För 80 år sedan, under Kristallnatten den 9 november 1938, kulminerade novemberpogromerna. I vår tid är det särskilt viktigt att förstå förloppet som föregick Kristallnatten. Attackerna beskrevs då som spontanta, men de hade föregåtts av att propagandaminister Joseph Goebbels gått ut och sagt att ”världsjudendomen” legat bakom ett nyligen genomfört politiskt mord. Det nazistiska partiet hade inte planerat några manifestationer mot judarna, men ”om några sådana uppstod spontant skulle de inte hindras”. Det uppfattades av många som en signal att gå ut på gatorna.
Detta sätt att hetsa mot en grupp utan att själv ta ansvar för konsekvenserna är inte en strategi som har dött på historiens skräphög. Tvärtom lever den vidare, i en högerretorik som idag har blivit allt vanligare. Rabbinen för den synagoga i Pittsburgh som nyligen utsattes för ett antisemitiskt terrordåd, vill inte direkt beskylla presidenten Donald Trumps retorik för att ha bidragit till våldet mot judar, men menar att hatiskt språkbruk har blivit vanligare, och är en bidragande orsak till attacken. Samtidigt visar en undersökning av J Street att 72% av tillfrågade amerikanska judar anser att presidenten är åtminstone delvis ansvarig för attacken.
Ett av de viktigaste dragen i såväl den gamla som den nya antisemitiska retoriken är konspirationsteorin om ”folkutbytet”. Teorin säger att någon liten inflytelserik grupp ligger bakom en massiv invandring eller på andra sätt uppluckring av samhället, vilket skulle hota det rådande. Detaljerna i detta rådande ser lite olika ut beroende på vem man frågar, men de stora dragen är desamma.
Massmördaren Anders Behring Breivik (numera Fjotolf Hansen) ansåg att ”kulturmarxister” (en uppdaterad version av det nazistiska ordet ”kulturbolsjeviker”) ligger bakom en liberal, humanistisk agenda för att tillåta ett makthungrigt, intrigerande islam att ta över västerlandet. Andra vit makt-extremister, som nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, formulerar främst att det är den ”vita rasen” som är i fara på grund av invandringens tänkta påverkan på demografin. Dessa senare krafter är ofta mer öppna med att de anser ”världsjudendomen” ligga bakom invandringen.
Dessa grundläggande drag i teorin är vanliga i stora delar av den så kallade ”nya högern”, eller ”alt-högern”. Syndabockarna är liberaler och vänsterpolitiker, intellektuella och enskilda människor som blir symbol för dessa uppdiktade försök att bringa västerlandet om intet inifrån. I vår tid har den judiske finansmannen George Soros blivit en av de viktigaste symbolerna för denna teori, som har rört sig från samtalets yttersta marginaler och rätt in i samtidens mittpunkt.
Nu kan högt uppsatta republikanska politiker sitta i nationell teve och säga att Soros ligger bakom flyktingkaravanen till USA. Psykologen Jordan B Peterson kan prata om ”kulturmarxister” som vill luckra upp samhällets fundament genom olika typer av krav på rättigheter, och bli inbjuden till Skavlan i SVT.
Vi lever i en tid då det är svårare än under 30-talet att likrikta kommunikation och styra hela det offentliga samtalet, åtminstone i västerlandet, och åtminstone än så länge. Internets många möjligheter till trots så ser vi hur länder som Ungern och Ryssland blir alltmer framgångsrika med sin statspropaganda, som just genom Internet når även utanför landets gränser. Det mäktiga verktyget för allas yttrandefrihet har visat sig vara tveeggat.
”Althögern” är ett intetsägande namn på en mycket diversifierad rörelse. Det stora flertalet av alla som bekänner sig till den tar avstånd från alla typer av antisemitism, men ju mer man börjar gräva i de föreställningar som genomsyrar rörelsens många olika delar, desto tydligare blir ett mönster, där gamla antisemitiska konspirationsteorier har muterat, fått ny skepnad och nytt liv. Därför är Kristallnatten mer närvarande i år än den var förra året. När vi blickar bakåt så verkar den röra sig bort från oss i tiden, men när vi blickar framåt går den oss till mötes igen, om vi inte ändrar kurs.
Mattias Irving
Politisk sekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet