vars uppdrag idag fortfarande är att föreslå sätt att skära ned på kostnaderna för LSS. Fastän det är både rimligt och rätt att finna sätt för både kostnader och assistansfusk att hållas nere, så får inte omkostnaderna riskera att göras till fokus för utredningen. Den enskildes rättigheter är och förblir vad LSS handlar om.

Eva-Lena Gustavsson
styrelseledamot Socialdemokrater för tro och solidaritet

by

Extremhögern hotar minnet av Novemberpogromen

Judeförföljelserna kulminerade i Förintelsen men stegrades först i och med Novemberpogromen

Den 9 november påminner vi oss om Novemberpogromen, också känd som Kristallnatten. Den innebar en dramatisk stegring av judeförföljelserna i Nazityskland, och är ett av de viktigaste datumen att hålla fast vid för att hålla medvetenheten levande om antisemitismens faror.

Tidningen Sändaren skriver i sin pappersupplaga att Polens president Andrzej Duda nu är på väg att under nationalismens täckmantel göra något som i dagligt tal kallas historierevisionism. Han vill dra tillbaka en stor officiell utmärkelse från den polsk-amerikanske historikern Jan Tomasz Gross, på grund av dennes forskning om polackernas antisemitiska dåd under Andra världskriget. Gross är känd för att i sin bok Neighbours ha avslöjat att en pogrom 1941 utfördes av polacker och inte av nazister, som man tidigare hade antagit.

Denna sorts forskning anses skadlig för Polens anseende, och därmed anser det ultrakonservativa regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS) att det är legitimt att motarbeta den. Nationens intresse går före.

När svenska Yle nyligen frågade Duda om Polens problem med att följa europeiska värderingar, stämde presidentens svar till eftertanke: Polen respekterar medborgerliga rättigheter. När mänskliga rättigheter knyts till medborgarskapet är det dags att ringa i samtliga larmklockor. För en viktig idé hos den nygamla radikala nationalism som har etablerat sig i flera länder i Europa är att medborgarskap ska kunna villkoras. Exempelvis pekar Sverigedemokraterna i sitt partiprogram ut lojalitet med nationen som ett grundvillkor för svensk nationstillhörighet.

Vad betyder den luftiga frasen ”lojalitet med nationen” översatt i konkret politik? I Polen översätter SD:s partisläkting PIS lojalitet till nationen med att man inte ska svärta Polens goda namn genom att berätta om landets djupt antisemitiska historia. På så sätt bänder partiet i en grym manöver isär nationens intressen från den judiska minoritetens intressen, och tvingar befolkningen att välja sida.

Så löd nazisternas skoningslösa antisemitism: Den ”kosmopolitiska juden” var i kraft av en slags inneboende statslöshet ett hot mot nationens gemenskap, alltid misstrodd och genom nedärvd karaktär oförmögen att känna äkta lojalitet till den nazistiska staten. Därmed var juden alltid misstänkt, och ”kosmopolit” blev ett skällsord.

The European jewish congress (ECJ) uttrycker idag oro över den starkt ökande antisemitismen i Polen, och de högerextrema slagorden som hörs i parlamentet.

Måtte varningen ringa från varje klockstapel.

Mattias Irving
Politisk sekreterare

by

Oförsvarligt att tvångsdeportera till Afghanistan

Nyligen släppte Amnesty International en rapport som beskriver vad som har hänt afghaner som har skickats tillbaka från länder i EU där de sökt asyl. De har skadats i bombattacker, dödats eller tvingats leva i rädsla på grund av att de är hbtq-personer eller för att de har konverterat till kristendomen. Migrationsverket har hittills hävdat att det finns delar av Afghanistan som är säkra, men rapporten drar detta påstående i tvivelsmål, alltmedan antalet döda civila i Afghanistan fortsätter att stiga för varje år som går.

Det är därför bekymrande att ta del av information om en större deportation som ska äga rum från Landvetters flygplats, idag tisdagen den 10 oktober. Migrationsverket är nu svaret skyldigt, hur en sådan deportation kan få äga rum trots samstämmiga vittnesmål om en kaotisk, livsfarlig och politiskt laddad situation i destinationslandet. Utlänningslagen gör ju tydligt att ingen ska utvisas till ett land där hen riskerar att utsättas för förföljelse.

I regeringens senaste regleringsbrev till myndigheten 2017 anges att migrationsverket ska ”analysera om förvarsinstitutet utnyttjas på ett sätt som bidrar till ett värdigt, humant, rättssäkert och effektivt återvändande”. Detta är en tydlig indikation om att verket ska eftersträva att ta humanitära hänsyn i sin arbetsgång och att ett återvändande som inte är värdigt och humant borde vara uteslutet. Likväl är det bara två veckor sedan som en asylsökande med synskada tog sitt eget liv för att inte tvingas återvända med sitt yngre syskon.

Därtill kommer regeringens uppmaning till rättssäkerhet. Sverige har vid ett flertal tillfällen genom åren emottagit skarp kritik från FN:s tortyrkommitté för att vi har avvisat människor till länder där de utsatts för tortyr. Sammantaget finns det goda skäl för migrationsverket att vara självkritiska, och påminna sig om att det är människors liv som de har i sina händer.

Avvisningarna till Afghanistan har redan kritiserats i skarpa ordalag av de människorättsorganisationer vars utlåtanden vi håller högt när kritiken riktas mot andra länder runtom i världen. Nu måste Sveriges rättskänsla räcka till för att rikta en kritisk blick också mot det egna myndighetsutövandet. En massdeportation till en ännu eskalerande krigszon är inte mänskligt försvarligt och måste därför stoppas. På sikt behöver migrationsverket frysa alla pågående utvisningsärenden för att få tid att göra en förnyad bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan.

by

Aurora 17 är en övning i misslyckande

Nu rustar världen igen, och alla talar om att stärka försvarsförmågan. Diskussionen präglas av en förnumstig och vettlös retorik, som går ut på att det är realistiskt att visa militära muskler mot Ryssland, men naivt att tro att det går att bygga fred via diplomati och demokratiska processer. Krigets fasor borde istället avskräcka och stämma till eftertanke. Varje krig är ett politiskt misslyckande.

Sverige är kluvet i frågor om krig och fred. Vi exporterar sedan decennier vapensystem till några av världens värsta diktaturer, samtidigt som fred och demokrati är tydliga mål för utrikespolitiken. Sverige värnar sin alliansfrihet, men landets militär övar med Nato. Den inhemska opinionen är djupt kluven i frågan om Natomedlemskap.

Tillsammans med cirka 40 andra svenska myndigheter och med flera andra länder genomför försvarsmakten i september övningen Aurora 17, som involverar samtliga stridskrafter i landet och är den största försvarsövningen i Sverige sedan 1993. Deltagande länder är utöver Sverige även USA, Finland, Frankrike, Litauen, Norge, Danmark och Estland.

Aurora 17 blir den första gången som USA deltar med marktrupp i en försvarsövning i Sverige. Svenskt samarbete med Nato riskerar därmed att normaliseras och Sverige blir oundvikligen deltagare i den militära upptrappningen mellan Nato och Ryssland. I enlighet med krigets inneboende logik börjar både Ryssland och Nato att rusta och träna för strid på svenskt territorium. Upprustningen rättfärdigar sig själv och konfliktdimensionen fördjupas av de starka ekonomiska intressen som riktar blickarna mot Arktis olja och mineraler. Sveriges inslagna linje i förhållande till Nato får inte utformas på ett sätt som spär på risken att svenskt territorium blir en konfliktzon för utländska intressen.

Men Nato hjälper Sverige endast i den utsträckning som Sverige håller med om militäralliansens verklighetsbeskrivning. Det framgår när Trumpadministrationens försvarsminister James Mattis villkorar Natos engagemang i Sverige, och kräver att den svenska regeringen avstår från att skriva under den 122 länder starka FN-konventionen för att förbjuda kärnvapen. Bland de som undertecknat märks flera av Sveriges goda vänner, såsom Österrike, Irland och Schweiz. Denna sorts påtryckningsförsök mot Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska linje är exempel på USA:s och även Natos arbetssätt, och tydliggör att dessa aktörer inte har just Sveriges bästa för ögonen.

I en tid när Ryssland bedriver en aggressiv och expansiv utrikespolitik bör Sverige inte medverka i en militär upptrappning, utan istället öka våra diplomatiska ansträngningar, öka det kulturella utbytet, öka handel samt öka stödet till journalister, rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i och runt Östersjön samt i Ryssland och i andra ickedemokratiska länder.

Sveriges alliansfrihet ger oss möjligheter att ta en aktiv roll för nedrustning i en tid av ökad militär polarisering. Antalet alliansfria aktörer minskar, och därmed blir vi färre som kan upprätta det förtroende som en medlande roll kräver före, under och efter väpnade konflikter.

Därför vill förbundsstyrelsen att:

– Samövningar med Nato inte får utformas på ett sätt som innebär att gränsen mellan medlemskap och ickemedlemskap i Nato suddas ut.

– Alliansfriheten måste stärkas. Den utgör en grundbult för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitiska handlingsfrihet och är därigenom ett viktigt redskap för vår säkerhet och fred.

– Diplomatiska och civila insatser måste uppvärderas och inkluderas i säkerhetspolitiken.

– Biståndet ökas till organisationer som arbetar för demokrati, transparens och nedrustning i vårt närområde.

– Regeringen måste göra en tydlig markering mot USA:s försvarsministers hotelser, med anledning av Sveriges intention att skriva under FN-konventionen för förbud av kärnvapen. Sverige gör sina säkerhets- och utrikespolitiska bedömningar som ett alliansfritt land med egna avvägningar och vägval.

by

Framtidsforum – mer hjärta i politiken!

Inom kort finns livesändningen av Framtidsforum – mer hjärta i politiken att se på Youtube. Texten uppdateras!

Framtidsforumet Mer hjärta i politiken är en mötesplats och ett forum för dig som vill se en lite rödare och lite grönare politik, till vänster om mitten! En hel dag med idédebatt, samtal, paneler, seminarier, boktorg och mingel!

Tid: 14 oktober, 09.00 – 16.30

Plats: Socialdemokraternas hus, Sveavägen 68, Stockholm

Fritt inträde! MEN, obligatorisk föranmälan: Anmäl dig här!

***

PROGRAM

Keynotes

Parties, Participation and Democracy (kl 09.00)

Daraka Larimore Hall, vice ordförande för Demokratiska partiet i Kalifornien

Framtidens folkrörelse – hur ser den ut, hur mobiliserar vi? Behövs det nya slags partier? (kl 09.35 – 10.20)

Ulf Bjereld -ordf. Socialdemokrater för tro och solidaritet,
Daraka Larimore Hall, vice ordförande för Demokratiska partiet i Kalifornien
Stina Oscarsson, dramatiker och samhällsdebattör
Moderator: Lina Stenberg, Tankesmedjan Tiden

Högerextremismen – att motverka hot och bygga demokrati (kl 11.30 – 12.15)

Panel: Mattias Gardell – professor i religionsvetenskap, Bilan Osman – utbildare Expo, Kenneth Persson – ordf. arbetsmarknads- & socialnämnden Borlänge, Martin Schibbye – Project Blank Spot, Mariam Osman Sherifay – rektor Kista folkhögskola
Moderator: Lukas Romson, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Från krigsoffer till klimatflyktingar – flyktingkrisernas många ansikten (kl 14.30 – 15.00)

Carl Söderbergh, policychef Minority Rights Group

 

Ämnen i övriga programmet:

Rätten till marken – miljö, natur och exploatering i Sápmi (kl 10.30 – 11.15)

Josefine Skerk, ledamot i sametinget för Jakt- och fiskesamerna.

 

Ickevåld, internationell rätt och verktyg för en rättvis fred i Palestinakonflikten (kl 10.30 – 11.15)

Panel: Ulf Bjereld – ordf STS, Anna Karin Hammar – präst och teol dr, Thomas Hammarberg – Europarådets fd kommissionär för mänskliga rättigheter, Evin Incir – Olof Palme Internationella Center
Moderator: Ulf Carmesund, internationell sekreterare för STS

 

Utanför och innanför – uteslutningsmekanismer, analys och lösningar (kl 10.30 – 11.15)

Panel: Jonas Nygren – delegationen mot segregation, Nathan Hamelberg – Män för jämställdhet, UlrikaVedin – LO, Aisha Mussa Gaas – Kvinnojouren Somaya
Moderator: Victor Bernhardtz – Katalys

 

Muslim och kvinna – talar kvinnorörelsen om eller med oss? (kl 13-15 – 14.00)

Panel: Amne Ali – fd ordf SSU Stockholm, Sara Kukka-Salam – kommunalråd Solna, Zainab Marrakchi – ordf Muslimska Kvinnoföreningen i Sverige, Aya Mohammad – styrelseledamot Hjärta – troende S i Stockholm, Zaynab Ouhabi – strategisk rådgivare ABF
Moderator: Anna Ardin – Hjärta – troende S i Stockholm, STS

 

Efter samkönade äktenskap och tvångssteriliseringar – nu då? (kl 13-15 – 14.00)

Panel: Sören Juvas – Ordf. Hbts, Suzann Larsdotter – RFSL, Ulrika Westerlund – utredare transpersoners livsvillkor.
Moderator: Lukas Romson – STS

 

Hur kan vi i tider av faktaresistens kommunicera kring klimatfrågan så den berör? (kl 15.15 – 16.00)

Samtal mellan Gró Einarsdóttir, doktorand psykologi och Sara Gunnerud – språkkonsult och socialdemokrat

 

Delaktighet i samhället –bara för vissa? (kl 15.15 – 16.00)

Samtal med Christine Bylund, doktorand i etnologi och Susanne Berg – funkisaktivistisk veteran och samhällsdebattör

 

***

Konferencier för dagen är Hans Josefsson, , förbundssekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Matiga lunchmackor och hembakat fika finns att köpa, vinsten går till Unga Örnars internationella projekt!

Välkomna!

Bli medlem - klicka här!